Arkiv för kategorin “Reflektion”

Det handlar inte om “Framtidens skola”, “klassrum 2.0” och likande påhäng på etablerade (tanke)strukturer. Nej, vi måste som jag brukar säga “tänka om”. Skapa nya visioner, idéer och handlingar. Designföretaget Phorecast har börjat närma sig skolfrågor (mer om det senare). I senaste avsnittet gör dom en 15 minuters tokspännande intervju med Randall Fielding.  Fielding är en världskänd arkitekt specialiserad på utbildningslokaler.

Jag kan inte göra intervjun rättvisa här – lyssna själv,  men reflekterar över några saker. Innan intervjun tar Phorecastarna Thomas Seo och Christina Jeurling  upp uttrycket “cells and bells”, som var nytt för mig. Men uppenbarligen (enligt google) verkar det vara en vanlig term för att peka på en förlegad syn på skolan. Randall är medveten om ordens betydelse och pratar om “studio” i stället för “klassrum”. Det senare konnoterar en massa bänkar där man skall sitta ner och lyssna på vad läraren säger. I en studio skapar man, i vårt fall bland annat kunskap. Men också förmågor.

För egen del vågar jag allt oftare ta ut svängarna och säga “glöm skolan” (forget school) eftersom “skola” för med sig massa förlegade tankemönster och mentala spärrar. Delvis känner jag igen det som Randall ibland blir anklagad för,  när folk säger att han kör “slap in the head”-taktiken. Det vill säga att många uppfattar det som kraftigt provocerande att behöva tänka och göra om.

Vi får också höra historien om hur den “misslyckade” eleven David “T.C.” Ellis, som fick stöd av sin numera vän och tidigare lärare Dr Jennings (då St. Paul Open School). Senare kom T.C. att arbeta med Prince (artisten) och tillsammans grundade inspelningsstudion Studio 4. Eftersom det började hänga andra “misslyckade ungdomar” där så tyckte Dr Jennings att det var läge att göra en skola av studion. Resultatet blev för drygt 10 år sedan High School for Recording Arts (“Hip Hop High”), som spritt sig till tre städer i USA. Senast till Los Angeles (se pressmeddelande). Självklart säljer dom prylar (merchandising), värsta varumärket. Prylarna ger naturligtvis lite intäkter, men viktigare är att dom bygger varumärke och visar hur utbildning konkurrerar med allt..

Som sagt, hör efter själv. Då får du bland annat höra vad Fielding menar när han säger att skolämnen inte får vara det som står i fokus. Han menar bland annat att vi måste utveckla personliga och globala förmågor. När det gäller det senare kommer framtidens kommunikationsteknologi in. Bra (eftersom jag är på väg till BETT just nu :-)

Notera hur Phorecast marknadsför sig. Podcasten är en strategisk del i detta. Där berättar dom om sig, sin verksamhet och bjuder samtidigt på kunskap och det dom lär sig. Och genom bland annat Skolmarknad.info sprider vi deras podd vidare tillsammans med våra reflektioner. Det är ett exempel på marknadskonversation (i stället för enkelriktad marknadskommunikation).

Comments 1 Kommentar »

image ICA börjar med skolsponsring skriver idag Dagens Media. Bra rubrik, för den gör mig nyfiken. Så jag läser artikeln och hittar något mycket intressantare. Ingressen till den korta artikeln, författad av Henrik Widell, lyder:

”Factlab, statistikverktyget för skolan, har fÃ¥tt en ny storsponsor, nämligen Ica. Ica blir därmed medlem i en liten exklusiv skara varumärken som genom ett avtal med Skolverket fÃ¥r synas i skolmiljön”.

Namnet ”Factlab” förekommer minst nio gÃ¥nger i Widells artikel, varav tvÃ¥ med tillägget ”.se”. Mot slutet stÃ¥r det ”Sponsorerna presenteras i högerlisten, förutom huvudsponsorn DN som syns intill produktnamnet Factlab”. Avslutningsvis stÃ¥r det käckt ”Factlab utbildar för tillfället 55.000 lärare i hur verktyget fungerar och inom kort ska 1,5 miljoner elever använda det i sin utbildning."

Det kan jag väl ta som ett exempel på att man skall inte lita på medier. Morsning att 1,5 miljoner elever skall använda Factlab. Är det månne Skolverket som bestämt det? IT-mamman grubblade redan i maj över detta. Vare sig Skolverket eller Myndigheten för skolutveckling (som läggs ned vid månadsskiftet) har sökträff eller pressmeddelande om något Factlab. För övrigt så heter tjänsten inte så. Här är lite mer fakta i målet.

