Mmmm, muttrade jag halvleende, eftersom jag intensivt försökte få färdigt en liten text om bilden av Joakim Jardenberg.

- Bloggar du?, fortsatte tjejen. – Japp, svarade jag och bestämde mig för att byta fokus en stund. Hon hade två andra tweenisar i sällskap och jag blev nyfiken. Så min följdfråga blev om hon själv bloggade? – Ja, svarade den sötnosen. Men lade efter några sekunder med en ursäktande min till – nä.

Det visade sig att alla tre går i Högalidsskolan och att dom vare sig bloggar i skolan eller hade hört talas om Webbstjärnan. Så marknadsföraren i mig vaknade och sålde på lite om tävlingen. Dom hajjade till när jag nämnde prissumman. Sagt och gjort, jag skrev webbstjärnan.se på baksidan av mitt visitkort och uppmuntrade dom att prata med sina kompisar och lärare. Hoppas dom gör det, och att dom reggar massa lag. V får väl se

Tänker en stund på min gamla marknadsföringslärare, senare vän och mentor, Stickan. Han brukade berätta om en cigarettnasare i Iran, Irak eller var det nu var. Eftersom reklam för cigaretter var förbjudet i landet. så tillbringade han dagarna med att gå runt och placera ut cigarettpaket på olika samlingsplatser i städerna. Ingen bra produkt, men en intressant strategi. Ursäkta jämförelsen. Men, som jag brukar säga, man kan lära sig av marknadsförarnas knep om man har något bra att sälja.

Min mamma jobbade hela sitt yrkesliv som telegrafist på Televerket (senare Telia). Som liten blev jag impad av att hon skrev blixtsnabbt på skrivmaskin – utan att titta på tangenterna! Hur gick det till? Det var ju helt fantastiskt.

Så när jag i 9-an (1973) fick möjlighet att välja “Skrivmaskinskurs” som Fritt Valt Arbete, tog jag tillfället i akt. Helt sjukt, och det vara bara jag och en massa tjejer. Ett val jag aldrig ångrat och haft oändlig nytta av. Senare har jag kunnat hjälpa mina barn på traven lite genom att prata fingersättning.

Att skriva för webben kan tolkas brett. Undrar om barn i dag får chansen att lära sig skriva på tangenbord?

I går skrev jag det ganska långa inlägget “Skolan ska odla talanger på webben” i Stjärnkikarna (tävlingen Webbstjärnans officiella blogg –en av mina uppdragsgivare). I fokus står 15-åringen Gustav Holmström som nyligen uppmärksammats av Veckans Affärer som en av Sveriges Supertalanger. Mycket av det jag skrev baserades på ett kort morgonmöte med Gustav.

Gustav har valt att inte blogga/twittra/socialmedialisera om sin skola. Vi pratade en del om det, inklusive för- och nackdelar med att skolans elever syns på nätet. I Gustavs fall är han relativt öppen, och framförallt medveten om vad han håller på med. Vad han bör, respektive inte bör, göra på Internet.

I går twittrade Gustav Holmström (@hejg) "Jösses, nu är jag på kumla.se också: http://kumla.se/nyhetsarkiv…” med en länk till Kumla kommuns webbplats och nyheten “Kumlas egen supertalang”. Där, alltså genom kommunen, var det första gången jag fick veta att Gustav går på Skogstorpsskolan i Kumla.

Nyss meddelade @hejg att SVT Tvärsnytt vill intervjua honom.

Och vad säger Skogstorpsskolan i Kumla om saken? Ingenting! För övrigt är deras webbplats (se skärmdumpen nedan) lika upphetsande som ett gammalt kommunalhus.Pröva gärna en googling på “Skogstorpsskolan i Kumla” – vad ger dig det för bild av verksamheten?

Varför är det på detta viset???

Tips: Gustav har flera talangfulla kompisar i samma åldersspann. Går någon av dom på din skola?

