Uppdrag skola!
Fredrik Jeppesen (2006) Rektorsakademien.

Richard Gatarski, 27 november 2006. Uppdrag skola! är en fantastisk bok. Här finner vi en svensk fallbeskrivning som är lättläst, fylld av positiva föredömen och visar att, och hur, man kan göra underverk i skolans komplexa värld. Samtidigt blir det uppenbart för läsaren att förändring tar tid. Men förbättringar blir av om man vill. Och vilja är något som genomsyrar författarens gärningar.

Det är lika bra att klargöra min grundsyn - jag gillar Fredrik. Första gången jag stötte på honom var när jag startade upp projektet Skolan Som Produkt (se även uppsatserna). Via bekanta hörde jag talas om Fredrik och tog kontakt. Han var vänlig nog att som precis nyinstallerad rektor på Broängen (kommunal grundskola i Botkyrka kommun) komma och föreläsa för mina studenter på Marknadsakademien. Efter den otroligt spännande föreläsningen svarade han på studenternas många frågor med raka och bestämda svar. Typiskt Fredrik.

En av dom många saker jag beundrar hos Fredrik är att han köper uppdraget. Det vill säga arbetar efter dom riktlinjer som arbetet föreskriver. Alltså är det skollagen, läroplanen och kommunen som bestämmer vad som skall göras. Nästan varje kapitel avslutas med ett citat från Lpo94. Men att Fredrik utgår från uppdraget, hindrar honom inte att han parallellt arbetar med att rätta till dess felaktigheter. Vilket jag anar är en av anledningarna till att han numera verkar inom Rektorsakademien.

Bokens nära 200 sidor är uppdelad i 24 kapitel, plus för- och slutord samt bonusmaterial. Det senare är några sidor utdrag ur Jeppesenblog och en DVD-skiva som på ett lysande sätt beskriver fördelarna med datorer i skolan. Fredrik har ju ett förflutet på Icon medialab och nära kontakt med Apple. Han passar alltså på att lyfta upp idén om One-to-one, dvs en dator till varje elev, i den svenska skolverkligheten.

Apropå positiv, kolla namnen på kapitlen: Dessa fantastiska lärare!; Utan visioner stannar allt; Arenan; Alla skall få minst godkänt!; Behörig? Auktoriserad? Kompetent?; Lärande i globaliseringens kölvattem!; Regler, disciplin & ledarskap; Den öppna dörrens strategi; RESPEKT! Det förlorade värdeordet; Tonnisar och konflikter; Kepsen; Motivation!; Tonnisar, IT och det nya lärandet!; Stäng inte av dem!; IT-rektorn; Att vara kritiskt tänkande eller obstruerande negativ; Ledarskap lojalitet förändring; Marknadsföring av skolan; Skolan och media; Föräldrarna och skolan; Samverkansnarkomaner; "Strutsbeteende, inflytande & sockernarkomaner; Antijantelagen; - Just do it!

Det är inte ofta mina ögon tåras när jag läser en fackbok. Anders Carlbergs berättelser brukar ofta ge den effekten. Men även Fredrik lyckas med det konststycket när han i kapitel 12 beskriver sig som som "den lyckligaste rektorn i Sverige" när en före detta skamsen kille blivit en motiverad och vinnande elev. Ett annat favoritkapitel är det om RESPEKT. Jag har sett Fredrik i hans svarta T-shirt med "RESPEKT" på bröstet. Men först nu förstår jag hur genomarbetat det konceptet blev i Broängen. Snacka om pedagogik och didaktik i kubik.

Behöver jag säga att jag rekommenderar alla en läsning av den här boken. Om inte annat för att bli inspirerad och glad. Oavsett om man är elev, förälder, lärare, politiker, eller företagsledare.