I maj lanserade Dagens Nyheter och OmniStat DN.factlab (www.factlab.se). Jag har med flit stavat Faktlabb i rubriken för att Google skall indexera även det ordet i mitt blogginlägg. I pressreleasen beskrivs tjänsten som ”ett internetverktyg där användaren enkelt kan jämföra innehÃ¥ll frÃ¥n världens stora statistikdatabaser i realtid”. Det hela lÃ¥ter jätteintressant, även om jag med min akademiska bakgrund blir tveksam till vissa pÃ¥stÃ¥enden. Det lÃ¥ter lite för bra/dumt.

Vidare citeras Bosse Müller, projektledare vid Malmö Högskola, som testat systemet. Han säger, ”med DN.factlab blir det möjligt – sÃ¥väl i skolvärlden som för allmänheten – att laborera med informationen och ur detta skapa ny kunskap”. Laborera, det gillar jag. Liksom att jag är övertygad om att man kan skapa ny kunskap av allt, rätt som fel.

Enligt Malmö högskola Personal och kompetens är Bo Möller ”ämneslärare ma, fy, ke, data. Regionsansvarig för ITiS”. Jag googlade lite snabbt, men hittar inget som pekar pÃ¥ att Müller har nÃ¥gon form av akademisk examen. Däremot verkar han vara ett namn i skola-IKT-sammanhang. SÃ¥ vi fÃ¥r tills vidare nöja oss med att konstatera att DN.factlab lÃ¥nar in, eller approprierar som det heter pÃ¥ fackssprÃ¥k, varumärkena ”Bo Müller” och ”Malmö högskola” pÃ¥ ett elegant sätt.

Samtidigt tolkar jag det som att Widell med avsikt, oklart vilken, lyft fram ICA och tonat ner DN. HTML-titeln för www.factlab.se är ”DN.factlab – Där fakta blir kunskap”. Den tid jag surfat runt pÃ¥ sajten har jag bara sett kombinationen ”DN.factlab”. I en frÃ¥n resten av webbsidorna tydligt separerad högerkolumn finns under rubriken ”SPONSORED BY” logotyperna för HP, Swedbank, Tele2, ICA, QlikView och Eniro”. Och man mÃ¥ste vara idiot för att inte fatta att hela härligheten är DN.factlab, som stöds av sponsorer.

Nu vet jag ju inget om hur tjänsten kommer att presenteras inne i skolorna. Eller hur avtalet mellan DN.factlab och Skolverket ser ut, om det finns. Samtidigt kan jag inte annat än gratulera DN till kopplingen ”fakta” och det egna varumärket inne i skolsammanhang. Om det nu är en bra tjänst.

För övrigt är det redan en massa andra varumärken (Posten, Arla, Tidningen i Skolan, Microsoft, Apple mfl) som länge fått visas i skolor utan att någon protesterat.

Ni som känner mig vet att jag gillar varumärken i skolan. Men samtidigt är jag rädd för att skolan inte alltid vet att välja/avtala rätt. I alla fall skall det bli kul att senare titta närmare på faktalabbet i fråga.

Comments Inga kommentarer »

I tidskriften The Lancet kunde vi i början av månaden läsa om ett smart grepp när det gäller antirökaktiviteter i skolsammanhang. Dagens Nyheter rapporterade den 11 maj om resultaten under rubriken Skolkamrater sprider bäst anti-rökbudskap. Även Washington Post sprider resultaten till en bredare krets. Ja, det hela är ju en nyhet för dom som inte fattat att (skol)kamrater sedan länge själva uppmuntrat varandra till rökning, med viss hjälp från annan form av marknadsföring som smiter förbi förbuden mot traditionella annonser. Enligt DN säger Mathias Jansson, som arbetar med tobaksprevention på svenska Folkhälsoinstitutet, så här om metoden och dess resultat:

"Jag tycker att det spontant låter intressant"

För egen del håller jag med, fast jag menar att det hela utifrån grundidén kan göras mycket bättre. Originalartikeln heter "An informal school-based peer-led intervention for smoking prevention in adolescence (ASSIST): a cluster randomised trial", The Lancet 2008; 371:1595-1602, DOI:10.1016/S0140-6736(08)60692-3. Sammanfattningen är helt öppen, men hela texten som html och pdf (kräver registrering/prenumeration). Det går också att lyssna på en dryg 10 minuters kärnfull sammanfattning i The Lancet 03 May 2008 som podcast.

