“Lemshaga Akademi is a school for ages between 5-15. Needs a logo that appeal to a broad age group. Pippi Longstocking”

Briefen kom via Twitter från @easedrop och några dagar senare har alltså designern Tomas Seo lagt fyra timmar på att leka fram förslaget. Den processen kan du se nedan som en screencast på 2 minuter (5 stillbilder per minut, uppspelat med 25 bilder per sekund).

Supercoolt att en skola får en logga i projektet logotyp.se. Ännu läckrare att Tomas lagt mest tid på just den här loggan (om jag inte misstar mig).  Men mest spännande är nog processen med olika idéer som syns helt klart i videon, och kortfattat förklaras i dess tillhörande blogginlägg. Tomas Seo skriver bland annat “the logo is more for the parents then the students, so I didn’t go too whimsical” och “bend the briefs […] and take the opportunities that the shapes offers”.

Men, det är ju viktigt att hela skolan och deras intressenter (låter bättre i mina öron än “brukare”) får vara med på något sätt. Traditionellt så sker det mer eller mindre slutet i interna arbetsgrupper. För några år sedan intervjuade jag Fredrik Svensson (då Jeppesen) om hur Broängen tog fram sin logga. Att lyssna på den intervjun och kika på Tomas screencast tror jag är ett utmärkt sätt för den ovana att närma sig ett logotyputvecklingsprojekt.

Det vore otroligt intressant om Lemsaga Akademi åtminstone vill använda det här som ett diskussionsunderlag – och gärna göra det helt öppet. Det vill säga utveckla loggan ungefär som ett open source- eller crowdsourcing-projekt. Här är 16 skäl från The Logo Factory (som jag själv inte hunnit smälta). I det allra enklaste fallet kan dom ju bara publicera förslaget och ordna en offentlig omröstning. En mer avancerad variant är att starta wikier, diskussionsforum, och så vidare.

Vad tycker du?

Fler och fler lärare jag möter börjar nu låta sina elever blogga som en del i undervsningen. Utan att här gå in i dom pedagogiska finesserna vill jag bara snabbt tipsa lite om den tekniska lösningen. Det finns ju en uppsjö blogghotell och bloggverktyg att välja mellan. Jag tycker det finns några viktiga saker att begrunda.

Det första har med den kommersiella sidan att göra. Många blogghotell är gratis, mot att det placeras annonser i närheten av bloggen. En del skolfolk ser själva annonseringen som ett problem, vilket det naturligtvis kan vara. Å andra sidan så tycker många att annonserna ger en verklighetscred, jämför skolans uppdrag att samverka med näringslivet. Mer bekymmersamt tycker jag det är att bloggaren inte har någon kontroll över annonsernas innehåll.

En andra aspekt är att en del blogghotell så att säga nätverkar ihop bloggarna. Mest tydligt är det kanske hos Blogger/Blogspot med länken ”Nästa blogg” som presenteras på alla sidor. Den kan ju peka till vad som helst, vilket oroar en del skolfolk.

Det tredje jag tar upp rör själva ägarskapet av innehållet. Om bloggen ligger på ett blogghotell så finns ju alltid risken att hotellet försvinner (läggs ner, går i konkurs, etc) eller att villkoren ändras. Om bloggen har en webadress som är direkt kopplat till blogghotellet blir en flytt dessutom svår. Detta kan du som regel förebygga genom att mot en mindre avgift använda en helt egen webbadress.

Vad skall man då välja? Jag vill inte säga hur just du skall göra, men tycker att du bör ta en funderare på WordPress. Det är ett otroligt populärt bloggverktyg och finns i såväl hotellmiljö som för installation på en egen webbserver. Det senare betyder större flexibilitet, men också mer administration. Ett par saker som talar för WordPress är att det ständigt och snabbt förnyas med dom senaste funktionerna för webb 2.0 och att det är ”öppen källkod”. Det senare ar i och för sig intressant, eftersom det i princip innebär gratis. Men för mig är det värdefulla med det att det ger bloggaren inblick i open source-rörelsen. Speciellt intressant för oss som arbetar med kunskapande.

Ett sätt att gratis pröva på WordPress med egen webbadress och egen installation på en (hyrd) webbserver är att utnyttja Webbstjärnan. Det är i och för sig en tävling för gymnasieelever, men icke tävlande och grundskolor kan ”anmäla” sig och bara ta del av själva webberbjudandet. (Disclaimer: .se som arrangerar Webbstjärnan är en av mina uppdragsgivare).

