Arkiv för kategorin “Inspiration”

Webbstjärnan (en av mina uppdragsgivare) har under januari en månadstävling där temat är marknadsföring. Svenska skolelever erbjuds en tävlingsinsats som:

kan handla om marknadsföring av er webbplats. Men det kan också handla om vad er webbplats marknadsför, tex något speciellt som sker på er skola, intressanta saker i ert lokalsamhälle, spännande utbildningsformer eller näringslivssamarbete

Det skall naturligtvis bli spännande att se vad eleverna hittar på. Som stöd på vägen har Stjärnkikarna (där jag är redaktör) några inspirerande gästinlägg med marknadsföringstips. I och för sig är råden riktade till skolelever, men vem som helst kan naturligtvis tänka till och anpassa det hela till sitt marknadsföringsbehov. Ett litet urval författare och deras inlägg:

[Update 2010-01-22: Jag glömde mitt egna Marknadsföringsmix med stavar].

Comments Inga kommentarer »

En av  mina käpphästar är att skolfolk ska lära sig marknadsförarnas verktyg, knep och insikter. Fredrik Härén, Sveriges kreativitetsförespråkare, tipsade mig just om en nypublicerad film från TED Global. Det är föreläsningen Life lessons from an ad man av och med Rory Sutherland. Han är vice ordförande för OgilvyOne (en av världens ledande reklambyrånätverk, vars grundare David Ogilvy räknas till en av branschens tyngsta personer).

Och hör och häpna – Rory Sutherland försökte en gång sig på en lärarkarriär. Men det som skrämde bort honom var inte skolan eller eleverna. Han blev chockad av konservativa kollegor och drog vidare. Bra för reklamen, supertrist för skolan och framförallt vår framtid.

Under 16 minuter levererar Rory Sutherland minst tre insikter per minut. Kolla, skratta, lär och sno minst en, gärna fler idéer! (Missa inte reklamspoten för IBM/Stockholm efteråt).  Min spontana idé blev att omtolka ett grepp från Fredrik den store (se där lite historia på kuppen). Det vill säga här att göra matteundervisningen mer värdefull genom att förbjuda den.

Vad får du för idéer?

Comments Inga kommentarer »

Det är mycket föräldramöten just nu. Har själv varit (som förälder) på tre stycken dom senaste veckorna. Det på Kunskapsskolan i Fruängen var riktigt bra, om än med lite för mycket information. Min, och många andras, erfarenhet av just föräldramöten är att dom tenderar att handla om informationspress. Från skolan till föräldrarna.

Jag vet inte om det alltid är så, eller varför. Tänker ibland att det kan bero på lärare som brinner av att utnyttja chansen att informera föräldrarna om allt som är viktigt. Men vad förväntar vi föräldrar oss av ett föräldramöte? Det borde lärarna ta reda på, om dom inte redan gjort det.

Informera mindre

I gåreftermiddag twittrade @opedagogen “i väntan på föräldramöte”. Observera att Maria Andersson i Visby är “Öpedagogen”, men prickarna försvinner lätt på nätet. Nu gör det inget, bara bra marknadsföring, eftersom man därigenom kommer ihåg henne så lätt.

Direkt, kanske lite väl hastigt, twittrade jag tillbaks:

“snälla, försök fråga mer och informera mindre (än som brukar vara kutym på föräldramöten…)”

En fara med max 140 tecken (i Twitter) att man blir lite otydligt. Att i det här fallet mitt kvitter uppfattas som kritik mot Maria. Men det var det inte alls frågan om. Jag känner ju knappt (till) henne, än mindre hur hennes föräldramöten brukar vara. I stället var det ett slarvigt försök av mig att peka på en viktig sak. Vikten av att lyssna. Något som i marknadsföringssammanhang ofta faller under rubriken “marknadsundersökningar”. Men det kan ju också vara så enkelt som att ta alla tillfällen i akt att lyssna på, och inte bara föra ut information till, marknaden.

Lyssna mer

För fyra år sen var jag med på ett seminarium för skolfolk i Farsta (delvis återrapporterat i ett avsnitt av Skolsmart). Bland alla intressanta föreläsare fanns Magnus Wallner som arbetade inom Stockholm stads utbildningsförvaltning med att förbättra just föräldramöten. Magnus gjorde en fantastisk föreläsning, med handgripliga demonstrationer av hur det tyvärr kan se ut i klassrummen på föräldramöten.