Kort och gått handlar metoden ASSIST om att rekrytera, träna och stödja "influentual students" i att påverka kamraterna så att de inte börjar/fortsätter röka. Forskarna menar att resultaten var goda och fungerade bättre än i jämförelsegrupper (där skolor enbart genomförde sina normala antiröknings-aktiviteter). Inom parantes är ASSIST-metodens effektivitet oklar, eftersom de ökade kostnaderna inte ställs i relation till förbättringseffekterna. Likväl finns det några synnerligen intressanta aspekter att ta upp i ett marknadsförinigsperspektiv.

En lite deprimerande sak, i ett vetenskapligt perspektiv, är att projektet inleddes 2001. I maj 2004 gjordes den avslutande 2-årsmätningen av de långsiktiga effekterna. Men i källförteckningen kan jag se att studien åtminstone fått vetenskaplig spridning redan 2005. Man kan ju andra varför experimentet poppar upp nu igen, om än för en bredare publik. På ett mer generellt plan illustrerar detta hur långsam vetenskapen är, vilket orsakar problem när världen och ungdomarnas beteende förändrar sig otroligt snabbt. Det är bland annat av den anledningen som jag tillfälligt valt att koppla loss mig från akademierna. Marknadens praktiker testar snabbt nya saker, tex Lunarstorm, Facebook och in-game-advertising, för att se vad som fungerar. Först efteråt följer forskarna och studerar/dokumenterar det hela mer vetenskapligt.

Den andra saken som slår mig är att bland källförteckningens 40 referenser finns det ingen som hänvisar till marknadsföringslitteratur. Ett möjligt undantag är Rogers(1983) klassiker "Diffusion of innovation" (se även Wikipedia-artikeln), vilken om än värdefull anses vara relativt daterad för taktiskt agerande. Författarna har dock utgått från Rogers gamla teorier. För egen del är jag övertygad om att både resultaten och tillvägagångssätten hade varit mer intressanta om hela projektet baserats på relevant och uppdaterad teori om postmodern konsumtion, som exempelvis beskrivs och kritiseras i ett populärt format av Juliet Schor. Hon beskriver ingående, och kritiskt, hur marknadsförare arbetar med barn för att få till önskade förändringar i såväl attityder som beteenden. De berättelserna är långt mer intressantare och inspirerande än de skrap på ytan som de engelska ASSIST-forskarna levererar. Varumärkesgurun Martin Lindstrom är inne på samma spår i sin bok Brand Child, även om hans redogörelse i princip saknar etiska resonemang. Den större, post-Rogersianska, diskursen kring spridningsteorier är högaktuell. Se exempelvis lite funderingar kring boken, begreppet och fenomenet "Tipping Point". Med andra ord så verkar (jag är otroligt dåligt påläst här) tobakspreventiv forskning inte (heller) bry sig om postmodern marknadsföring.

För det tredje så finns det i ASSIST-forskarnas ett lite schizofrent inslag om skolan som fält för bildning och tobaksprevention. De skriver bland annat att resultatet blev lyckat därför att:

"Asking students rather than school staff to name influential students seemed to aid the credibility of the peer supporters with their peer group"…"it was not teacher-led"…"exploit informal channels of information exchange and peer influence outside the classroom".

Skolan användes alltså mest för att hitta elever som kunde påverka andra. I övrigt var själva poängen att skolan inte skulle utbilda eleverna i att man inte ska röka. Med andra ord ville man lära skolelever, fast utanför skolan. Intressant med tanke på skolans uppdrag, och att skolan i vissa länder/regioner har krav på att undervisa i tobaksproblematiken…

Till sist, för att inte listan skall bli för lång, så tror jag att det där med varumärken ignorerades. Som jag brukar exemplifiera med på mina gig så såg Jamie Oliver till att hans "influentials", blev varumärkta. De fick en lapp med texten "veggie eater" (eller liknande, har glömt exakt). Vidare såg han till att deras beteendeförändring (började äta grönsaker) höjde deras sociala status. I ASSIST-programmet var ersättningen ett diplom (hur cool är det?) och presentkort (om de lämnade in en dagbok). Det fanns helt enkelt ingen varumärkesstrategi som stödde de inblandades individuella och sociala utveckling. Något som finns i varenda kläd-, godis-, musik- ja till och med tobaks-varumärke.