Tipping Point:
how little things can make a big difference
Malmcolm Gladwell (2001) Bokus

Richard Gatarski, 7 oktober 2005. Det här är en mycket intressant bok för alla som är intresserad av marknadsföring och rykten. Gladwell är en fantastisk författare som med stor energi och uthållighet griper sig an spännande fenomen. Denna gång handlar det om hur idéer, tankar, och produkter sprids i marknaden. Mycket av det som boken beskriver utgår från epidemologi, men är beskrivet och exemplifierat i marknadsföringstermer. Det innebär flera intressanta koncept, som till exempel maven och connector. Jag har faktiskt inte läst boken, utan lyssnat på den som talbok från Audible. Dessutom har jag tillsammans med tre doktorskollegor diskuterat den i två avsnitt (första, andra) av vår poddsändning QritiQ. Klart läsvärd.

All Marketers Are Liars:
the power of telling authentic stories in a low-trust world
Seth Godin (2005) Bokus

Richard Gatarski, 27 september 2005. En otroligt uppmärksammad bok av en flitig författare när det gäller trendig marknadsföring. Jag har pratat av mig om den i ett avsnitt av podcasten QritiQ. Många traditionella marknadsföringsböcker är väldigt rationella och utgår från det gamla medielandskapet. All marketers are liars fångar på ett fascinerande sätt många av dom nya grepp som passar bättre i dagens informationssamhälle. Intressant läsning för dom som vill söka andra vägar än tidningsannonser och glättiga broschyrer.

The MeWe Generation:
what business and politics must know about the next generation
Mats Lindgren, Thomas Fürth and Bernhard Lüthi (2005) Bokus

Richard Gatarski, 12 augusti 2005. Har läst, publicerar en recension i mitten av augusti. (se även bokens webbplats).

Brand Sense:
Build Powerful Brands Through Touch,Taste,Smell,Sight,and Sound
Martin Lindstrom (2005) Bokus

Richard Gatarski, 2 juni 2005. Bokens titel avslöjar bara en av dom två teser Martin Lindstrom (som också författat Brand Child) driver denna gång. Förlaget har pillat in Kotlers namn i marknadsföringen, men han bidrar bara med ett knappt förord. Innan jag tar upp Lindstroms huvudidéer vill jag kommentera hans "Smash the brand". Första gången jag hörde om den grejen var när han föreläste på Tendensdagen hösten 2004. Han menar att ett varumärke skall vara så starkt så att om man slår sönder det i små bitar känns måste det ändå kännas igen. Jag vill inte sno några poänger genom att dra hans exempel, utan nöjer mig med att säga att det är en superintressant grej. Till viss del stämmer det mycket med tankegångarna bakom den numera välspridda insikten om "Integrated Marketing Communikation" (IMC). Det vill säga att all kommunikation måste hänga ihop. Det är dumt att tex en skola säger en sak i en annons, en annan sak under en intervju samtidigt som växeln inte vet något om vare sig annonsen eller intervjun. Lindstrom sätter dock ett annat mål - vad man kan uppnå med IMC. Det är ett kraftfullt drag!

Tes ett, som handlar om att marknadsförarna måste jobba med alla sinnen, är god. Texten är fylld av sköna (men ibland repeterande) exempel på hur doft, smak och känsel spelar in. Vi får exempelvis se det uppmätta värdet av väldoft i ett kasinorum. Även om inga exempel handlar om skolans värld, behöver man inte vara professor för att räkna ut hur skolor kan ta till sig av den och andra insikter. Lindstroms förankringar av sense-idén genom en introduktion i sinnlighetens fysik och kemi samt ännu en ny global marknadsundersökning känns vaga. Att snabbt få ut boken var nog viktigare än att bygga på välgrundade och logiska resonemang. Hur som helst levereras många modeller och checklistor efter varje kapitel Ganska värdefullt för dom som vill gå vidare på egen hand.

Lindstroms andra tes, att branding nu måste utvecklas till en sofistikerad lösning för att fylla människors behov av mening, är sanslöst intressant. Men, den ger mig en känsla av oro. Vi talar här om en ny religion, eftersom dom gamla blivit meningslösa. Lindstrom hävdar att varumärken skall erbjuda en "Holostic Selling Proposition". Jag är ingen teolog, men det luktar lekmannatolkning när Lindstrom drar på. Med lite vild fantasi kan man ju tänka sig ekumeniska skolor som baserar sin verksamhet på ett kommersiellt varumärke i stället för nån etablerad religion. (OBS jag ironiserar).

