Kvällen den 4 mars inbjuder Rektorsakademien till ett upptaktsmöte på Berns. Samtliga rektorer i Stockholm och Botkyrka (fulltecknat) och medlemmarna i Svenskt Näringsliv Stockholm (platser kvar) har fått en inbjudan. Bland talarna (korta pass om 10-15 minuter) finns Caj Malmros, Fredrik Svensson, Michael Treschow, Margaretha Nygren, Gunilla Söderström, Göran Johnsson och Johan Stael von Holstein. Efteråt ges det utrymme för mingel och nätverkande.

En 10 år gammal bok, som tyvärr inte har många konkurrenter. OK för att få ett nordamerikanskt (hög)skoleperspektiv, men mindre relevant för svenska grund- och gymnasieskolor. Se vidare min recension.
I förlängningen handlar detta om marknadsföring till skolor. BarnBra ska till och med juni 2005 skapa utemiljöer för funktionshindrade barn. Projektets mål är att barnen i demonstrationsmiljöerna skall få det bättre och att medverkande företag ska öka sina marknadsandelar. Som Funka Nu, Iris´och andra påpekar så innebär ett speciellt användarfokus på handikappade att det fungerar bättre för alla människor. Utemiljöernas design ska bejaka barnen och göra dem delaktiga i skapandet av vardagsmiljön på deras egna villkor. BarnBra drivs av Miljöresurs Linné.
Idag har jag lämnat in en ansökan till Riksbankens Jubileumsfond om bidrag till ett forskningsprojekt om skolan i flera marknadsföringsperspektiv. Se vidare ansökans sammanfattning nedan. Om ansökan klarar en första granskning är deadline för en utförligare ansökan den 25 maj. Sen dröjer det till november 2004 innan beslut tas om det blir bidrag eller ej.
Är du intresserad, vill påverka projektets utforming, eller har bråttom och vill bidra med pengar redan nu - hör av dig.
[Uppdatering 2007-06-21] På förekommen anledning publicerar jag ansökan i sin helhet. Det är min förhoppning att den kan vara ett värdefullt bidrag till dom som vill utveckla relevanta kunskaper och erfarenheter.
Sammanfattning av ansökan
En av samhällets grundläggande verksamheter, grund- och gymnasieskolan, genomgår sedan drygt 10 år en omvälvande förändring. Som en konsekvens av friskolor, fria skolval och ett skolpengssystem har skolan blivit en aktör i en (ny form av) marknad. Därmed har marknadsföringskunskap om den nya situationen blivit utomordentligt betydelsefull för flera vetenskapliga discipliner, för skolan och för de aktörer som marknadsför sig till skolan.
Problemen som detta projekt skall hantera inkluderar en allvarlig brist på vetenskaplig kunskap om marknadsföring i skolsammanhang; att marknadsföringsämnet utvecklats från en empirisk grund som avviker från skolans situation; och att det är oklart vilken etablerad marknadsföringskunskap som passar skolmarknaden.
Svensk och internationell forskning inom pedagogik, didaktik, nationalekonomi och företagsekonomi (dit marknadsföring hör) har studerat den nya skolsituationen. Men, trots omfattande forskning inom företagsledning, ekonomistyrning och organisation verkar marknadsföringsforskningen lysa med sin frånvaro. Samtidigt uppmärksammar utbildningsforskningen inte vetenskaplig marknadsföringskunskap.
Syftena med projektet är därför dels att genom litteraturstudier bidra med ett välbehövligt marknadsföringsperspektiv på skolrelaterad forskning. Dels att genom empirisk forskning med kvalitativa metoder skapa ny kunskap och utveckla ämnet marknadsföring i ett konsumentperspektiv, ett företagsperspektiv och ett relationsperspektiv.
I dagarna godkände jag kandidatuppsatsen Niondeklassares val av gymnasieskola.