Den 3e juli drog svenske designern Tomas Seo igång sitt sommarprojekt logotyp.se och skrev “Tweet me a brief and I will design a logotype for free”. Dagen efter, enligt Tomas instruktioner, kvittrade unge herr Holmström följande:

Brief: My tech blog artoo.se needs a logo+symbol. Inspiration: Dexter Morgan. #logotypse

Idag publicerade Tomas en ny logga åt artoo under rubriken “#5 Artoo – Swedish tech blog inspired by Dexter Morgan”. Och för någon timme sen konstaterade Gustav: “Fick en logga idag, nu ska jag bara fixa passande WP-tema”. Du kan ju följa artoo.se och se hur det blir. I bilden nedan ser du annars Gustavs gamla logga (förmodligen egenhändigt designad) och den som Tomas nu bjuder på.

Tomas Seo skriver att ha la ungefär 2,5 timmar på jobbet. I videon nedan kan du se stillbilder från hela processen, ihopkomprimerade till en minut. Nu är jag framtagandet av en design/logtyp för en verksamhet, tex en skola, något som egentligen kräver mer än några minuter. Något som vi tar upp på den kommande föreställningen elevshopping 2.0. Likväl tycker jag det här exemplet illustrerar grunderna i vad det handlar om på ett enkelt och kul sätt. Samtidigt undrar jag om Gustavs skola på något sätt uppmärksammat att de har Gustav hos sig. Han nämner själv inte vilken skola det är. Men det torde vara intressant i ett varumärkesbyggande perspektiv att ha Gustav hos sig.

Bland de inkomna briefarna, hittills drygt 40 till antalet, finner vi än så länge bara en skola: Lemshaga Akademi.

Live logo design – Artoo from Tomas Seo on Vimeo.

Bloggen/sajten Datorn i skolan publicerar Lista över svenska en-till-en skolor. Där finner vi en förteckning av skolor som alltså ser till att det finns en dator till varje elev (one-to-one på engelska). Jag vet vare sig vem som står bakom sajten (hittar ingen information om det) eller när listan uppdaterades senast (finns ingen datumangivelse). I skrivande stund finns det nära 30 skolor listade. Om man vill så går det bra att mejla/kommentera in tips på fler en-till-en skolor, vilket många redan gjort.

Stockholm Stad, där jag bor och verkar för att förbättra starten i livet för barn och ungdomar, har lanserat “Visionen en skola i världsklass”. En googling på “Stockholm skola världsklass” ger snabbt intrycket av att det mest är snack och lite verkstad. Skolborgarrådsbloggaren Lotta Edholm levererar en hel del inlägg som visar på verkstaden. Men det räcker knappast.

I den nämnda listan återfinns bara en skola i Stockholm. Det är “Kunskapsskolan Kista/Globen” . En snabbkoll ger vid handen att Kistaskolan inte har nåt om den saken på sin webbplats, men Kunskapsgymnasiet Globen citerar elevernas egna kännetecken att “alla elever har tillgång till en egen dator”.

Å andra sidan är det skolor från en hel del av kranskommunerna som börjat med en-till-en. Starkast lyser nog Nacka, som till och med driver bloggen 1:1 En elev, en dator. Där kan man vara med i satsningen och konstatera att det finns åtta skolor med på deras egna lista.

Finns det verkligen inga fler (i Stockholm ? Hjälp till genom att informera listan. Och naturligtvis driva på så att fler skolor fattar poängen. Själv tycker jag en-till-en är ett viktigare kriterium än “behöriga lärare”.

Erik Sellström, som är informatör och marknadsförare på Växjö universitet, bloggade häromdagen under rubriken En student för 2000 spänn. Han undrar bland annat vad break-even är för hur mycket rekryteringen av en student får kosta? Och om reklamkostnaderna är effektiva eller pengar i sjön? Skolmarknad.info är ju mer intresserad av motsvarande svar för grund- och gymnasieskolor, men jag passar på att knyta an till det där med pengarna i sjön.