Jag tittade igenom mina ganska digra anteckningar från mötet i Farsta. Googlade lite också och hittade Guldsitsen – om tillitsfulla relationer, ett pdf-dokument  från Socialtjänstförvaltningen och Spånga-Tensta Stadsdelsförvaltning. Jag har fräckt tagit mig friheten att ladda upp det på Calameo, så att du kan bläddra i det direkt på webben (och här nedan). Calameo är en gratistjänst som IT-mamman tipsade oss om i början på året.

Det finns massa matnyttigt i det 40-sidiga dokumentet. Tips och erfarenheter från Magnus Wallner och många fler. Här är några av de viktigaste punkterna sammanfattade av Magnus Blixt och Lena Bowern (två av mina barns fd lärare):

  • Våga testa! Att göra lite är bättre än att inte göra något alls.
  • Ha syftet med mötet klart för er. Fall inte i fällan att börja informera en massa för att ”alla ändå är samlade”.
  • Gör inledningen kort, gärna max fem minuter. Resten av tiden ägnas åt föräldrarnas diskussioner och åsikter, gärna
    med förberedda diskussionsfrågor.
  • Akta er för att hamna i försvarsställning, ni är där för att lyssna och behöver inte ha alla svar.
  • Hitta en bättre lokal än klassrummet. Gärna med möjlighet till kafésittning i mindre grupper.
  • Fråga föräldrarna vad de tycker om den här typen av möten, utvärdera!

Vårda föräldrarelationerna

Just det här med “relationer” är sedan många år centralt inom marknadsföringsområdet. Att skapa och upprätthålla värdefulla relationer är enligt många den centrala marknadsföringsstrategin. Och då handlar det mycket om att lyssna.

Jag har knappt hunnit skumma igenom handledningen själv, men jag känner igen det som Magnus Wallner lyfte fram för flera år sedan. Och är samtidigt rädd att tankarna fortfarande inte nått ut till alla.

Till sist vill jag bara lägga till ett eget tips.

Planera, genomför och avsluta föräldramötet på ett sätt så att dom närvande brinner av att berätta för sina vänner om hur bra mötet var.

Det är god marknadsföring det.

Comments 1 Kommentar »

Med mobilpropparna i örat, sittandes på en bänk på perrongen vid Hornstulls T-banestation, hörde jag nyss en späd röst säga “va fort du skriver”. Jag vände mig till vänster och såg en glad liten flicka med nyfiken min.

Mmmm, muttrade jag halvleende, eftersom jag intensivt försökte få färdigt en liten text om bilden av Joakim Jardenberg.

- Bloggar du?, fortsatte tjejen. – Japp, svarade jag och bestämde mig för att byta fokus en stund. Hon hade två andra tweenisar i sällskap och jag blev nyfiken. Så min följdfråga blev om hon själv bloggade? – Ja, svarade den sötnosen. Men lade efter några sekunder med en ursäktande min till – nä.

Det visade sig att alla tre går i Högalidsskolan och att dom vare sig bloggar i skolan eller hade hört talas om Webbstjärnan. Så marknadsföraren i mig vaknade och sålde på lite om tävlingen. Dom hajjade till när jag nämnde prissumman. Sagt och gjort, jag skrev webbstjärnan.se på baksidan av mitt visitkort och uppmuntrade dom att prata med sina kompisar och lärare. Hoppas dom gör det, och att dom reggar massa lag. V får väl se :-D

Tänker en stund på min gamla marknadsföringslärare, senare vän och mentor, Stickan. Han brukade berätta om en cigarettnasare i Iran, Irak eller var det nu var. Eftersom reklam för cigaretter var förbjudet i landet. så tillbringade han dagarna med att gå runt och placera ut cigarettpaket på olika samlingsplatser i städerna. Ingen bra produkt, men en intressant strategi. Ursäkta jämförelsen. Men, som jag brukar säga, man kan lära sig av marknadsförarnas knep om man har något bra att sälja.

Min mamma jobbade hela sitt yrkesliv som telegrafist på Televerket (senare Telia). Som liten blev jag impad av att hon skrev blixtsnabbt på skrivmaskin – utan att titta på tangenterna! Hur gick det till? Det var ju helt fantastiskt.

Så när jag i 9-an (1973) fick möjlighet att välja “Skrivmaskinskurs” som Fritt Valt Arbete, tog jag tillfället i akt. Helt sjukt, och det vara bara jag och en massa tjejer. Ett val jag aldrig ångrat och haft oändlig nytta av. Senare har jag kunnat hjälpa mina barn på traven lite genom att prata fingersättning.