Det engelska företaget Marketing for education specialiserar sig på reklamproduktion (tydligen deras tolkning av marknadsföring) för skolor (och universitet). Företaget verkar göra alltifrån broschyrer till mässmontrar.
I sammanhanget kan det vara värt att notera att Storbrittanien har rätt omfattande lagstiftning om vad en skolbroschyr får och skall innehålla. Se exempelvis en kommentar från The Natiional Governors´Council.

Jag stötte på en avhandling om klassmorfädernas roll i skolan. Doktor Ann-Kristin Boström presenterade sin avhandling på Stockholms universitets forskardagar förra året. Numera arbetar hon på Myndigheten för skolutveckling. Ann-Kristins forskning visar att fenomenet klassmorfar är både viktigt och värdefullt för inblandade parter. Men, det som jag undrar över i sammanhanget är om näringslivet mer direkt kan vara med i utbytet.
Det finns en idéell förening, Klassmorfar för barnen, som organiserar män över 50 som vill hjälpa till, hjälper skolor att komma igång och kanaliserar finansiella medel. Det senare innebär dels ett upplägg med arbetsmarknadspengar och andra offentliga medel, dels vissa sponsringsbidrag från näringslivet och andra organisationer. Dessa inkluderar tex JKL, KPMG, Skandia, Manpower och Spray Lycos.
Åtminstone jag tycker det vore intressant att titta närmare på hur just samverkan mellan näringsliv och skolor genom Klassmorfar fungerar och samtidigt studera vilka värden som uppstår för de inblandade parterna.
...på skolan kan förmedlas genom Transfer. Saxat om deras idé "Transfer fungerar som ett nätverk av företag och föreläsare som bidrar till undervisningen i gymnasieskolorna genom att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Föreläsarna kommer från näringslivet, offentlig verksamhet och organisationer." Verksamheten stöds av sponsorer, KK-stiftelsen och annat.
Om jag fattat rätt, så har Transfer under de tre år som organisationen existerat byggt upp samabete med ett hundratal skolor, skaffat en pool med cirka 400 föreläsare som totalt levererat runt 800 timmar. Dvs knappt 300h/år, eller mindre än 10/h per studievecka.
Jag råkade få syn på One Sixteenth, en blogg om Homeschooling. Detta, dvs undervisning i hemmet, är ett stort och växande fenomen bland annat i Australien, Nya Zeeland och USA. Det finns en massa böcker om ämnet, men annars har den här bloggen en del länkar för dom som är intresserade.
Mig veterligen är hemskolning ingenting som direkt förekommer i Sverige. Det som driver på i andra länder verkar ofta vara dels stora avstånd mellan hemmet och närmaste skolor. Dels missnöje med den värdegrund som skolan förmedlar, som exempelvis religion och hur sexualiteten behandlas.
När jag skrev recensionen till SNS-rapporten "Den Svenska Skolan - effektiv och jämlik" (Björklund, Edin, Fredriksson & Krueger, 2003) var det många tankar som surrade i huvudet. Ett par av dessa skall jag försöka utveckla här.
För det första visar den här boken hur svårt det är att försöka få grepp om verkligheten och att det kanske inte är rätt väg att tro på siffornas makt. Det är en svår uppgift att dra slutsatser utifrån siffermaterial och statistik kan lätt användas fel. Exempelvis finns i det senaste numret av The Economist (31/1-6/2) en artikel som noterar att "för många nationalekonomer missbrukar statistik". Artikeln i fråga bygger på forskning av McCloskey och Ziliak som bland annat nämner att Alan B. Krueger och kollegan David Card fann ett statistiskt samband, som i ekonomiska sammanhang var praktiskt taget utan betydelse. Likväl, det vore ett stort fel av mig att kritisera författarna av just den boken jag recenserade. Delvis beroende på att jag inte är tillräckligt insatt för att kunna ifrågasätta deras verk. Men framförallt för att dom själva är oerhört försiktiga i sitt arbete (vilket dom skall vara utifrån hur dom beskriver uppdraget). Med andra ord är jag ödmjukt imponerad av deras målsättnining, metoder och slutsatser. Men problemet kvarstår - dom kommer inte fram till några (ekonomiskt/politiskt) värdefulla svar. Möjligen ett antal väl underbyggda förslag till vidare arbete (vilket ofta är den kunskapstörstiges mål :-).