Sammanfattningsvis: Värt att snabbt läsa för inspiration om en sinnligare varumärkeshantering, men framförallt för en tankeställare kring vart det hela är på väg.

[Uppdatering 28 juni 2005] Jag har idag publicerat en podcast på engelska om boken.

Brand Child:
Remarkable Insights into the Minds of Today's Global Kids and Their Relationships with Brands
Martin Lindstrom och Patricia Seybold (2004) Bokus

Richard Gatarski, 4 maj 2005. Den här intressanta boken är egentligen skriven för marknadsförare av kommersiella produkter. Det har nu gått snart ett år sedan jag läste boken. Under tiden har innehållet blivit allt mer aktuellt på den svenska marknaden. Jag känner också till flera studenter som refererar till boken i sina uppsatser.

I Brand Child beskrivs hur tweens (between toddlers and teens, 8-12 år) lever. Textens budskap är viktiga, vilket motiveras med att barn är: smarta makthavare; påverkar inköp för nära 2 biljarder USD/år; är experter på varumärken; och uppkopplade. Det sistnämnda har petat ner traditionella massmedier (som tv, radio och tidningar) till en fjärdeplats bland barnmedier. Internet, skolan och evenemang är viktigare. Boken innehåller många exempel på hur varumärken (läsk, bilar, mm) nått framgång. Att skolan förs in som det näst mest betydelsefulla mediet när man jobbar med barn öppnar upp för en mycket vid läsekrets. Föräldrar, skolutvecklare, pedagoger och verksamma i ideella organisationer erbjuds insikter i hur marknadsförarna jobbar och kan inspireras till nya metoder för att hantera barnen.

Det jag ogillar är att Lindstrom och Seybold slätar över moralfrågan. De bara varnar marknadsförarna för föräldrarnas makt. (Samtidigt går många av de föreslagna strategierna ut på att lära barnen hantera denna motmakt). När jag lyssnade på Lindstrom förra året sa han att han minsann inte låter sina barn utsättas för allt det här. Frågan är om gemene man har de insikter som Lindstrom och Seybold redovisar.

Samma innehåll som i Brand Child, fast med helt andra etiska utgångspunkter, hanteras utförligare och bättre i Born to buy av Juliet B. Schor (recension kommer senare).

Strategic Marketing for Educational Institutions
Philip Kotler och Karen F. A. Fox (1995) Bokus

Richard Gatarski, 26 februari 2004. I skrivande stund känner jag inte till speciellt många akademiska läroböcker som behandlar marknadsföring av skolor. Här är dock en, som i andra upplagan har nästan 10 år på nacken. Kotler och Fox hävdar i förordet att bland läsarna betraktas deras verk som "en Bibel i utbildningsmarknadsföring", men det får väl gälla framförallt den nordamerikanska marknaden. Författarna skriver själva att när de varit utomlands så har recepten från första upplagan (1985) visat sig vara effektiva, även om många fortfarande motsätter sig metoderna (sid xi). Vi får väl förmoda att motståndet är mot marknadsföring över huvud taget, snarare än just Kotler och Foxs syn på saken.

Det måste betonas att boken uppenbarligen är skriven för institutioner som erbjuder vidareutbildning, dvs med amerikans terminologi "colleges and universities".Även om grundskolor och fortbildningsföretag nämns då och då, så handlar boken alltså mest om stora utbildningsorganisationer på högre utbildningsnivå. Det gör att resonemangen och exemplen blir mindre intressanta för grundskolor, som dessutom (i Sverige) ofta är organiserade som små enheter. En annat problem är att boken behandlar en miljö som avviker rejält från den svenska skolsituationen. Dels är de nordamerikanska systemen mer baserade på en avgiftsbelagd utbildning. Det innebär tex att diskussionen om prissättning och konsumenternas (elever/föräldrar) beteende när det gäller sådant som skolval är mindre relevant för oss i Sverige. Dels är deras utbildningskultur (och politik) rätt annorlunda än den svenska.