Det går också att på några minuter starta en blogg på hotellet WordPress.com. Om det är fråga om en skolrelaterad blogg på svenska, så verkar Pedagogbloggar vara precis samma sak, fast med ett skolfokus. Där är dessutom ambitionen att just få till nätverkande bloggar inom det pedagogiska området. Med andra ord så är det ett socialt bloggnätverk i skolsammanhang. Om ämnet är engelska, eller för skolfolk som har en internationell ambition, så är Edublogs ett trevligt alternativ (och antar jag inspiration till Pedagogbloggar). Väldigt försiktiga skolor (läs IT-säkerhet regerar) kan numera välja att på egen server installera Edublogs Campus.

Om inte detta passar, då kan du kolla mer om blogging på eTwinnings sida om verktyg för ”Sharing and publishing your work” (i skrivande stund finns informationen inte på svenska). Eller kolla min bloggingguide på weconverse.com.

Lycka till!

Han som skapat sajten heter Brady Haran och arbetar för BBC. Eftersom han vet att en del (sorgliga) skolor stängt av YouTube så bjuder dom på fixen "Is your network blocking YouTube? Click here to watch via another server." På den spegelsajten kan man tyvärr inte dela med sig av, och kommentera, filmerna på samma sätt som i YouTube.

Nottingshamns universitet lär få en hel del cred av den här satsningen. Fast, dom missar att ha en länk till sin egna webbplats. Smart vore nog en speciell sida som både lockar enskilda elever till högre studier och allmänna skolor till samarbete.

Det här kan vara ett svar på Magnus Helldéns, biologi- och kemiläraren i Klass 9A, fråga: Hur ska vi få intresserade och duktiga elever i biologi och kemi?

Någon därute som känner honom och kan tipsa?

Länge har jag letat exempel där utvecklare av dataspel/sajter från icke-läromedelsförlag etc specialanpassar sina produkter för (framsynta) skolors behov. Hittills har jag inte hittat speciellt mycket, DEN (Discovery Educator Network) är ett av dom få undantagen. BBC Learning verkar också ha en del spännande på gång, men då är det med ngn slags icke kommersiell ideologi bakom, jämför UR i Sverige och SR:s Barnwebben. I det senare fallet är det för mig oklart hur dom faktiskt packar, och säljer, grejorna till skolan.

Bland dom människor som inspirerar mig mest finns den USA-baserade läraren/IT-pedagogen Bob Sprankle. För ett par veckor samtalade han och några kollegor kring hur dom använder och reflekterar över kommersiella onlinetjänster. Lyssna på den otroligt lärorika timmen i Bit by Bit #63 som innehåller massor av succeartade erfarenheter och en intressanta reflektioner kring annonser och den eventuella risken med att skapa behov av produkterna i fråga.

Dom tar upp tjänster som WebKinz (Ganz), Club Penguin (Disney), Whyville (*kommersiella sponsorer), Panwapa (*Sesame workshop), Beanie Babies (Ty), Build a bear (privat?), Woogi World (*stiftelse), Imbee (*Industrious Kid) och några fler. De markerade med * ger mer eller mindre tydligt information ”for teachers”. Alla har en sektion ”for parents”. Dom flesta erbjuder internationella versioner, men inte på svenska.

I ett svenskt sammanhang är Stardoll (privat) anmärkningsvärt. Vardagsmat för framförallt svenska flickor (och deras mammor) från typ 5 år och uppåt. Företagets bakgrund är Skandinavisk och VD:n är svenskt. Nyligen passerade dom 15 miljoner användare i sjutton olika länder. [Uppdatering 2008-04-08: Spineworld, med svensk bas men på engelska, är under lansering, målgrupp 10-14 år.]

Är det någon lärare som i Svergie använt sig av Stardoll, eller liknande onlinespel, i skolan?

(nåt är fel i kommentarssystemet, så om det kraschar går det bra att mejla richard.gatarski@skolmarknad.info)

Om jag fattar saken rätt så menar de med ”hybrid” en blandning mellan mänskliga och konstgjorda lärare. De senare i form av artificiell intelligens, ursprungligen utvecklad av USA:s flygförsvar, som interaktivt hjälper eleven att lära sig räkna/skriva. Samtidigt får den mänskliga handledaren en indikation om elevens speciella inlärningsproblem.

Även om själva produkten verkar spännande, så vill jag här peka på några detaljer i hur den utvecklats i samspel med kunderna (skolor, elever och lärare).

Grundarna av företaget var tveksamma till om någon skola skulle nappa på en produkt utvecklad av några utan någon som helst erfarenhet av undervisning. Så de började själva med att erbjuda sin hybridutbildning på ett par ställen. Det gick bra och sen har det hela fortsatt (se vidare i artikeln).