Jag var flera gånger frestad att lägga näsan riktigt i blöt. Exempelvis, vadå faderns inkomsnivå? För mitt huvudintryck är att det är pappornas löner som genomgående analyserats. Författarna (fot)noterar mycket noggrant att en väsentlig del av data skapats vid tidpunkter då mödrarna representerade en liten del av arbetsmarknaden. Likväl tycker jag att förändringar i mammornas (icke-monetära) livsvillkor relaterat till deras engagemang i barnens utbildning och framtida situation vore intressant att diskutera i ett ekonomiskt perspektiv. Fast så tänker nog inte nationalekonomer. Hursomhelst vill jag absolut inte förstöra Björklund och hans kollegors glimrande (vatten)spegel. För den reflekterar både på och mellan raderna en viktig aspekt - ämnet är oerhört komplext. Ett förhållande som tillåts lysa igenom även mot slutet av boken.
Men likväl gladdes jag av deras balanserade diskussioner. Exempelvis när författarna behandlade två studier som jag själv reflekterat en del över. Dels LO:s rapport som nyligen hävdade att fria skolval medför stora kostnadsökningar för kommuner. Björklund och medförfattare menar utifrån en alternativ analysmetod att så inte är fallet (s. 100). Dels ett par tidigare studier från ESO respektive Industrins utredningsinstitut som diskuterar samband mellan skolkonkurrens och elevprestationer. De kompletterande analyserna, som SNS:s rapport redogör för, leds till slutsatsen att konkurrens åtminstone inte skadar eleverna (s. 107). Observera att min positiva syn kommer av nytt sken på problematiken, inte från tanken att någon sitter inne med hela sanningen.
Mitt andra tankespår kretsade kring målsättningar med utbildningssystem. Bokens utgångspunkt är jämlikhet och effektivitet. Men, givet att detta uppfylls på ett tillfredsställande sätt, så kanske det finns nya målsättningar att föra fram. Vad är det för fel i ett kunskapssamhälle, om vi nu tycker oss leva i ett sådant, att värdesätta kunskap i sig? Dvs att se mänskligt vetande som något värdefullt utan att utbildning måste ge identifierbar monetär avkastning. Vi kan väl konsumera utbildning på samma sätt som vi har (rätt att ta del av - konsumera) ett lands fysiska tillgångar.
Vid åtminstone ett par tillfällen noterar författarna att utbildning har ett konsumtionsvärde. Exempelvis på sidan 25 i anslutning till en diskussion om "marknadsmisslyckande" och "snedvridningar" och på sidan 142 när det handlar om värdet av satsningar på vuxenutbildning. Min tolkning är att författarna menar att politiken kanske skall motverka möjligheten för människor, speciellt icke-ungdomar, att utnyttja utbildningssystemet att utbilda sig för utbildandets skull. I slutsatskapitlet skriver de "[d]et är lätt att inse att en omotiverad fördröjning av högskolestudier har ett pris i form av lägre livsinkomster för individen och för samhället" (s. 137). Men, vore det inte lika lätt att inse att en (sen) högskoleutbildning kan vara ett värde i sig. Naturligtvis krånglar det till sig när vi sedan måste diskutera dess finansiering - men frågan är väl spännande?
I stället för att, kanske utsiktslöst, utreda om gamla målsättningar uppfyllts måste vi i så fall för det första vilja något nytt och sen måste vi genomföra våra intentioner. Om nu (national)ekonomisk insikt är så betydelsefull, och dessa framstående forskare kommer fram till att den i det här fallet inte kan hjälpa oss, då måste vi våga kliva ut på okända vatten. Frågan är vad vi vill?