Men, trots allt är huvudförfattaren en av marknadsföringsområdets mest tongivande gestalter. Förmodligen har varje marknadsförare, åtminstone i väst, läst något av Philip Kotler. Även om det inte uttryckligen sägs så i boken, så anar jag att den fötts fram mycket av egna erfarenheter, både som förälder och som verksam i just utbildningsbranschen.

De nära 500 sidorna är uppdelade i fem delar. Huvudsakligen bygger tankegångarna på marknadsföringsmixen med dess 4P (produkt, pris, plats och påverkan), med vissa inslag av tjänste- och industriell marknadsföring. Den första delen introducerar marknadsföringstankar och kvalitetsarbete. I den andra delen går författarna igenom marknadsplanering och strategiarbete. Nästa del handlar om hur man kan förstå sin marknad och dess aktörer, inklusive konsumenterna. Den fjärde delen är en anpassning av de fyra P:na. Dessa benämns i boken som "designing educational programs", "pricing educational programs", "delivering educational programs and services" och "communicating with markets". Den femte delen är relativt kort och handlar om hur man lockar och behåller studenter samt ordnar finansiering av olika slag. Sista delen, när författarna berättar om hur man kan följa upp och utvärdera sina marknadsföringsinsatser, är ännu kortare (10 sidor).

Jämfört med många akademiska läroböcker i marknadsföring så innehåller "Strategic Marketing for Educational Institutions" få teoretiska modeller och bildillustrationer. I stället upptas texten mycket av praktikfall och beskrivande resonemang. Med reservation för att jag inte lusläst hela verket tycker jag att Kotler och Fox för fram en hel del forskning som är baserad på empiriska studier av just det boken handlar om. Dock är mitt huvudintryck att utbildningsinstitutionernas värld hällts i marknadsföringens modeller. Detta kan vara riskfyllt eftersom marknadsföring trots allt är en kunskapsmassa som formats i en helt annan kommersiell verklighet. I vissa fall verkar resonemangen dessutom vara baserade på att författarna tycker att de verkar vettiga.

Det vore spännande med en ny upplaga, som både tar hänsyn till det som hänt de senaste decenniet och som handlar mer om grundskolan. Men när jag träffade Kotler i höstas så berättade han att vare sig han eller förlaget (Prentice-Hall) hade några sådana planer. Så, för den som vill ha pejl på marknadsföring av amerikanska (hög)skolor är den här upplagan helt OK. Men den läsare som vill ha hjälp att marknadsföra sin svenska skola eller förstå den svenska skolmarknaden har inte mycket hjälp där. För dem rekommenderar jag hellre en aktuell bok i marknadsföring. Då får man dessutom lite grepp om heta begrepp som relationsmarknadsföring, varumärkeshantering och Internet.

Den svenska skolan:
effektiv och jämlik?
Anders Björklund (red), Per-Anders Edin, Peter Fredriksson och Alan B. Kreuger (2003) Bokus

Richard Gatarski, 6 februari 2004. Den här boken är förra årets rapport från det Världspolitiska rådet vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS). Titeln visar solklart vad dom 140 sidorna handlar om. Författarnas ambition är att "ta reda på vad forskningen egentligen visar". Vidare ville SNS:s forskningsledare Göran Arvidsson inte ha något "nytt debattinlägg baserat på ideologi och författarnas personliga erfarenheter och preferenser". Utan tvekan tolkar jag SNS rapport som att målsättningarna uppfyllts. Dock med viss reservation vad gäller ideologi - mer om det i en separat reflektion.

Författarna har baserat sin studie på en grundlig och mycket försiktig genomgång av svenskt och internationellt (siffer)material kompletterat med egna analyser. Faktiskt är jag ödmjukt imponerad av deras målsättnining, metoder och slutsatser. Men det är ett problem - Björklund mfl kan inte komma fram till några raka svar på huvudfrågorna. Möjligen erbjuder de ett antal hyfsat underbyggda förslag till vidare arbete (vilket ofta är den kunskapstörstiges mål :-).