Jag tror, fel – är övertygad om, att skall man ge sig in i elden så måste man leka med marknadförarnas flammande repertoar. Genom att utnyttja lite mer än dom socialpsykologiska och epidemologiska teorierna borde vi kunna göra ASSIST lite bättre. Vi kan börja med namnet. ASSIST låter inte så cool. Sen approprierar vi in nåt uppskattat och etablerat varumärke och kopplar oss till det (ingredient branding). Det är i alla fall en bättre början.

Comments Inga kommentarer »

En av mina, knappast unika, tankar är att skolan måste integrera mer av barnens uppkopplade verklighet utanför skolan. I stället för att bara tvinga på dom verk som skolpersonalens växte upp med, typ Astrid Lindgrens böcker och Legos bitar av plast. Inte för att det är fel på någon av dom exemplen. Men dom är liksom griffeltavlan, kottar och tändstickor inte speciellt samtida. Det här är en otroligt viktig fråga som bland andra Carina Fast för fram i sin avhandling. Notera att det handlar om barn från 3-4-5-årsåldern och uppåt.

Länge har jag letat exempel där utvecklare av dataspel/sajter från icke-läromedelsförlag etc specialanpassar sina produkter för (framsynta) skolors behov. Hittills har jag inte hittat speciellt mycket, DEN (Discovery Educator Network) är ett av dom få undantagen. BBC Learning verkar också ha en del spännande på gång, men då är det med ngn slags icke kommersiell ideologi bakom, jämför UR i Sverige och SR:s Barnwebben. I det senare fallet är det för mig oklart hur dom faktiskt packar, och säljer, grejorna till skolan.

Bland dom människor som inspirerar mig mest finns den USA-baserade läraren/IT-pedagogen Bob Sprankle. För ett par veckor samtalade han och några kollegor kring hur dom använder och reflekterar över kommersiella onlinetjänster. Lyssna på den otroligt lärorika timmen i Bit by Bit #63 som innehåller massor av succeartade erfarenheter och en intressanta reflektioner kring annonser och den eventuella risken med att skapa behov av produkterna i fråga.

Dom tar upp tjänster som WebKinz (Ganz), Club Penguin (Disney), Whyville (*kommersiella sponsorer), Panwapa (*Sesame workshop), Beanie Babies (Ty), Build a bear (privat?), Woogi World (*stiftelse), Imbee (*Industrious Kid) och några fler. De markerade med * ger mer eller mindre tydligt information ”for teachers”. Alla har en sektion ”for parents”. Dom flesta erbjuder internationella versioner, men inte på svenska.

I ett svenskt sammanhang är Stardoll (privat) anmärkningsvärt. Vardagsmat för framförallt svenska flickor (och deras mammor) från typ 5 år och uppåt. Företagets bakgrund är Skandinavisk och VD:n är svenskt. Nyligen passerade dom 15 miljoner användare i sjutton olika länder. [Uppdatering 2008-04-08: Spineworld, med svensk bas men på engelska, är under lansering, målgrupp 10-14 år.]

Är det någon lärare som i Svergie använt sig av Stardoll, eller liknande onlinespel, i skolan?

(nåt är fel i kommentarssystemet, så om det kraschar går det bra att mejla richard.gatarski@skolmarknad.info)

Comments Inga kommentarer »

Jag fick precis en fråga från Joakim Vollert om jag kände till några gratis kommunikationsplattformar för lärande. Han bollade in Edmondo.com och undrade om jag har pejl på några fler. I ärlighetens namn måste jag tyvärr säga att jag inte har haft tid att analysera området, även om jag borde. (Kommunikationsplattformar renodlat för lärare, som Lektion.se, är en helt annan sak).

Traditionellt har ju "lärplattformar", på engelska Learning Managment Systems (LMS) eller Course Management Systems (CMS), funnits ett bra tag. I svenska Wikipedia beskrivs dom som "virtuella klassrum". Edu Tools listar och jämför ett 20-tal sådana verktyg. Intressant nog spänner utbudet från system utvecklade för skolmiljöer, tex Blackboard och PingPong (svenskt, inte på listan) och Content Management Systems (CMS, ja det är akronymförvirrande) som används i skolsammanhang, tex JoomlaLMS och PBwiki. Några är baserade på open source, andra är sådana man betalar för genom installations- och licensavgifter. Jag är inte ensam om känslan av att open source-lösningarna leder utvecklingen i termer av funktionalitet och estetik, men kanske inte när det gäller säkerhet och kontinuitet. Men bakom Jonas fråga tycker jag mig se två andra viktiga aspekter. Dels det där med gratis, dels vad "kommunikationsplattform" innebär.