Osökt landar jag i tankar om ideologi, apropå att bokens uppdrag var att vara ideologibefriad. För mig är nationalekonomi, åtminstone som den återspeglas i denna bok, bas för en form av ideologi. Barn är där ekonomiska objekt som rationella föräldraaktörer (andra objekt) kan investera i om dom har tillräcklig utbildning för att fatta poängen. "Föräldrarna antas nämligen ha glädje (nytta) av sina barns framtida inkomster och är därför beredda att avstå från sin egen konsumtion för att gynna barnen" (s. 126). Och eftersom folket inte fattar (marknadsimperfektion) så måste kanske samhällets fattare (politiker) göra nåt utifrån nationalekonomiska resonemang (ideologisk tillämpning). Och här går jag och fattar inte var i det tänkandet jag passar in. För jag avstår ibland från lön för att mina barn blir så glada när jag hälsar på i skolan utan en tanke på att jag skulle tjäna pengar på dom sen. Och för att jag är så glad att mina barn kan för lära sig saker. Lustigt, jag vill nog att mina barn skall bli lyckligare. Och att andra vuxna skall bli gladare genom utbildning. Undrar om det finns fler som jag?
Idag är det näst sista dagen för den reklamkampanj som Stockholms stads utbildningsförvaltning initierat. Enligt ett pressmeddelande beskrivet i Resumé den 27:e säger byrån Paradiset BBD att "man riktat in sig på sådana saker som 15-åringar normalt funderar över - det vill säga kärlek, sex och utseende." Kampanjen har såklart varit föremål för diskussion i såväl krönikor som insändare.
Själv har jag gått och småfunderat under de två veckor som dom gula annonserna poppat upp lite var stans i stan och på Lunarstorm. Jag har grunnat över alltifrån annonsernas utformning till varför Stockholms stad inte finns med bland kunder/kampanjer på Paradisets webbplats.
Eftersom jag kräver av mina studenter att dom aldrig skall bedöma en reklaminsats utan att känna till målsättning, bakgrund och resultat - så kan jag inte göra en bedömning. Möjligen är jag extra tveksam eftersom ingen av mina studenter som i höstas skrev uppsatser utifrån olika marknadsföringsaspekter på gymnasieval nämnde det som Stadens kampanj innehåller.
Å andra sidan, det är ju positivt att det händer lite nya grejor. Och vissa saker verkar genomtänkta, tex den gula färgen som går igenom överallt från gymnasiemässan till annonser i Dagens Nyheter.
p.s. Eftersom det hände(r) rätt ofta att studenter som analyserar reklamkampanjer konstaterar att kampanjmålen i praktiken ofta är luddiga och att uppföljning saknas blir vi ofta tvungna att konstatera att vi inte vet om insatsen varit lyckad. Vi får då nöja oss med att tycka. d.s.
Enligt ett pressmeddelande i går från kommunala Bernadottegymnasiet i Stockholm har de erhållit Investors In People (IIP) certifiering. Enligt pressmeddelandet är IIP en internationell standard som skall förbättra organisationens resultat genom att hela tiden utveckla medarbetarna. Det är ju bra och ett pressmeddelande är ju också bra.
Skolan skriver också "Det synliga tecknet på certifieringen är en lagerkrans som man får använda i sitt marknadsföringsmaterial." Pressmeddelandet togs i alla fall upp av Metro Stockholm. Men, hur ser det ut på skolans hemsida. Förvanskade logotyper för både Skolan, Stockholms Stad och IIP. Varumärkesstrateger vrider sig nog i sina kontorsstolar...
SOS Alarms tävling för skolbarn om att hitta på ett julrim vanns av 4B i Hultskolan i Askim. Som belöning fick dom bland annat besök i skolan av Markoolio. Tänk att det kan vara så kul att gå i skolan. Dessutom lyckas SOS Alarm sälja sitt budskap. Ett intressant exempel på marknadsföringsstrategi (tävling) för att uppnå ett visst mål (produktkunskap).
