Reklamskyltar i Umeåskola?

Efter 3 i radio P4 hade idag ett inslag (går att lyssna på denna vecka) om Östermalmsskolan i Umeå som säger sig fundera på att sälja plats på ett par reklamskyltar i skolan.

Skolans rektor berättar att det handlar om "småpengar egentligen", kanske 10 000 kronor/företag på fyra år. En 8-10 företag lär vara intresserad av de två skyltarna på cirka 1,5x1,4 meter. Alternativet är en skylt på gården. I programmet uttalar sig också en moderat- respektive vänsterpolitiker, från Umeå kommun.

I sammanhanget kan det vara värt att notera att skolor i USA har sedan flera år sålt sig som en form av medium för annonsörer. Men, debattens vågor går heta och det framförs krav på lagstiftning som reglerar utvecklingen. Forskare har också påpekat att skoladministratörer är dåligt insatta i marknadsföringens spelregler och riskerar att sälja sig för billigt.

16-åringar i England får betalt för att gå i skolan

Department for Education and Skills (DFES) i England har dragit igång en omfattande reklamkampanj för att informera om EMA - Education Maintenance Allowance. I korthet innebär EMA att eleverna får upp till GBP 30 per vecka om de fortsätter att gå i skolan. DFES vill att fler ungdomar skall fortsätta med högre studier efter sommaren och vill på det här sättet minska de ekonomiska hindren.

Enligt en notis i tidningen Brand Republic består kampanjen av flera element. Det handlar om en 30 sekunders TV-sport kompletterad med 10 sekundersinslag, tidningsannonser, radiospotar, bussidor, annonser på telefonkiosker (finns det sådana fortfarande) och en "digital caimpaign" (förmodligen menar dom på webben). Samma källa uppger också att Leo Burnett skapat kampanjen med hjälp av reklamfilmsproducenter och mediastrateger.
(Tack till Resumé för visst källmaterial.)

USA-kampanj för ökat föräldraengagemang

Den amerikanska organisationen National PTA (Parental Teacher Association) genomför just nu en kampanj "100 Ways to Know More, Do More". Målet är att skapa medvetande om behovet av ökat skolengagemang från föräldrar.

Bakgrunden är statistik från National PTA som visar att endast en av fyra föräldrar i USA engagerar sig aktivt i sina barns skolverksamhet. Bland arbetande föräldrar är siffran ännu lägre, en av nio. Målgrupperna är engelsk- och spansktalande föräldrar till skolbarn.

Den kreativa utformningen (TV-spotarna finns att beskåda). skiljer sig något för de olika målgrupperna, men består i huvudsak av kändisar som undersförstått påppekar att föräldrarna vet mer om dessa kändisars vardagsliv än om sina barns skolvardag. Ad Council, som producerat kampanjen, betonar att det är kampanjens resultat som räknas. Och deras "track record" är rätt bra.

Kopplat till TV-annonseringen är en broschyr som listar 100 vägar för föräldrar att göra mer. Sätten är indelade i "Kommunikation", "Uppfostran", "Elevens lärande", "Frivilligarbete", "Partnerskap med skolan" och "Samverkan med närsamhället".

Själv snappade jag upp kampanjen genom en bannerannons på den moblogtjänst som Skolmarknad utnyttjar (se tidigare notis).

Skolmarknad börjar moblogga

Som en konsekvens av min övergång till 3G-telefoni och min presentation idag för Citygate om blogging så har jag börjat moblogga. I början är det lite fusk, eftersom mobiltelefonen är på service ett par dagar. De första bilderna är alltså uppladdade från min bärbara PC i stället för direkt från nallen.

Det dräller av tjänster för moblogging. Jag valde en mest på måfå. Dels för att den är gratis, men också för att annonserna som förmodligen finansierar verksamheten verkar vara samhällsorienterade (Social Marketing).

Den tekniskt intresserade kanske vill veta att jag syndikerar in mina två senaste upplagda bilder från mobloggingtjänsten in i Skolmarknads webbplats. Själva mobloggen ligger alltså utanför skolmarknad.

HD fixar Kaxig PRAO

Sitter just ny på Citygate Forum (en konferens för ledande svenska dagstidningar) och lyssnar innan det är dags för mig att prata om Bloggar. Sören Karlsson, chef för digitala medier på Helsinborgs Dagblad, berättar bland annat om hd.se/kax, en webbaserad tidning som helt produceras av PRAO-elever (även om Sören är ansvarig utgivare).

Bakgrunden är bland annat en lösning på problematiken att "alla skolor alltid vill ha en en massa PRAO. Förr i världen fick dom typ sitta i ett hörn och jobba på en notis en vecka." Men numera gör de minutaktuella nyheter, tar foton och redigerar.

Otroligt lyckad satsning, för både tidningen och eleverna - idag är det två års kö för att få PRAO:a hos dom. Dessutom verkar det vara ett mycket intressant exempel på koppling skola-näringsliv.

Studentuppsats om företagsmotiv

Har organisationer rent mjöl i påsen när dom interagerar med skolor? Läs Erik och Carolines C-uppsats, en del av projektet "Skolan Som Produkt".

Seminarium om tjänstedesign

Skolan får nog närmast betraktas som en slags tjänsteverksamhet. I det perspektivet är det extra spännande med den forskning och praktik som just nu utvecklas under begreppet tjänstedesign. Svensk Industridesign (SVID) anordnar den 17 maj ett seminarium om detta, med talare från Tyskland, England och USA.