Gratisheten är tämligen komplicerad, i slutänden måste det finnas någon som betalar. En syn på saken levereras av Chris Andersom (mest känd för "The Long Tail") som är hyperaktuell med sin kommande bok Free, se även hans välviralade artikel i Wired den 25 februari. Även om Edmono avser att leverera "free online tools for the education community", så anar jag att annonsfinansiering lurar i vassen.

När det gäller den andra aspekten så kanske jag drar funderingen längre än vad Joakim avsåg. Men mitt intryck är att många ledande lärare hellre ser plattform som ett sätt att hålla ihop en mängd mer eller mindre öppna/gratis (kommunikations)verktyg som blogghotell, wikisystem, fotogallerier, videodelning, med mera. Det finns ju aktörer som Edublogs, vilka tagit open source-bloggverktyget WordPress och stylat om det för utbildare. På köpet kommer "the largest education community on the internet". Och jag undrar om det inte är här som Edmondo vill in och leka, fast kanske med en bredare uppsättning verktyg. För grundaren skrev i sin blogg "I just felt WordPress didn’t give us enough in terms of flexibility. Drupal is the grand daddy of flexibility". Drupal är ytterligare ett open source content management system som kan långt mycket mer än bloggskapande.

[Uppdatering 18:00] På hemvägen började jag lyssna på Bit by Bit: 63 som illustrerar det sagda, och där det dessutom förs en mycket intressant diskussion om just dom kommersiella inslagen. Mycket handlar om WebKinz, som jag inte tror är så stort hos svenska barn. Men ni kan ju jämföra med Stardoll som förmodligen majoriteten av ungar här runt 10-årsåldern har totalpejl på.

Så vad jag ser, även om det inte utvecklas så mycket i Sverige, är en tendens hos pedagoger att vilja använda det allra modernaste och roligaste som finns att tillgå i webb 2.0. De själva och andra mer eller mindre entreprenöriella/ideella aktörer utvecklar tillsammans det dom själva vill använda. Plattformar byggda av traditionella systemutvecklingsföretag verkar inte så poppis bland användarna. Samtidigt går det att komma igång helt gratis mot att det redan nu eller senare dyker upp lite annonser. Eller så kan man betala en liten avgift för att slippa dom kommersiella budskapen. Alltså ytterligare en vinkling på mötet mellan marknaden och skolan, där det förra handlar om värdeskapande med kommersiella inslag.

Är det fler som ser det så, eller tvärtom?

Comments Inga kommentarer »

stickanorille_blalagunen2003 Mina vänner. Vissa händelser är otroligt spännande. Som den dagen i slutet på 1980-talet när Stig G Johansson föreslog att jag skulle ta över föreläsningarna på hans kurs i Marknadskommunikation, 5p (Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet). Han tyckte att jag varit så frågvis när jag själv läste kursen – "så jag borde ta över". För egen del var jag osäker på såväl min kunskap som pedagogiska läggning. Stickan sa bara "det blir bra". Samma sak fick jag höra när Stickan opponerade på mitt avhandlingsförslag. "Det där ser bra ut". En lätt variation, "det var bra", hördes från hans djupa stämma när jag disputerade 2001.

Andra händelser är sanslöst omstörtande. Som telefonsamtalet från Anders Lundkvist den 21 februari. Knappt två veckor har gått. Han sa, "jag fattar inte det här". Och så fortsatte han med att läsa högt ur ett mejl från Växjö universitet. "Jag måste tyvärr informera er om att vår käre medarbetare Stig Johansson avled igår". Å där sitter man och fattar naturligtvis ingenting. Stickan hade loggat ut för gott. Bara så där. Tack och lov utan krämpor. Hemma i famnen på sin kära hustru.

Fortfarande förstår jag egenligen inte. Det tar tid. Allt sedan beskedet hör jag ständigt Stickans "Ha, ha" glatt mullrande i min själ. Ni som träffat Stickan vet vad jag menar. Han var så jämra positiv och stödjande. Åh vad jag önskar att han hade haft mer tid att lära mig mer av just dom egenskaperna. Stickan hade så otroligt mycket att lära andra, inklusive hur man lär sig själv. Läs – genom att undervisa andra. Alltså var han smart också.