Det finns i marknadsföringskretsar ett gammalt påstående att hälften av all reklam är bortkastad. Problemet är att veta vilken hälft. Vissa källor säger att redan Henry Ford (biltillverkaren) var uppmärksam på den utmaningen. Och sen dess har marknadsförarna lärt sig en del. Jag hittade lustigt nog en egen citering för nästan på pricken fyra år sen. Ett bra sätt att inte kasta bort pengar är att veta vad man håller på med. Vilket en hel del skolfolk inte verkar tänka på.

Min dotter börjar i 6:an nästa år. Alltså droppar det varje vecka in ett eller flera direkreklamutskick i vår brevlåda (den på dörren). Avsändarna är skolor i södra storstockholm. Det DR-utskick som föranleder mitt inlägg här var från en skola som jag efter en lång fundering bestämde mig för att inte namnge. Helt enkelt beroende på att jag tycker att deras utskick var “pengar i sjön”.

Jag kallar avsändaren Luddskolan.och vill alltså inte publicera själva utskicket här. I stället blir det några tips om hur du kan göra bättre nästa gång du gör reklam för din skola. Observera att jag bara tar upp några grundläggande poänger och bortser från viktiga saker som situationsanalys, strategival, målgrupp, taktik med mera. Sammanfattningsvis:

• Ha en klar målsättning (som är mätbar)
• Låt proffsen göra jobbet (eller lär dig först grunderna)
• Var unik (i stället för att lyfta fram grundkrav)
• Väck intresse och förklara snabbt (spar inte det viktigaste till sist)
• Integrera marknadskanalerna (framförallt webben)
• Testa (bättre att karta bort en liten slant än hela budgeten)

Sätt specifika och mätbara mål. I Luddskolans fall verkar idén vara att locka folk till ett personligt besök på skolan. Men jag känner inte till det verkliga målet, om det finns något. För att kunna avgöra om reklam är bra eller dålig så måste man alltid känna till målen. Alltså kan jag inte säga att Luddskolans DR är dålig, även om jag tycker att oavsett målsättningen så kunde utformningen gjorts mycket bättre.

Mål skall alltid vara specifika, mätbara och tidsbestämda. Att säga “målet är att locka föräldrar till ett besök” är värdelöst, eftersom det är nått om två föräldrar dyker upp nästa år. Målet avgör också hur själva reklamen skall utformas. Det är skillnad på en målsättning som handlar om att locka till besök och en målsättning som rör föräldrars ökade kännedom om skolan och dess verksamhet. Som regel bör du fokusera ett mål vid varje reklaminsats.

Låt proffsen göra jobbet. Folk är idag så vana vid reklam att dom flesta snabbt tolkar ett amatörjobb som töntigt. Då är risken att den uppfattningen smittar av sig på skolan i fråga. Det är en konst, eller rättare sagt ett yrke, att skapa säljande följebrev. Det första en nybörjare får lära sig är att inte leka med ordbehandlarens möjlighet att välja teckensnitt. Luddskolan hade ett gulligt, kursiverat och genomgående svårläst teckensnitt. Rubriken (i samma typsnitt som brödtexten) var:

“Till föräldrar och barn som ska välja skola till åk 6 eller 7 hösten
2009!” [radbrytning som den var i brevet]

Som jag tolkar brevet borde rubriken varit något i stil med “Inbjudan att besöka vår fantastiska skola”. Superlativet kan gärna bytas ut mot något mer unikt (se nedan) och måste naturligtvis vara något som skolan levererar. Därefter kan det eventuellt komma ett tilltal. Men observera att en 11/12-åring inte tilltalas av samma text/bild som en vuxen. Tack och lov körde Luddskolan med vitt papper. Annars är det vanligt att skolor av någon outgrundlig anledning väljer ett färgat (typ rosa eller ljusgrönt) och därmed svårläst papper.