Jag fick reda på detta genom en bildnotis i tidningen Metro, kollade om tävlingen på SOS alarms webbplats, men skolan i frågas webbplats - inte ett ord.
"Lilla Anna" som gått i Hultskolan tyckte att den "zzzzuger", men det är kanske annorlunda nu.
Stockholmstidningen Mitt i Söderort har idag en helsida om att Johan Skytteskolan i Älvsjö (söderförort) har "en vinst på 6,2 miljoner kronor 2003." Rektorn sägs vara påtagligt nöjd, både med konkurrensen från friskolor och med en undersökning som visar att åtta av 10 högstadieelever är ganska nöjda eller nöjda med skolan. (Fast statistikrutan i anslutning till artikeln handlar om alla högstadielever i Älvsjö.)
Det där med vinst är knepigt. Jag kommer ihåg en passus för ett år sen när en annan skolledare föreläste för studenter hos mig (Marknadsakademien vid Stockholms universitet.) Den rektorn hade ganska nyligen bytt upp sig från näringslivet och sa "jag vill inte ha en skola som går med vinst." Han menade att det går inte att förklara för föräldrar, det skulle ju innebära att elever inte får vad dom kan få.
För övrigt har jag två studenter som precis fått färdigt sin kandidatuppsats om vinstbegreppet i skolsammanhang. Mer om deras resultat kommer snart...
Senaste numret (9 februari) av Business Week har en artikel om "The Newest U.S. Export", dvs trenden att allt fler universitet i USA expanderar sina campus utomlands. I och för sig är fokus i artikeln på högre utbildning, men journalisterna tar även upp exempel från grundskoleområdet.
Tidigare var det vanligt att utlänningar åkte till andra länder för att studera. Som artikeln påpekar är både Storbrittanien och Australien före och brädar USA när det gäller export av högre utbildning. Australien dominerar, tex när det gäller distansutbildning så har de 12 500 utlandsstudenter. Men, nu har även USA genom att bygga ut i andra länder börjat exportera utbildning till grupper som inte har råd att åka utomlands.
Jag noterar också att artikeln är införd i tidningens sektion för "Social Issues", lustigt att redaktörn inte plockade in det under internationella affärer.
I morse fastnade min blick på en liter ekologisk mjölk. Rättare sagt, jag noterade den åtråvärda reklamplatsen på mjölkkartongens baksida. Arla annonserar att det finns en ny gymnasieutbildning som heter "Food Production" (intressant att den heter på engelska). Teknisk inriktning i livsmedelsbranschen är något som "Arla Foods varmt rekommenderar".
Om jag fattat saken rätt så är det De la Gardiegymnasiet i Lidköping, Anders Ljungstedts gymnasium i Linköping och Stångådalens gymnasium i Vimmerby som erbjuder utbildningen. Samtliga dessa skolor har kommunala huvudmän.
En liten miss av någon som först hade länkat fel till Linköpingsgymnasiet på Arla Foods informationssida. Men, efter påpekande så var det fixat på några minuter. Också snyggt av De la Gardie och Stångådalen som har banners om utbildningen på sina hemsidor (dvs den sida man först kommer till). Fast, skolorna har olika visuella utformningar på sina respektive banners. Vidare, ingen av skolorna verkar nämna Arla Foods inblandning i sammanhanget. Arla Foods vill hjälpa skolor att informera elever om utbildningen. Därför har de gett Work reklambyrå uppdraget att utforma en del av det kommunikationsmaterial som använts
Hur som helst verkar detta vara ett intressant exempel på interaktioner mellan näringsliv och skola. Speciellt i jämförelse med vad som presenteras i en kommande kandidatuppsats om skräckexempel från liknande samarbeten.