Jag skulle kunna hålla på hela dagen och skriva om alla Stickans fina egenskaper. Det är ju brukligt att påpeka hur fin och god en nyligen avliden medmänniska var. Själv är jag ofta rätt anti, så jag borde kanske skriva lite om hans dåliga sidor. Det är lätt. Han var en usel administratör. Det gick inte att läsa dom böcker han läst. Han "läste" nämligen genom att färglägga varenda mening med olika märkpennor. Det var det negativa det. För en annan positiv sak var att han verkade komma ihåg allt som han läst och hört. Och var han tagit del av det. Där ligger jag sannerligen i lä…

Sitter nu när jag skriver detta på tåget på väg till Åkers kyrka där Stickan begravs i morgon. Googlar på "Stig G Johansson". Första träffen är Studieguide till Marketing Management av Philip Kotler. En gärning av den pedagogiska marknadsföraren Stickan. ("Stickan" är inte lika kul att googla på).

Min vän, du hann bli 67 år. Kilade vidare alldeles för tidigt. Men du levde hela resan. Väntade inte på något "sen skall jag". Tänk att jag fick vara med en bit. Både metafysiskt och fysiskt. Va kul vi har haft. Vilka härliga minnen du trots allt lämnar kvar. Jag kommer sakna allt. Tack för alla vänner jag fått genom dig. Välfärd(at).

Lycka till i ditt nya paradigm. Nu får vi klara oss utan dig. Tufft. Men det blir bra.

[Uppdatering 2008-03-04] Lyssna gärna på vårt Taq Stickan i podcasten QritiQ.

Comments Inga kommentarer »

Jante, jante och jante. Varför skall det vara så himla svårt att visa på möjligheterna i något som andra gör som kan bli riktigt bra? Den 12 februari börjar SvT sända "dokumentärserien" Klass 9A som utvecklats efter en idé av Thomas Axelsson på Strix Television AB. Dom senare har utvecklat en serie TV-format och producerat program som Farmen, Humorlabbet, Förkväll, Efterlyst, Insider, Grannfejden, Design: Simon och Tomas samt Expedition Robinson. Lustigt nog finns det inte ett ord om Klass 9A på Strixs webbplats.

Mitt intryck är att Dagens Nyheters redaktion faktiskt verkar ha en vilja av att lyfta fram bra saker som sker i och runt den svenska Skolan. Alltså sätter de rubriken "Bästa lärarna lyfter sämsta klassen" när de skriver om den nya SvT-satsningen. På motsvarande sätt, fast tvärtom, väljer facket den negativa sidan när Skolvärlden rubricerar sin artikel som "Lågpresterande TV-elever bättre än påstått". Samma vinkel kör Sydsvenskan i "Redan duktiga elever ska ’räddas’ på TV".

Fredrik Svensson bloggar om det här och lyfter fram TV:s insikter kring dramaturgi. Han skriver bland annat:

"Min huvudpoäng var då att detta kommer påverka läranderesultatet i i skolan framöver och därför bör man i skolan lära sig av dramaturgerna från exempelvis Strix, Baluba, Jarowskij etc."

Dessutom skriver Fredrik ingående om hur de på Rektorsakademien varit med i diskussionerna med Strix och SvT kring idéns utveckling. Även om han tycker det är trist att det inte gick åt Rektorsakademiens håll (med modernare pedagogik), så haussar han satsningen och ser fram emot den ökade exponeringen av bra skolutveckling.

Och här kommer det där med idéerna in. Jag kritiserar ibland Fredrik Härén (som jag djupt beundrar) för hans idé om att kreativitet är viktigare än kunskap (se filmen om ni inte sett den). Själv tycker jag att handling är viktigare än kreativitet och idéer. De senare är ganska värdelösa om man inte gör nåt av dom. Som nu Strix och SvT gjort. Samtidigt som deras projekt gick från idé till handling under 2006 satt jag själv i några möten med ledningen för ett annat TV-produktionsbolag med samma idé (nåja, lite bättre :-) utan att det blev något. Inte så värdefullt, även om jag lärde mig en del av det hela och förhoppningsvis sådde några frön på vägen.

