Ta det Periodiska Systemet, YouTube, Universitetet i Nottingham och en grupp ledande kemister och vetenskapsjournalister så får du "The Periodic Table of Videos". Klicka på ett ämne och du får se en YouTube-video om det. En fräsande idé helt enkelt. Sen är det en annan femma att jag personligen inte tycker filmerna är några direkta höjdare. Just nu handlar den populäraste videon om Fosfor.
Han som skapat sajten heter Brady Haran och arbetar för BBC. Eftersom han vet att en del (sorgliga) skolor stängt av YouTube så bjuder dom på fixen "Is your network blocking YouTube? Click here to watch via another server." På den spegelsajten kan man tyvärr inte dela med sig av, och kommentera, filmerna på samma sätt som i YouTube.
Nottingshamns universitet lär få en hel del cred av den här satsningen. Fast, dom missar att ha en länk till sin egna webbplats. Smart vore nog en speciell sida som både lockar enskilda elever till högre studier och allmänna skolor till samarbete.
Det här kan vara ett svar på Magnus Helldéns, biologi- och kemiläraren i Klass 9A, fråga: Hur ska vi få intresserade och duktiga elever i biologi och kemi?
Någon därute som känner honom och kan tipsa?
En av mina, knappast unika, tankar är att skolan måste integrera mer av barnens uppkopplade verklighet utanför skolan. I stället för att bara tvinga på dom verk som skolpersonalens växte upp med, typ Astrid Lindgrens böcker och Legos bitar av plast. Inte för att det är fel på någon av dom exemplen. Men dom är liksom griffeltavlan, kottar och tändstickor inte speciellt samtida. Det här är en otroligt viktig fråga som bland andra Carina Fast för fram i sin avhandling. Notera att det handlar om barn från 3-4-5-årsåldern och uppåt.
Länge har jag letat exempel där utvecklare av dataspel/sajter från icke-läromedelsförlag etc specialanpassar sina produkter för (framsynta) skolors behov. Hittills har jag inte hittat speciellt mycket, DEN (Discovery Educator Network) är ett av dom få undantagen. BBC Learning verkar också ha en del spännande på gång, men då är det med ngn slags icke kommersiell ideologi bakom, jämför UR i Sverige och SR:s Barnwebben. I det senare fallet är det för mig oklart hur dom faktiskt packar, och säljer, grejorna till skolan.
Bland dom människor som inspirerar mig mest finns den USA-baserade läraren/IT-pedagogen Bob Sprankle. För ett par veckor samtalade han och några kollegor kring hur dom använder och reflekterar över kommersiella onlinetjänster. Lyssna på den otroligt lärorika timmen i Bit by Bit #63 som innehåller massor av succeartade erfarenheter och en intressanta reflektioner kring annonser och den eventuella risken med att skapa behov av produkterna i fråga.
Dom tar upp tjänster som WebKinz (Ganz), Club Penguin (Disney), Whyville (*kommersiella sponsorer), Panwapa (*Sesame workshop), Beanie Babies (Ty), Build a bear (privat?), Woogi World (*stiftelse), Imbee (*Industrious Kid) och några fler. De markerade med * ger mer eller mindre tydligt information "for teachers". Alla har en sektion "for parents". Dom flesta erbjuder internationella versioner, men inte på svenska.
I ett svenskt sammanhang är Stardoll (privat) anmärkningsvärt. Vardagsmat för framförallt svenska flickor (och deras mammor) från typ 5 år och uppåt. Företagets bakgrund är Skandinavisk och VD:n är svenskt. Nyligen passerade dom 15 miljoner användare i sjutton olika länder. [Uppdatering 2008-04-08: Spineworld, med svensk bas men på engelska, är under lansering, målgrupp 10-14 år.]
Är det någon lärare som i Svergie använt sig av Stardoll, eller liknande onlinespel, i skolan?
(nåt är fel i kommentarssystemet, så om det kraschar går det bra att mejla richard.gatarski@skolmarknad.info)
En intressant artikel i Pittsburgh Tribune-Review beskriver hur företaget Apangea Software utvecklat ett pedagogiskt hjälpmedel för skolan.
Om jag fattar saken rätt så menar de med "hybrid" en blandning mellan mänskliga och konstgjorda lärare. De senare i form av artificiell intelligens, ursprungligen utvecklad av USA:s flygförsvar, som interaktivt hjälper eleven att lära sig räkna/skriva. Samtidigt får den mänskliga handledaren en indikation om elevens speciella inlärningsproblem.
Även om själva produkten verkar spännande, så vill jag här peka på några detaljer i hur den utvecklats i samspel med kunderna (skolor, elever och lärare).
Grundarna av företaget var tveksamma till om någon skola skulle nappa på en produkt utvecklad av några utan någon som helst erfarenhet av undervisning. Så de började själva med att erbjuda sin hybridutbildning på ett par ställen. Det gick bra och sen har det hela fortsatt (se vidare i artikeln).