Att skriva för webben kan tolkas brett. Undrar om barn i dag får chansen att lära sig skriva på tangenbord?

Comments 3 Kommentarer »

Jag stöter på massa fantastiska lärare som konverserar i sociala medier. Dom bloggar, bygger wikier, kvittrar och står på. Men alltför ofta har jag ingen aning om vilken skola dom kommer ifrån. Det är att kasta bort möjligheten till gratis marknadsföring.

Under det att jag i weconverse skrev ihop inläggen ”Nyttan med sociala medier i skolan” och  ”Hur skall man tid till alla sociala medier?” dök det upp två exempel, båda lärare i Falkenberg.

SO-läraren Lars Johnsson har på sin gamla blogg ett menyval som heter ”Skogstorpsskolan”. Med andra ord är det ganska lätt att se vilken skola Johnson verkar i. Men det är en ganska diskret ”plugg” (diskret reklam). Klickar man på det menyvalet får man reda på att skolan ligger i Falkenberg. Sen skall det till en del extra för att besökaren (som jag) äntligen får reda på att det är Falkenbergs kommun som är huvudman.

Lena Carlsson har på sin blogg Frökens funderingar en liten ”Om” text i högra kolumnen. Där kan man bland annat läsa ”Jag arbetar som pedagog i åk 6-9 på Söderskolan i Falkenbergs kommun”. Just det - ingen länk till skolan. Men det finns en längre ner i kolumnen under ”Länklista”. På Johnssons nya blogg Johnssons tankar har han samma upplägg som Carlsson.

Du som är lärare ska naturligtvis själv avgöra om du på din blogg vill pusha för din skola. Och i så fall hur mycket. Är du stolt över din skola, och om den dessutom är välkänd, då stärks ditt personliga varumärke av att du på framskjuten plats exponerar din skola. Samt länkar till den. Det senare driver trafik till skolans webbplats och underlättar enormt för oss som vill länka till skolan i fråga.

Du som är huvudman/skolledare måste fundera på hur du strategiskt stödjer dina lärare som konverserar i sociala medier. Kan du hjälpa dom på traven? Kanske genom att ta fram en banner/widget som läraren lätt kan klistra in i sina sociala medier. Ett alternativt, på strategisk nivå, är att ni erbjuder lärare brandade tjänster för sociala medier. Typ sätter upp ett blogghotell för koncernens lärare.

I många fall är allt det här smartare än att lägga pengar på broschyrer och mässdeltagande.

Comments Inga kommentarer »

image Idag fick Lemshaga Akademi helt gratis ett läckert förslag till ny logotyp. Nu är det ingenting som säger att dom kommer använda loggan, eftersom den formgetts enbart utifrån den korta briefen:

“Lemshaga Akademi is a school for ages between 5-15. Needs a logo that appeal to a broad age group. Pippi Longstocking”

Briefen kom via Twitter från @easedrop och några dagar senare har alltså designern Tomas Seo lagt fyra timmar på att leka fram förslaget. Den processen kan du se nedan som en screencast på 2 minuter (5 stillbilder per minut, uppspelat med 25 bilder per sekund).

 

Supercoolt att en skola får en logga i projektet logotyp.se. Ännu läckrare att Tomas lagt mest tid på just den här loggan (om jag inte misstar mig).  Men mest spännande är nog processen med olika idéer som syns helt klart i videon, och kortfattat förklaras i dess tillhörande blogginlägg. Tomas Seo skriver bland annat “the logo is more for the parents then the students, so I didn’t go too whimsical” och “bend the briefs […] and take the opportunities that the shapes offers”.

Men, det är ju viktigt att hela skolan och deras intressenter (låter bättre i mina öron än “brukare”) får vara med på något sätt. Traditionellt så sker det mer eller mindre slutet i interna arbetsgrupper. För några år sedan intervjuade jag Fredrik Svensson (då Jeppesen) om hur Broängen tog fram sin logga. Att lyssna på den intervjun och kika på Tomas screencast tror jag är ett utmärkt sätt för den ovana att närma sig ett logotyputvecklingsprojekt.