Låt oss titta på serien och se vad vi kan lära oss. Jag tror det blir en fantastisk positiv inblick i den svenska skolan. Jag hoppas att Strix kan utveckla formatet och sälja den på världsmarknaden. Jag vill att det blir en framtida svensk exportsuccé. Jag ser fram emot att massor av svenska högstadieelever vill ha dom bra grejorna som dom ser att eleverna i Klass 9A fått vara med om.

Comments Inga kommentarer »

Glaset är nästan helfullt, inte halvtomt! Och jag försöker fylla på med lite insikter i marknadsföring i stället för pedagogik. Idag publicerar Svenska Dagbladet under rubriken "Lärares matematikkompetens minskar" ett debattinlägg signerat Astrid Pettersson, Professor i pedagogik med inriktning mot utvärdering och matematikämnets didaktik, Stockholms universitet

Tidigare har jag här, och i föreläsnings/undervisningssammanhang, delvis lastat lärarfacken för den negativa bilden av den svenska skolan. Det blir lätt så när dom hela tiden tutar ut larmrapporter om verksamhetens och lärarnas situation. Nu verkar pedagogikprofessorn gå i samma fälla. När man skickar iväg en debattartikel till dom stora drakarna är det vanligen så att dom sätter rubriken och förbehåller sig att korta ner materialet. Alltså hjälper det föga om Pettersson hade en annan, positivare rubrik som tex "I dagarna stärks den svenska mattelusten", eller "Tretusen lärare fyllda av matematikentusiasm".

Kan man inte pressdebattens spelregler och taktik finns det alltid hjälp att få (köpa) från duktiga och professionella PR-konsulter. Vill man inte det så kan man försöka tänka på vad det är man vill ha sagt. Nu verkar det så som att Pettersson ville säga minskad kompetens. Men vad jag med egna sinnen märkt, direkt på plats i Matematikbiennalen 2008 i Älvsjö, är en otrolig kraftsatsning som helt enkelt inte kan betyda annat än ÖKAD KOMPETENS. Nu skall jag dit igen för att suga i mig av alla godbitar som bjuds.

Nyheterna på TV4 (Stockholm) hade ett fint inslag om webbmatte.se i går morse. I övrigt läste jag i förmiddags igenom Metro, Stockholm City, SvD och DN som inte hade ett ord, förutom de från Pettersson, om biennalen. Synd, men kanske i morgon?

Comments Inga kommentarer »

Den rätt namnkunnige kreativitetsgurun Edward de Bono är av många känd för hans sex hattar. Men har du hört talas om hans idé lateralt tänkande? Jag råkar känna till den lite grann, eftersom kreativitet är ett ämne som marknadsförare lägger stor vikt vid. Sen är det en annan sak att jag träffat de Bono som hastigast, framförallt hans förtjusande fru.

Nåväl, de Bono förklarar själv lateralt tänkande som (dom två sista något förkortade här):

  1. du kan inte gräva ett hål på ett nytt ställe genom att gräva djupare i ett gammalt hål
  2. lateralt tänkande är för att byta koncept och uppfattningar
  3. hjärnan som ett självorganiserande system formar asymetriska mönster. I sådana system finns det ett matematiskt behov av förflyttning mellan mönster. Verktygen och processerna för lateralt tänkande är gjorda för att åstadkomma sådan laterala rörelser.
  4. i varje självorganiserande system [som hjärnan] finns ett behov att byta från ett lokalt optimum till ett mer globalt optimum.

Inspirerad av de Bono är en av mina grundidéer att köra lite lateralt genom att tänka marknadsföring i skolsammanhang. Typ, i stället för att lära sig mer om "Läs och skrivutveckling F-6" (gammalt hål/samma mönster) så kanske det vore en bra idé att en lärare i stället läser "Introduktionskurs i konsumentbeteende" (nytt hål/annat mönster).

I bästa fall har få lärare och skolledare missat Lärarlyftet. Det vill säga att Regeringen satsar 2900000000 kronor på att ge 30000 lärare fortbildning vid  universitet och högskolor. Det är ju fint, givet att dessa utbildningar är bra. Något som flitigt diskuterats i både gamla och nya medier på senaste tid. Fast det är ju alltid bra att sysselsättningen hålls uppe hos lärarutbildarna. Hela grejen presenteras som Lärarfortbildning hos Skolverket.