Den Svenska Skolan börjar med att kortfattat beskriva utvecklingen av svensk skolpolitik sedan mitten av 1800-talet. Här redogör författarna också utförligare för vad som hänt under 1990-talet. Vidare går de mer noggrant igenom (politiska) resonemang om effektivitet, jämlikhet och utbildningssystemets roll utifrån ett nationalekonomiskt synsätt. Därefter följer sex kapitel som hanterar bokens frågeställningar från aspekter på medborgarnas (förmodade syn) på sina inkomster, allokering av resurser till skolan, flera perspektiv på lärarnas värde och roll, konsekvenser av fritt skolval, olika system för utvärdering av elevprestationer samt familjebakgrund och föräldrarnas (faderns) inkomstnivå.

I sista kapitlet konstaterar författarna att deras slutsatser är "på flera punkter tämligen försiktiga av det enkla skälet att det befintliga vetenskapliga underlaget är bräckligt." Därför tycker jag det känns konstigt att här redogöra för vad de kom fram till. Några slutatser (omtolkade tycker jag) erbjuder i stället SNS:s pressrelease. Här nöjer jag mig med att konstatera att ingen (nationalekonom) vet om den svenska utbildningspolitiken bidragit till att göra skolan mer effektiv och/eller samhället mer jämlikt. Bland det sista författarna säger är "reformer i stort och smått på skolans område bör byggas på empirisk evidens [...]" Som grund för sådan data för dom fram att exempelvis väl organiserade (nationella) tester och reformexperiment är viktiga och bör utvecklas.

Det finns två stora poänger med den här boken som gör att jag rekommenderar den starkt. För det första är rapporten en utomordentlig genomgång av aktuell nationalekonomisk (syn på) utbildningspolitik och dess (eventuella) konsekvenser. En lekman kan skumma över de tyngre ekonomiska resonemangen och shoppa bland bakgrund och slutsatser. Samtidigt erbjuds även den nitiske, och akademiskt skolade kritikern, en välgräddad spättekaka att bita i. För det andra visar Björklund, Edin, Fredriksson och Kreuger kristallklart hur komplex frågan om utbildningspolitik och skolans roll är i samhällsekonomin. Min tolkning är kort och gott att ingen kan säga att "så här är det, det ena ger det andra".

Skolan
ett svenskt högriskprojekt
redaktör Inger Enkvist (2003) Bokus

Richard Gatarski, 2 februari 2004. Jag har haft otroligt svårt att bestämma mig för vad jag tycker om den här antologin. Av den anledningen lyfter jag inte fram dess många idéer. I stället vill jag förklara varför jag velat om bokens värde. (Se även min reflektion innan jag läste boken).

Enkvist och de övriga som skrivit boken lyfts fram som pedagoger och akademiker vid svenska högskolor och universitet. Dock är det oklart om de forskat specifikt om Sveriges grund- och gymnasieskolor. Snarare verkar det som att samtliga författare uttrycker sina personliga åsikter utifrån allmänna erfarenheter och egen kontakt med högskolestudenter. I grunden ser jag alltså texterna som allmänna debattinlägg och inte som en sammanställning av vetenskaplig forskning om den svenska "Skolan". Framförallt baserar jag den positioneringen på det faktum att inget av innehållet verkar ha förekommit i vetenskapliga publikationer. Med andra ord är deras kritik förmodligen ogranskad i vetenskaplig mening.

Inledningvis säger redaktörn att deras "kritiska artiklar har en positiv underton eftersom de uppmuntrar oss att våga se vad som håller på att hända och tänka om, detta för allas bästa och främst ungdomarnas." (s. 9) Det låter ju bra. Frågan är om de visar vad som håller på att hända? Det är i sig en omöjlig uppgift. Möjligen går det att visa på vad som kan hända. Mitt huvudintryck är i stället att de tolkar en mängd saker som redan hänt - på ett ensidigt och negativt sätt. Sen antar författarna att allting kommer gå åt pipsvängen om ingen gör nåt. Oklart vad som skall göras, mer än att det som görs är fel.