Var unik. Om du skriver “Luddskolan: Trygghet, kontinuitet, resultat” så är det inte bara dåligt formulerat – det är allmängiltigt. Testa med Google, du är precis som alla andra (framförallt sjukvården). Marknadsförare pratar ofta om USP-en, dvs en “Unique Selling Proposition”. Själv föredrar jag en URB (Unique Reason to Buy). Men andemeningen är densamma, din skola måste ha en unik fördel som uppskattas och förstås av marknaden. Ofta är det själva varumärket som fokuserar kärnan i USP-en. I fallet Luddskolan hittar jag inget som skiljer dom från andra skolor.

Väck intresse och förklara snabbt. I sin broschyr ( A3-papper i fyrfärg vikt till A4-format) skriver Luddskolan på förstasidan: “Profilskolan som kombinerar intresse och studier”. Numera är någon form av profil nästan en hygienfaktor, det vill säga något skolan måste ha. Med andra ord är det intressanta vilken profil som erbjuds, inte att skolan är profilerad. Eftersom vår dotter har ett specifikt profilintresse så blev jag ändå intresserad. Men det övergick snabbt i irratition när jag behövde läsa igenom tre sidor basmat innan jag kommer fram till profilerna. Nu råkar Luddskolan (F-9, drygt 600 elever) ha inte mindre än sju profiler. Då börjar man ju undra hur pass mycket profil det är frågan om.

Integrera marknadskanalerna. Börja gärna med att informera den egna deltids-säljkåren om utskicket. Alltså, se till att skolans personal känner till utskicket, vilka som får det och det önskade resultatet. Framförallt gäller detta skolans växelpersonal, men även vissa externa intressenter som huvudmannen (i det här fallet kommunen). Det blir både pinsamt och kostsamt om en förälder som fått utskicket frågar en oinsatt lärare om detaljer.

Skolans webbplats får en allt mer betydande roll. I Luddskolans fall rimmar i mitt tycke webbplatsens form och funktion med utskicket, det vill säga gulligt och amatörmässigt. Riktigt illa är det att Luddskolans startsida inte fångar upp ett eventuellt intresse från dom som fått utskicket. I stället är det som i skrivande stund lyfts fram: “Skolverkets rapport om Luddskolan”; “Sveriges bästa julbord i skolan”; “God Jul och Gott nytt år” (med bild på luciatåget); “Inskolningsveckor höstterminen 2008”. Hallååå!

Eftersom utrymmet på webben är i princip gratis (jämfört med sidorna i ett frankerat brev) så är det läge att på webben dela upp informationen för föräldrar respektive barn. Och framförallt öppna upp för frågor, gärna i form av FAQ (vanliga frågor).

Testa. Nu är ju inte alla som jag. Vem vet, just Luddskolans utskick kanske blir en kanonsuccé. Men professionella direktmarknadsförare gör alltid ett eller flera testutskick till mindre grupper. Sen undersöker dom hur utskicket togs emot,  finslipar och testar kanske igen innan det går ut till hela målgruppen. Och naturligtvis har dom en målsättning, så avsändaren efteråt kan avgöra om investeringen i reklam lönade sig.

Men det ALLRA roligaste med den här statistiken är att YBC intar en mycket smickrande tätposition i Nacka kommun (som ju i kraft av Nacka gymnasium redan har länets mest sökta gymnasium). I Nacka finns det ca 30 gymnasieprogram och inriktningar. Bygg och frisör och Samhälle kultur och Natur Beteendevetenskap och Ekonomi i Saltsjöbaden och El och Handel, mm, mm. Av alla dessa möjliga program och skolor, så sticker YBC:s två helt nya program ut. Om man tittar på vilka program som har högst andel av förstahandssökande, dvs de utbildningar där eleverna MEST gärna vill gå, de utbildningar som har den allra starkaste dragningskraften, så hamnar YBC:s två program på:

1:a plats (Businessprogrammet – 48 elever har valt det i 1:a hand)
2:a plats (IB-programmet – 42 elever har valt det i 1:a hand)