Det vore otroligt intressant om Lemsaga Akademi åtminstone vill använda det här som ett diskussionsunderlag – och gärna göra det helt öppet. Det vill säga utveckla loggan ungefär som ett open source- eller crowdsourcing-projekt. Här är 16 skäl från The Logo Factory (som jag själv inte hunnit smälta). I det allra enklaste fallet kan dom ju bara publicera förslaget och ordna en offentlig omröstning. En mer avancerad variant är att starta wikier, diskussionsforum, och så vidare.

Vad tycker du?

Comments 1 Kommentar »

Ta chansen att lära som dom mest innoverande lärarna jag känner till. Nya lärare utbildas annars formellt på det gamla sättet. Med samma passerade metoder fortbildas gamla lärare. Hela Lärarlyftet och “behörig lärare” bygger på föråldrade idéer. Skolverket, som numera tagit över skolutvecklingsbiten, har inte ens hjärna nog att regga en uppenbar domän (Lärarlyftet.se). I stället förespråkar jag viralt lärande. På bara en timme hinner en gammal lärare som lär på nya sätt dela med sig av fascinerande verktyg, pedagogiska tricks, stimulerande begrepp (viral learning), med mera.

Jag menar att att pedagogik ska marknadsföras, inte förmedlas. Alltså tänker jag dela med mig av exempel på några duktiga marknadsförare av nya bildningsmetoder. Du som följt Skolmarknad.info har kanske gissat att först ut på plan är Bob Sprankle. I bland annat sin podcast Bit By Bit har Bob  i flera år delat med sig av sina och andras lektioner och lärdomar. Nu sprider jag återigen dom erfarenheterna vidare likt en tacksam virusbärare.

Lär genom varandras lärarexperiment

Precis innan jag publicerade detta twittrade @Stefan_Palsson en länk till Learning is social, computational, supported by neural systems linking people. Den artikeln lyfter i princip fram aktuell forskning kring barns lärande, tex:

“Research has shown that humans learn best from other humans, and a large part of this is timing, sensitive timing between a parent or a tutor and the child”

Och så här i efterhand kan jag bara konstatera att det är precis med samma insikter som Bob Sprankle undervisar. [Uppdatering 13.20: Stefan Pålsson lyfte i mars fram liknande resonemang från David Weinberger i sin artikel Digitalt kaos och lärande.]

Men det viktiga här är att generalisera den förståelsen till lärande om lärarande lärare emellan. Eller omformulerat: “lärare lär bäst från andra lärare”. Och lärande innebär för mig och många många andra kreativt kunskapande genom konverserande i sociala medier.

Koncept som “sandbox learning”, “algebraic reasoning” och “viral learning”, verktygen Lego Digital Designer , Scratch, med mera berättade Bob Sprankle nyligen om när han reflekterar över sin pedagogiska utveckling. Samtidigt frågar Bob efter synpunkter, reflektioner, nya idéer. Hör efter själv:

Investera en timme av ditt liv och lyssna genast på Bit By Bit #84 . Om du sen experimenterar vidare så lovar jag att du lär dig massor. Kanske mer än en hel kurs i Lärarlyftet.  Naturligtvis tycker jag också att du borde börja prenumerera på Bob Sprankles poddar. Hur du gör det? Jag tänker som Bob – det vill säga: det lär du dig bäst själv. I paketet ingår att du snabbt blir sugen på att också dela med dig av dina erfarenheter. Det fina i kråksången är att du lär dig hur detta går till genom att se, höra och läsa om hur dina kollegor gör. Det tar lite tid, men strunt i P1 Sommar så är den saken kirrad.

Och om du twistar till ditt egna lärdelande lite, tex som Don Tapscott i mitt förra inlägg, så är chansen stor att dom pedagogiska landvinningarna sprider sig likt ett virus. I alla fall är det precis det som är alla marknadsförares våta dröm idag Dom lämnar att mer den gamla annonseringsmodellen (kommersiell pedagogik) och utvecklar fräscha grepp den nya sociala mediesfären.