Exempelvis Währborg, Gottfries och Ekman hoppar raskt från (ospecifierade) larmrapporter om ungdomars hälsa till ingående beskrivningar av eländiga sjukdomstillstånd och förmodade orsaker. Med andra ord är det oklart om det ena har med det andra att göra och vad som är vad. Psykiatrikern Gottfries skriver "Barn skall numera, ofta innan de ens kan läsa, kunna hantera mer olikhet [från personer med olika bakgrund] än deras far- eller morföräldrar kanske gjorde under hela livet." (s. 45). Det är för mig rent intellektuellt oklart vad han grundar ett sånt påstående (och eventuella orsakssamband) på.

Vissa av artiklarna vill jag dessutom snabbt avfärda på rent emotionella grunder. Åsikterna känns ibland som inlägg från besvikna nostalgiker. Andra kapitel suger raskt tag i hela min kropp. Tänk om det är som dom säger - maler det i huvet och molar det i magen. Fast efter ett tag sansar jag mig. Läget är nog inte riktigt så illa. Framförallt Enkvist verkar läsa vissa texter, till exempel SOU-rapporter, synnerligen fördomsfullt. Ett förhållningssätt som verkligen inte gäller hennes egna antologi. Hur kan hon annars släppa igenom Perssons utsaga att "explicit undervisning i modersmålet är obehövligt, och allt som behövs är förekomsten av en språklig tradition att kreativt härma" (s. 59). Eller två sidor senare när ett stycke börjar med "inlärning [är] en naturlig process" och som 17 rader ner fortsätter "hur skall vi på ett konstruktivt sätt övervinna det naturliga motståndet mot lärandet".

Det mesta i boken verkar för mig (o)naturligt (för att använda Perssons favoritord) svårtolkat. Till syvende og sidst kommer jag fram till att det trots allt är två bra saker med den här antologin. För det första är dess blotta existens (inte innehåll) en välbehövlig påminnelse om att skolan är en viktig del av hela livet. För det andra är Leif Alsheimers redogörelse av sina erfarenheter från "Core curriculum - en bildningsresa" ett underbart exempel på att stora saker går att göra med små medel. Å andra sidan, det sistnämnda kan man ladda ner från Högskoleverket, rapport 2001:20. Möjligen missar man då Alsheimers poäng - "Om gymnasieskolan hade fungerat bättre så skulle kursen inte ha framstått som speciell" (2. 104).

Praktisk Marknadsföring
Ola Feurst (2002) Bokus

Richard Gatarski, 8 januari 2004. Mig veterligen finns det ingen svensk marknadsföringsbok som specifikt behandlar skolområdet. Jag har stött på några som berör offentlig verksamhet, men tycker inte att dom är speciellt bra. (Alltså håller jag på att skriva en själv :). Den här boken, skriven av en god vän och kollega, kom ut första gången 1993. Sedan dess har Ola reviderat innehållet i takt med marknadens förändringar. Boken är en lämplig introduktion till ämnet, en orientering med grundläggande begrepp och metoder. Den behandlar främst marknadsföring av konsumentvaror, med vissa anknytningar till tjänster och industrivaror.

Segmentering:
om marknadsföring på fragmenterade marknader
Magnus Söderlund (1998) Bokus

Richard Gatarski, 8 januari 2004. Segregation är ett fenomen som ofta förs fram i skolsammanhang. Underförstått gäller det att undvika segregerade skolor. I marknadsföringssammanhang är däremot något som påminner om segregation, dvs segmentering, mycket värdefullt. Speciellt eftersom många marknadsförare intresserar sig för direkta medier, kunddatabaser, skräddarsydda erbjudanden och relationsmarknadsföring. Den här boken tycker jag att man kan läsa som en tankeställare kring segregation. Utgångspunkten för segmentering är en indelning av kunder i grupper. En sådan gruppindelning förutsätter dock att man har klart för sig vilka kundegenskaper som är relevanta för att forma grupperna. Söderlund presenterar en modell som består av följande frågor: • Vad vill kunden ha? • Vilket budskap skall vi ha? • Hur överför vi budskapet till kunden? • Hur kan vi möta kunden? • Är kunden lönsam? Boken visar också hur grupper kan formas mot bakgrund av kundernas svar på dessa frågor, hur marknadsföraren kan välja segment inför en bearbetning, samt olika strategier för själva bearbetningen.