Och då talar vi alltså inte om relativa siffror, utan i absoluta tal. Trots vår förhållandevis lilla skola, så kniper vi ändå de båda första platserna, redan från dag 1

Jag hoppas verkligen, innerligt och förnuftigt att varenda skolledare, lärare, fackledare, skolpolitiker och skolhuvudman frågar sig: "Hur gick det där till?" Jag kan lova att det var inte av en händelse. Orsakerna är bland annat utmanande visioner, koll på marknaden, engagerandet av proffs, massa samarbete, modig huvudman, god marknadskommunikation, med mera. Smart marknadsföring alltså.

Är du Jante 1.0 och spontant tänker "ja, ja, men dom har faktiskt inte haft någon verksamhet. Vänta bara och se när dom skall leverera själva undervisningen". Då tycker jag du skall lyssna på Fredrik Häréns i P1 Sommar, om Jantelagen 2.0. "Du ska inte tro att du är den enda som är nåt". Och följdaktligen, kan han så kan jag också.

Sen undrar jag om det finns någon forskare som systematiskt studerar sådana här intressanta fall så att vi får mer kunskap om hur man marknadsför skolor?

Apple börjar den 11 juli sälja sin senaste 3G-modell av iPhone. Jodå, Sverige finns med bland dom länder som får ta del av revolutionen. ACU har tidigare jobbat fram en undervisningsmodell dom kallar Connected. Nu går dom vidare och ger alla nya studenter en gratis 3G iPhone. För dom är det ett självklart steg, eftersom 93% av studenterna sedan tidigare har med sig egna bärbara dator till universitetet. Än mer självklart blir det när vi betänker att ACU redan är igång med iTunes U. Där kan studenter och personal ladda upp/ner föreläsningar och intervjuer, uppleva det akademiska livet och utforska studentlivet, med mera.

ACU har ett par filmer om sin satsning. Den första kan du se nedan, den andra hos YouTube.

Klassföreståndaren och bildläraren Annefrid Sjöman samt eleven Johanna berättar i ett ljudklipp från P4 Jönköping hur nöjda de är med satsningen. I ett annat inslag berättar eleven Simon om det föräldramöte där iden väcktes. En av föräldrarna föreslog att klassen skulle göra T-shirts. Tomas fyller i att arbetet med att fixa sponsorer var både roligt och utmanande (tex att få tag i all personer). En del nappade direkt och en del "fick man försöka locka".

Den ansvariga läraren Sjöman är dessutom medieskicklig och påpekar att skolan har ett långtgående samarbete med näringslivet (vilket man ska ha enligt läroplanen).  Bland annat har de ett projekt som heter "Framtidskraft". Hon säger att sponsring är absolut något Hillerstorpsskolan kommer fortsätta med.

Anna Westerholm, avdelningschef på Skolverket i Stockholm, säger till Sveriges Radio att det finns inget förbud mot att samla in pengar till klassresa. Förbudet gäller att ta ut avgifter från föräldrarna. Föräldrarna kan möjligen få bidra med pengar till något museibesök eller liknande. När det gäller att få in sponsorpengar så finns det "väl också en gräns för vad som är rimligt med tanke på att eleverna går i skolan och skall ha tid med sina studier".

P4:s reporter försöker också pressa Westerholm att säga var gränsen mellan sponsring och ren produktförsäjlning går. Även hon är medieskicklig och parerar frågorna flera gånger. Till slut får vi höra att hon "skulle nog hesitera som rektor innan mina elever fick ge sig ut och marknadsföra produkter". Fast, själv tänker jag osäkt på all salamikorv, majblommor, kokosbollar och annat som företag låter skolbarn (och föreningar för den delen) sälja. I mitt tycke är det bra träning i företagande. Det viktiga är att man (skolan/eleverna) är bra förhandlare och reflekterar över erfarenheterna i ett läroplansperspektiv.