Överge dom gamla lärarutbildningarna

Om jag hårddrar det lite kan den gamla formen av pedagogisk forskning och praktiskt spridande beskrivas som en långsam och omständig process. Utifrån grundidén att pedagogik bör vara vetenskapligt prövad skall det först forskas, vilket innebär någon form av studier och akademisk granskning. Det senare innebär ofta tidsödande författande av skriftliga rapporter på konferenser och publicerande i vetenskapliga tidskrifter. När så att säga modellen blivit accepterad skall den in i läroböcker och undervisning på lärarhögskolor. Läs gärna hur marknadsföringsgurun Seth Godin denna vecka sågar läroböcker. I det uppdaterade inlägget skriver Godin att han:

“got more mail about this post than any other post ever. People pointed to Flatworld and to Quirk, and so far, more than 94% of the letters aggressively agree with me.“

Förhoppningsvis suger därefter lärarna som fortfarande läser läroböcker in dom nya metoderna. Några år senare hamnar dom i klassrummen och den nya pedagogiken praktiseras. Under tiden har läroplanerna hunnit göras om.

Naturligtvis kan aktiva lärare fortbilda sig om det senaste, som i tex Lärarlyftet. En grej som inte ens finns, i betydelsen att satsningen inte har en egen domän (se mer i ps-et nedan). Nu bortser jag ifrån mina egna fördomar om kvalitén och inriktningen på (pedagogisk) forskning. Den kan tendera att bli av mer akademisk än praktisk karaktär. Akademisk i betydelsen att det handlar mer om att tillfredsställa sysselsättnings- och vetenskapspolitiska mål än bildandet av unga människor och deras kunskap.

Ett annat, kanske ovetenskapligt, sätt att sprida nya pedagogiska grepp är direkt mellan lärare. De senaste åren har vi i den svenska skolan sett ett ökat intresse för lagarbete. Något som ivrigt påhejas uppifrån, läs skolpolitiskt läroplanerande. Det kan ju verka konstigt att det inte alltid har varit lärarlag överallt. Något som jag själv insåg efter ett tag som lärare (i marknadsföring) på Stockholms universitet. Då var det inte speciellt mycket utbyte mellan lärarna i universitetet. I stället var det några av oss som på eget initiativ tipsade och coachade varandra. Och mycket av vår pedagogiska utveckling skötte vi utanför universitetet. Som konsulter och i olika privata utbildningsorganisationer.

Nåväl, i det enkla idealfallet testar en lärare en ny grej. Filar lite på pedagogiken. Berättar om den i lärarlaget. Kollegorna suger åt sig som svampar och modellen sprider sig. Men, för att det skall bli riktigt värdefullt i ett politiskt perspektiv borde läraren i fråga forska (vetenskapligt) om saken. Delvis för att bevisa att det är bra grejor, delvis för karriärutvecklingen. En akademisk poäng i bagaget smäller troligtvis högre vid lönesättningen än kollegornas allmänna gillande. Fast, det kanske är ännu en fördom från min sida igen. Hur som, den akademiska injektionen tar tid (från undervisning och kollegialt utbyte på hemmafronten.

En variant är också när mer eller mindre offentliga organisationer, eller huvudmän, samlar in och sprider idéerna om pedagogiska landvinningar. Typ redaktörer hos KKS, fackliga och arbetsgivarinitierade medier. Här drar en mer eller mindre duktig reporter ut i fält, sammanfattar det som sker och förmedlar det som medieägaren anser vara värt att förmedla.

Jag känner att det kan bli för långdraget att blanda in läromedelsförlagen i den här utläggningen. Jag nöjer mig med att peka på att läromedelsförlagen förmodligen mer eller mindre indirekt påverkar pedagogiken genom böckernas utformning. Samma behandling får diverse lärarbesökta traditionella fora som exempelvis Skolforum. Observera att denne kommersiella nyckelaktör, för det vill jag nog säga, sett till att regga rätt domäner på webben.

Med undantag för lärarlagsutbytet och konfererandet, domineras de gamla metoderna av långsamhet och det tryckta ordet.

Var beredd att tänka om på vägen

En härlig nykomling, nåja, i sammanhanget är Lektion.se där det finns  “tusentals tips och idéer till din undervisning”. Grundat av lärare, producerat av lärare samt använt av lärare och många andra (som jag). Bland dom senare ingår allt fler aktörer som vill marknadsföra (i dess breda innebörd) sina varor, tjänster och innehåll till skolan. Lektion.se revolutionerade spridandet av pedagogiska idéer på flera sätt. För det första kommer idéerna (mest) från lärare. Å det andra så är det som petas in omedelbart tillgängligt för alla.  På det tredje konverserar medlemmarna med varandra. I det fjärde sker pedagogikbyggandet dygnet runt under hela året.