One-To-One Marketing
Ola Feurst (1999) Bokus

Richard Gatarski, 8 januari 2004. Den här boken är ett resultat av min gode vän och kollegas djupa funderingar kring mänskliga relationer, marknadsföringens ideologier och den krassa kommersiella verkligheten. Även om boken inte handlar om skolan så är den ett bevis för att marknadsföring är så mycket mer än reklam. Framförallt är Olas tankar värdefulla eftersom jag tycker att just relationsperspektivet är mycket viktigare i skolsammanhang än i mången traditionell näringslivsverksamhet. Läs förlagets beskrivning i citatet, byt ut några termer och det låter som hämtat ur Läroplanerna: "One-to-One handlar om att skapa en lärande relation mellan kund och leverantör, så att varje relation blir unik och anpassad till kundens behov. Lojalitet, förtroende och individualitet blir nyckelord för att lyckas. Boken innehåller många exempel från företag som på olika sätt arbetar med One-to-One."

Valfrihet till varje pris
om design av kundvalsmarknader inom skola och omsorg
Lars Norén (2003) Bokförlaget BAS

Richard Gatarski, 6 januari 2004. Den här boken om design av kundvalsmarknader inom skola och omsorg tycker jag är ett måste för dom som vill ha en organisatoriskt syn på den svenska skolmarknaden. Att texten är akademisk innebär inte att den är speciellt svårläst, utan att den baseras på ett gediget forskningsarbete med klara och rikliga teoretiska kopplingar. Dock repeterar Norén ibland vissa resonemang och beskrivningar.

Boken redogör utförligt för bakomliggande drivkrafter, centrala aktörer och deras roll samt en mängd konkreta exempel av hur det går till i (omsorgs- och) skolsammanhang inom Göteborgs kommun. Analysmaterialet har Norén samlat genom intervjuer, dokumentstudier, mediarapportering och personliga observationer. Han gör också vissa jämförande analyser med sekundärt material från andra länder. Norén håller ett ganska renodlat organisatoriskt perspektiv (Aktör-Nätverks-Teori) och relaterar en hel del till nationalekonomiska resonemang. Resultatet är inte alltid är direkt relevant för marknadsförarens intresse av hur marknader fungerar. Å andra sidan öppnar skillnader i synsätt upp för fler sätt att se på (kundvals)marknader.

Norén kommer fram till att etableringen av kundvalsmarknader inte skall ses som ett misslyckande. Snarare menar han att det handlar om att utforma en fungerande administration av den här typen av marknader.

Rinkebyskolan:
framtidstro, ledarskap, helhet
Yvonne Busk (2003) Bokus

Richard Gatarski, 8 januari 2004. Yvonne Busk är en frilansjournalist som intervjuat elever, föräldrar samt rektor och hans kollegium vid Rinkebyskolan i Stockholm. Jag träffade Yvonne på ett ABF-seminarium i september 2003 och inspirerades av hennes idé att lyfta fram de goda exemplen (i stället för att som media ofta gör ständigt basunera ut missförhållanden). Hennes bok (rektorn Börje Ehrstrand har samarbetat) innehåller många intressanta exempel på hur Rinkebyskolan och deras omgivning hanterat sin skolsituation. Den är klart läsvärd, även om texten hade mått bra av en ordentlig redigering eftersom det finns gott om onödiga upprepningar. Jag tycker att Busk beskriver de positiva sakerna utan att skönmåla. Mitt intryck är att Rinkebyskolan är ytterligare ett exempel på att marknadshantering, i syfte att locka och behålla elever, grundas på en bra verksamhet - inte på ball reklam. Det är visioner, ledarskap och långsiktigt praktiskt genomförande av folk med frihet under ansvar som fixar till det. En annan intressant sak är det nätverk av 200 företag som Rinkebyskolan samarbetar med. Ett nätverk som skolans ansvarige bla håller reda på med ett "ganska dyrt datorprogram". Dessutom gör Busk ett stort nummer av att sedan flera år delar rektorn med sig av sina erfarenheter till ledare i näringslivet (genom IFL:s, numera Enspiro:s seminarier).