Mer gick att höra klockan 15:17 (dvs 17 minuter in) i programmet Lasso (SR Jönköping) den 10 juni.

Jag försökte direkt via mejl nå Annsofi Sjöman för att veta mer. Tex om reaktioner efter P4s inslag; om dom dokumenterat externt, tex bilder på webben; vilken form av ämnesrelevans intäktsformatet hade; vilka företag som sponsrade; och vad eleverna och sponsorer eventuellt säger sig ha lärt. Dessutom blev jag nyfiken på projektet Framtidskraft. Hon ringde upp min mobilsvar ganska omedelbart. Tyvärr hann jag inte ringa tillbaks innan hon gick på semester. Men vi kanske får reda på mer senare.

I alla fall hade varit suveränt för skolans varumärkesbyggande och PR om dom på sin webbplats direkt hade haft mer information och länkar till inslagen hos Sveriges Radio.

Det som nått mina öron är att en satsning på skolmat får föräldrar att vilja sätta sina barn i den skolan, i det här fallet Johan Skytteskolan i Älvsjö. Än så länge bara hörsägen, men jag tror på fullt allvar att även om skolmaten är viktigt, så speglar satsningen att skolans ledning och personal utvecklar sin skola på ett värdefullt sätt. Enligt Skolmatens vännner är matlyftet en succé, se mer info hos Bra Skolmat (ett samarbete mellan LRF och de bondeägda livsmedelsföretagen).

Våren 2005 gjorde jag ett inslag i Skolsmart om TV-kocken Melkers insats på en skola i Enskede. När jag rotar i skeendet ser jag att Fredrik Eriksson har en ”blogg” kopplad till restaurangen Långbro värdshus som han driver sen drygt ett år. (Blogg inom citattecken eftersom han kallar den så, även om det saknas till exempel möjlighet att kommentera, permalänkar och RSS-flöde.) Där läser jag att han efter sommaren sjösatte Restaurang Skyttekällaren på Johan Skytteskolan i Älvsjö. En poäng är att han arbetat med den satsningen tillsammans med skolan sedan i våras. (Melker steppade in några dagar, rörde om, och försvann).

Sen var det det där med Frankrikeresan (jag föreläste om Sociala medier och webb 2.0) För mig var besöket hos Paul Bocuse inte bara en (otrolig) kulinarisk erfarenhet, utan också en Aha-upplevelse. För många år sedan läste jag en bok om Service Management av den numera bortgågne tjänstemarknadsföringsexperten Rickard Normann (som jag senare lärde känna). Normann beskrev i ett av praktikfallen hur en restaurang höjde kvalitén genom att ge gästerna insyn i köket. Praktiskt gick det till så att Bocuse lät sätta upp glasfönster till köket så att gästerna kunde se hur matlagningen gick till. Det både ökade värdet av restaurangupplevelserna och sporrade kökspersonalen att visa upp sina goda (sic!) sidor. Dessutom, för att citera Sven-Gunnar Svensson PR-strateg på svenska Bocuse d’Or-akademien, detta var också otroligt skicklig marknadsföring. Fönstrena in i köket blev en del av restaurangens image, något att snacka om när man sprider rykten.

Ett bra kök är alltså något man kan snacka om, även i skolans värld. Utöver det är naturligtvis skolans övriga måluppfyllelse viktig. (Konstigt nog hittar jag ingen länk till Johan Skytteskolan när jag letar info om den här satsningen, den fick jag googla fram.)

Kort sagt, och jag har sagt det förut. Mediehantering är inte bara att vara förberedd på frågor i kris från en kritiskt granskade presskår. Det är också att hjälpa medierna göra sitt jobb som också handlar om att uppmärksamma positiva saker i skolans värld.

Det är naturligtvis värdefullt för dom berörda i Broängen att få ett pris. Men det är lika, ibland mer, uppskattat att bli omtalad i bra mediesammanhang – i det här fallet MacWorld. Och det kräver aktivt arbete med medierlationerna.