Nu är det ett tag sedan jag snokade runt i Lektion.se, men fortfarande verkar tipsandet mest ske i form av text (diskussionsforum) och skrifter (pdf-filer). Samtidigt har det blivit allt enklare och billigare att på webben producera och publicera ljud, video och animationer/screencasts. Dessutom är Lektion en skyddad trädgård. Det vill säga man måste in för att se. Och även om hela härligheten är webbaserad, så är det inte speciellt mycket länkat in och ut till resten av webben.

Det gör att Lektion.se måste tänka om sin modell, struktur, och teknik. Vilket jag anar (på goda grunder) att dom håller på att göra. Förhoppningsvis blir det ett nytt fräscht stöd för viralt lärande i sociala lärarmedier.

IT om du vill, men hur?

Infontologerna Per Johansson och Simon Winter publicerade häromdagen ”Läraren blir viktigare med IT i klassrummet”. Enligt min mening har  IT funnits i klassrumen sen start (krittavlor, målade planscher, blyertspennor, rullbandspelare, osv). Precis som Per och Simon pekar på är det många och allt fler tongivande aktörer som visar det uppenbara. Att datortekniken, numera kallad IT eller IKT, tvingar oss och “skolan” att tänka om alltifrån bildningens innehåll till dom kunskapande processerna.

Min ambition är att accentuera vikten av att dela med oss av insikter och erfarenheter om hur detta redan går till. Inte att det bör göras. För sanningen är att verkligheten redan har sprungit om traditionella skoltyckare. Och då syftar jag på politiker, intresseorganisationer (som fackförbund) och faktiskt många föräldrar.

Vilka är dom svenska lärarna som lär viralt?

Jag tänker spontant på en speciell lärare som jag inte vågar “hänga ut” här. Människan i fråga har på mindre än ett år gått från antiwebb till nätaktivist. Denne, numera också lärarlärare, har gjort underverk med eleverna, vunnit pris för sina insatser och börjat arbeta med att sprida sina nyvunna erfarenheter till kollegor i hela landet. Det sorgliga är att rektorn inte bryr sig. Och kollegorna på skolan rynkar på näsan.

Naturligtvis finns det fler sådana svenska lärare. Och tack och lov är förmodligen dom flesta uppskattade av både kollegor och chefer. Flera har jag nämnt här tidigare. Och jag skall återkomma till många andra. Men jag är osäker på om någon hunnit lika långt i tanke och gärning som Bob. Tipsa oss gärna på vägen.

 

p.s. När jag skrev detta och letade efter Lärarlyftet.se konstaterade jag att domänen var ledig, så jag reggade den. (men har ännu inte hunnit peka om den till nåt jag gillar, vilket beror på den långsamma hanteringen hos Surftown, den registrar jag av misstag valde – så fort jag blivit av med dom så kommer den upp). Om någon myndig person vill ha den domänen så lär det gå bra, bara att kontakta mig. Lararlyftet.se, som inte pekar någonstans,  reggades av Dieter Larsen på Chalmers 2008-05-23. p.s.

Comments 1 Kommentar »

Det här har absolut ingenting med skolrelaterad marknadsföring att göra (tror jag). Men jag kan inte motstå det inre tvånget att tipsa om Daniel Everetts föreläsning Endangered Languages, Lost Knowledge and the Future. Han levererade det för ett par veckor sedan på Seminars About Long Term Thinking. Arrangören The Long Now Foundation producerar poddradiokanalen SALT med alla seminarier, vilken jag naturligtvis prenumererar på.

Alla ni som är intresserade av språk, muntligt-skriftlig kultur, det utvidgade textbegreppet, etc – jag kan lova att Everetts en och en halv timmes berättelse om sin långa tid med Pirahã-folket i Amazonas är sanslöst tankeväckande. För er som dessutom jobbar som lärare och har elever som kan engelska hyfsat borde föreläsningen innehålla diskussionsunderlag för massorav läroplanstimmar. Ämnet spelar ingen roll. Låt ungdomarna lyssna och släpp loss deras tankar i en kreativ konversation. Vad sägs om en kultur utan vare sig matematik, höger/vänster eller tro om framtiden? Låter kanske sjukt, rentav omstörtande (rent vetenskapligt). Dessutom får alla vi tonårsföräldrar en möjlig förklaring till varför tonåringar (mest grabbar tror jag) bara mumlar. Åtminstone är det vad jag tänkte när jag hörde smakprovet nedan:

Comments Inga kommentarer »

image Ramlar via GoodOld in på Esloved.se, en sajt där ungdomar kan diskutera och föreslå idéer som gör Eslöv till en ännu bättre kommun och stad att bo i. Observera att hela klabbet ligger utanför Eslöv kommuns webbplats. En snabbtitt på kommunsidan ger ett kanske funktionellt men tråkigt och fyrkantigt intryck. Förmodligen byggt med en plattform som är rätt begränsad (läs webb 1.0).