Redan när jag första gången hörde talas om det här "lyftet" så kände jag att här beordrar regeringen ett ännu djupare hål. Dels eftersom "fokus ska framför allt ligga på lärarnas ämnesteoretiska och ämnesdidaktiska kompetens". Dels eftersom lyftet skall erbjudas av dom som redan utbildar lärare. Därmed lär dom förra lära ut det dom redan lär ut.

Med reservation för att jag inte källkollat, så skriver Hogskolan.net att "nästan hälften av de totalt 3.300 kursplatser som Skolverket köpt kommer att starta till våren". Och det kan man ju tycka är en liten miss. Synd att köpa grejor som inte går åt. Orsaken kan ju vara så att potentiella kunskapstörstande lärare inte visste vilka kurser dom kan gå. I så fall är det frågan om en kommunikationsmiss. Ganska troligt är annars att det finns fler som vill än som kan. Man måste ju hitta ersättningslärare för dom som tar en kurs.

Men, det kan också vara så att utbudet inte rimmar med behovet och intresset hos lärarna och deras skolledare. Och i så fall är det ett allvarligt misstag i Läralyftets marknadsföring. För alla marknadsförare vet hur viktigt det är att utgå ifrån marknadens behov. Martin Sundqvist, projektledare för lärarlyftet i Karlstad, citeras av Hogskolan.net:

"En lärdom vi har dragit är att inte bara lyssna på vad Skolverket föreslår utan lika mycket på skolhuvudmännens önskemål"

Hoppsan. Men det handlar ju bara om 2900000000 kronor och 30000 lärare. Fast, i rättvisans namn så har dom ju till 2010 på sig att förbruka degen.

Jag vet inte vad lärarna och deras skolledare frågar efter. Men i utbudet från landets högskolor och universitet är tydligen läs-, skriv och språkutveckling samt "Kreativ matematik" populärt. När jag skummar igenom Kurser VT 2008 hittar jag bara traditionella ämnen. Inget under rubriken Marknadsföring, Ledarskap, Internet, E-learning, Runescape på Tyska, eller MySpace i musiken. Man kan ju undra vad det beror på. Inget som skolan vill ha, eller inget som högskolorna (kan) lära ut?

En sista sak som gör mig djupt bedrövad är hur Skolverket tar till vara på möjligheten till en kreativ konversation kring lyftet. På Lärarfortbildningens webbplats finns ett forum där dom gärna vill "få dina idéer och tankar om hur innehållet och formerna kan se ut". Det liknar över huvud taget inte något annat (post)modernt Internetabaserat forum som jag sett. I stället ser det ut som något dom hittat på/kodat själva. Jag försökte läsa lite vad som dryftades, men gav upp eftersom det var så krångligt. Mellan den 16 april 2007 och idag räknar jag till 94 "inlägg". En vanligare forumterm är "trådar" som brukar kategoriseras i "ämnen" för att underlätta kunskapandet. Jag tänkte också söka efter inlägg som pratar "marknadsföring" eller "ledarskap". Men det går inte att söka i "forumet". Uppenbarligen vet inte Skolverket hur dom nya forumgrejorna funkar. Dom kunde väl frågat nån 15-årig expert (eller mig :-)

p.s. Det lätt sökbara forumet på Lektion.se (en fantastisk webbplats med 128000 medlemmar, majoriteten lärare) hade bara fyra träffar på "Lärarlyftet"). d.s.

Comments Inga kommentarer »

image Jag brukar säga att marknadsförare är bättre lärare än skolans pedagoger. Baxna om ni vill, det tar en stund att förklara och utveckla ordentligt, men hinner inte det här och nu. Hur som, jag kom att tänka på det idag när jag såg den här annonsen på sidan 12 i dagens City Stockholmsupplagan.

Kolla rubriken: "Vill du vara med och lära Stockholms annonsörer att köpa riktig lokal TV-reklam"? Se där, marknadsförare har ofta(st) precis samma uppgift som skolans pedagoger. Det vill säga att lära andra något viktigt (tycker den som lär ut). Ibland handlar det om matte, ibland handlar det om annonsutrymme.

Hur kommer det sig att dina elever lärt sig allt dom lärt sig utanför skolan? Vilka verktyg använder marknadsförarna för att lära sina elever, förlåt, målgrupper "rätt saker"? Vilka verktyg använder pedagogerna?

Om du orkar får du gärna titta på min Key Note-föreläsning på internationell en E-learning konferens för några veckor sedan. Där är det mer bakgrund och kringliggande tankar. Och framförallt…en radikalare slutsats.

Comments Inga kommentarer »