Om sponsringspolicy för skolan

Jag noterade för några veckor sedan att det numera fanns en vägledning för sponsring i skolan. Sedan dess har jag läst igenom de fyra sidorna och tänkt till lite.

Enligt vägledningen är dess syfte "att ge skolhuvudmän och skolledare ett underlag för att utarbeta en lokal policy för sponsring inom skol-, förskole- och fritidshemsverksamhet och ett hjälpmedel för bedömning av sponsringserbjudanden." Det verkar den göra, med reservation för att det är svårt att se hur den senare målsättningen uppfylls. Vägledningen är dessutom bra för dom som är intresserade av att sponsra skolan.

Jag antar att huvudorsaken till att sponsring blivit intressant för skolor är att samhällets allmänna resurser kort och gott inte räcker för att uppfylla vare sig skollagarnas eller enskilda skolors målsättning. Med andra ord innebär det att skolor blir allt mer beroende av andra finansieringsformer, som till exempel sponsring, än de offentliga. Att utomstående sedan länge varit intresserade av att påverka skolor och dess elever, genom till exempel sponsring, är något jag snarare konstaterar än antar.

Vägledningen ger en utmärkt beskrivning av problematiken och listar många av de frågeställningar som man måste fundera på. Det gäller aspekter för både enskilda skolor och sponsorer som vill samarbeta med skolor. Men det är ett fånigt krav att sponsorn generellt inte skall uppmuntra eller påverka eleverna att köpa sponsorns produkter. Enbart visningen av en logotyp kommer påverka dom som ser den.

Precis som vägledningen säger ör det oklart vad som skiljer sponsring från andra samarbetsformer. Ett företag eller en offentlig myndighet som erbjuder PRAO-platser skall knappast kallas för sponsor. I praktiken är det alltså mycket svårt att avgöra vad som är sponsring och därmed vad policyn handlar om. Samtidigt är det tråkigt att dom som står bakom vägledningen använder begreppet "marknadsföra" lite slarvigt, dvs synonymt med reklam. Både att sponsra och att marknadsundersöka är marknadsföring. Kommersiella företag utnyttjar dessutom allt mer kommunikationsformen produkplacering, exempelvis i spelfilmer och tvåloperor, utan att alltid kalla det sponsring.

Vidare har vägledningen en betoning på kommersiell sponsring. Med tanke på de allt mer omfattande organiserade formerna för mer idéell påverkan (från exempelvis fackförbund, politiska och kommersiella intresseorganisationer) så hade det varit bra om dessa hade lyfts fram tydligare. Nu nämns bara stiftelserna Friends och Mentor.

Tyvärr verkar det som att skriften framförallt är tillägnad skolor med kommunala huvudmän. Åtminstone kan jag inte tolka det annorlunda när kravet på offentlig upphandling förs fram vid upprepade tillfällen, att kommunallagen gäller när skolan utarbetar en policy och att diskussionen sker i ett kommunalt perspektiv. Det är ju knappast kommunen som skall sponsras, utan i decentraliseringens anda borde den enskilda skolan vara i fokus. Dessutom missar vägledningen att informera om att Lagen Om Offentlig Upphandling (LOU 1992:1528) tillåter direktupphandling, dvs utan formellt anbudsförfarande, vid ett "lågt belopp". Praxis verkar vara ett basbelopp (knappt 40 000 kronor) för varor och minst två basbelopp för tjänster. Förenklade upphandlingsförfaranden är också möjliga under så kallade tröskelvärden (1 miljon kronor och uppåt beroende på vad som upphandlas).

När det gäller storleken på de extra intäkter som sponsring kan ge är följande formulering (sidan 2) oklar, och därmed öppen för tolkning. "Den offentliga verksamheten skall huvudsakligen finansieras med skatter. Finansiering av verksamhet med hjälp av sponsormedel får därför endast utgöra ett mindre komplement till samhällets finansiering." Till att börja med undrar jag om friskolor utgör en "offentlig verksamhet"? Dessutom kan man fråga sig hur stort "ett mindre komplement" får vara? Ett tredje frågetecken är kravet på att sponsormedel inte får ingå i "ordinarie budget". Finns det icke ordinära budgetar?

Det finns ändå många saker jag uppskattar i vägledningen. För det första rådet om att det skall framgå vem avsändaren av material och aktiviteter är. I och för sig öppnar det upp för en mer påtagligt påverkan (avsändaren syns), men samtidigt erbjuder det en väg ut ur den omfattande dolda påverkan som sedan länge skett i skolorna. Det gäller framförallt alla organisationer som fungerar som en täckmantel för de egentliga intressenterna.

En annan bra sak är förtydligandet av den enskilda skolans värde för samarbetspartners. Exempel på det som vägledningen tar upp (sid 2) är pedagogisk kompetens, lokaler och utrustning. Jag lägger gärna till arbetskraft och kunskap. Det senare inrymmer både sådan kunskap som skolan lär ut, den som skolan har om sin verksamhet och den som skapas i det dagliga arbetet. En tredje värdefull ingridiens är förslaget till lämpligt innehåll i ett sponsoravtal.

Vi går mot en spännande framtid och jag hoppas verkligen att varje skola har tid och möjlighet att arbeta fram sin egna sponsrings-, eller kanske bättre, samarbetspolicy. Ett arbete som borde inledas med en kollegial diskussion kring tre frågor.

1. Vad är det för externa samarbeten som redan idag pågår utan att skolan riktigt identifierat och reflekterat över dom?
2. Vad har skolan som är värdefullt för potentiella samarbetspartners?
3. Vilka är dom partners som kan ha nytta av ett samarbete med skolan?