Jag har inte kollat med GoodOld, men tror inte det är frågan om det värsta dyra projektet. Snarare tvärtom. Webbplatsen är byggd Drupal, ett publiceringssystem som bygger på öppen källkod och finns översatt till svenska. Joomla är ett liknande alternativ och jag tror att det hela skulle kunna gå att bygga även i det enklare systemet WordPress. I alla dom plattformarna får man den sociala mediefunktionaliteten på köpet (även om verktygen liksom är gratis). Sen krävs det naturligtvis duktiga formgivare och utvecklare som förstår sig på ungdomars intressen, språk och kultur.

image Esloved.se lanserades bara för ett par dagar sedan, så det är för tidigt att avgöra om det hela är en succé. Men jag tror det. Inte minst för att en massa kommungubbar och gummor lär får upp ögonen för hur man kan tänka på nya sätt. Och naturligtvis hoppas jag att många skolor kommer knycka idén. Ut med förslagslådan och elevrådsmöten. In med ett typ skolLOVEd.nu. Om inte annat läcker det in skolgrejor via Esloved. Kolla bara, på andraplats bland dom populäraste tipsen ligger just nu Läxhjälp!

Comments Inga kommentarer »

imageVi människor älskar att kommunicera. Precis som myten om att eskimåer har en massa ord för olika former av snö, så finns det mängder av ord för mellanmänskligt tankeutbyte. Uttryck som snacka, skvallra, skriva, chatta, tala, agitera och i det här fallet tipsa. Bakom begreppet “Sociala medier” ligger bland annat insikten att socialt samspel till stor del sker genom kommunikation. Eller som jag föredrar att kalla det – “konversation”. Och webb 2.0 speglar det nya sättet att se på webben, ett nät för social konversation.

Då är det ledsamt att konstatera att skolan i mångt och mycket är fast i det gamla. Ibland inte ens webb 1.0, utan det tryckta ordet. Som tidningen Datorn i Utbildningen (DiU). DiU har numera tycker jag ett väldigt bra innehåll. En redaktion jobbar med att samla in material som blir artiklar som trycks i tidningen. Ibland långt efter att innehållet skrivits, och ännu längre efter det som artikeln handlar om skett. I senaste numret läste jag en jätteinspirerad artikel som heter “Mattetipspromenad och Europas kyrkor i mobilen”, signerad Mats Larsnäs, IT-pedagog, Fjärås-Gällinge pedagogiska enhet, Kungsbacka Kommun och Per Jönsson Professor i tillämpad Matematik, Malmö högskola.

Tack och lov har DiU valt att också publicera artikeln på webben, naturligtvis enligt det gamla tänket utan länkar. Jo, förresten, det finns länkar till annonsörerna i högerkolumnen. Men inte till exempelvis verktyget Mobilestudy som Mats och Per använt. (Min artikel om “BETT sett med marknadsföringsögon” i DiU nr 1-09 finns inte på webben, men jag skall strax komplettera mitt inlägg från BETT med min manustext till DiU).

Allt detta som en liten bakgrund när jag för en liten stund sedan fick @larmats som följare till mitt Twitter-konto @weconverse. Som du kan se här i bilden intill (från min Tweetdeck) följde jag omedelbart tillbaks larmats, och påpekade att han borde tala om vem han är. Något som han nästan direkt (efter sex minuter) replikerade typ fixat. Mats första tweet var ett tips om Cooltoolsforschools. Några minuter senare twittrade han:

Kul att twitter fungerar skapade konto med ett tips på för 14 minuter sedan så har alice_cecilia bloggat om det på cecilas omvärld KUL!!

En knapp timme senare har jag kollat Cooltoolsforschools (som verkligen är cool) och skrivit det du just läser. Och om en minut har jag twittrat till larmats om det.

Så, släpp trycksakerna och deltag i tipskonversationen. Om du undrar vad Twitter och andra mikrobloggar är så kan du kika i min guide om dom sakerna. Jag säger som Mats, det är KUL! och lägger till – samt nyttigt.

Comments 1 Kommentar »