Drygt sex år efter att Skolmarknad.info föddes lägger jag denna webbplats på is. Under 2009 insåg jag det allt mer ohållbara i att sprida mina gärningar på flera egna sajter. Från början var idén att här samla det som rörde specifikt mötet mellan skolan och marknaden. Systerpodden skolsmart.skolmarknad.info följde snabbt som en naturlig utveckling. Efter några år, närmare bestämt 2007, lanserade jag weconverse.com som framförallt utgått från mina föreläsningar, med fokus på mediala innovationer. En av orsakerna då var att det var svårt för mig att överleva enbart på skolrelaterade insatser.
I princip lägger jag även Skolsmart på is. Samma sak gäller weconverse.com. Dock kan det bli så att under en övergångsperiod hamnar där inlägg som annonserar mina gig.
På RichardGatarski.com välkomnar jag en än större kreativ konversation. Med ambitionen att ”designa världens bästa start i livet för dom vi hittills kallat barn”. Men det handlar på kort sikt fortfarande om utveckling och innoverande inom skolan, medier, teknologi, och framförallt samhället strukturer. Du som mest intresserar dig för skolrelaterade marknadsföringsfrågor lär inte bli besviken, det blir än mer från mig på den nya sajten. Men framförallt mer från fler. Vi är ju mer än jag,
Stort tack till alla er som följt, läst, spridit och framförallt bidragit med kommentarer och idéer till innehållet här på Skolmarknad.info. Inte minst alla mina studenter som varit banbrytande när det gäller ett marknadsföringsperspektiv på skolan. Allt på Skolmarknad.info ligger kvar tills vidare. Och det kan ju bli en återstart, man vet ju aldrig.
Du som läser via RSS får gärna fortsätta prenumerera, även om jag inte räknar med att det dyker upp något i RSS-flödena inom överskådlig tid. Eventuellt kommer jag att peka om dom till motsvarande flöden på RichardGatarski.com.
Ta gärna en titt på min nya webbplats, som dessutom är tvåspråkig. Smakprov på dom senaste inläggen är:
Apropå att Sydsvenskan idag publicerar “När ska skolan koppla?” vill jag påpeka att många skolor faktiskt kopplat. Artikeln lyfter fram den svenska skolans oförmåga att möta den digitala kunskapsutvecklingen. Men vi ska inte blanda ihop institutionen “den svenska skolan” med enskilda skolenheter. Sydsvenskans Dan Hallemar intervjuar IKT-pedagogen Jonas Hällebrand, som ju verkar i den uppkopplade Gunneboskolan. Han pekar också på att Staffanstorp har bestämt sig för en-till-en. Följa gärna Jonas i hans utmärkta blogg En IKT-pedagogs funderingar, eller hans kvitter via @joha88. Hallemar skriver även om mina tankar, om än inte speciellt mycket:
“Medieutvecklaren Richard Gatiarski, som föreläser om mötet mellan skolan och den digitala tekniken, talar om en alarmerande liten del av skolorna som har förstått den här utmaningen. Skolornas svar är inte sällan att sätta upp filter på de datorer som finns på skolan, för att skydda de unga på det sättet. [deras felstavning]”
Det stämmer förvisso. Liksom att ledande politikers och policymakares attityder till situationen verkar förespråka en skyddad verkstad genom tekniska hinder. Fast läget på den fronten är värre i Storbritannien. Min oro idag är dock betydligt mindre än för ett par år sedan. Numera vet jag att det finns tiotusentals svenska lärare och skolledare som har förstått och prövar nya vägar. Låt oss lyfta fram dom och likt skickliga marknadsförare kommunicera ut det som är bra, och jobba i tysthet med att bättra på det som inte är så bra. På det området har även lärarfacken en hel del att lära.
Eftersom repetition är kunskapens moder säger jag återigen till skolfolket. Knyck pedagogiska idéer av marknadsförarna. För dom har kopplat och är på hugget och satsar enormt.
Till sist, en liten förannonsering. Sydsvenskan lyfter också fram antropologen Katarina Graffman och det hon kallar “generationen noll koll”. Vi bollar just nu en spännande idé, och tillsammans med varumärkesexperten Kaj Runelund utvecklar en annan. Innan vi kan berätta mer (snart hoppas jag), kan du kika på Katarinas föreläsning på Daytona Sessions 2, om bla noll koll.
Man kan försöka ladda sitt varumärke med reklam och påkostade annonser. Ett annat alternativ är att bygga sitt varumärke genom att göra bra saker och se till att berätta om det på olika sätt. Gör man riktigt bra grejor behöver man inte alltid berätta om det, andra gör det åt en.
Bloggen/sajten Datorn i skolan publicerar Lista över svenska en-till-en skolor. Där finner vi en förteckning av skolor som alltså ser till att det finns en dator till varje elev (one-to-one på engelska). Jag vet vare sig vem som står bakom sajten (hittar ingen information om det) eller när listan uppdaterades senast (finns ingen datumangivelse). I skrivande stund finns det nära 30 skolor listade. Om man vill så går det bra att mejla/kommentera in tips på fler en-till-en skolor, vilket många redan gjort.
Stockholm Stad, där jag bor och verkar för att förbättra starten i livet för barn och ungdomar, har lanserat “Visionen en skola i världsklass”. En googling på “Stockholm skola världsklass” ger snabbt intrycket av att det mest är snack och lite verkstad. Skolborgarrådsbloggaren Lotta Edholm levererar en hel del inlägg som visar på verkstaden. Men det räcker knappast.
I den nämnda listan återfinns bara en skola i Stockholm. Det är “Kunskapsskolan Kista/Globen” . En snabbkoll ger vid handen att Kistaskolan inte har nåt om den saken på sin webbplats, men Kunskapsgymnasiet Globen citerar elevernas egna kännetecken att “alla elever har tillgång till en egen dator”.
Å andra sidan är det skolor från en hel del av kranskommunerna som börjat med en-till-en. Starkast lyser nog Nacka, som till och med driver bloggen 1:1 En elev, en dator. Där kan man vara med i satsningen och konstatera att det finns åtta skolor med på deras egna lista.
Finns det verkligen inga fler (i Stockholm ? Hjälp till genom att informera listan. Och naturligtvis driva på så att fler skolor fattar poängen. Själv tycker jag en-till-en är ett viktigare kriterium än “behöriga lärare”.
Alla ni som är intresserade av språk, muntligt-skriftlig kultur, det utvidgade textbegreppet, etc – jag kan lova att Everetts en och en halv timmes berättelse om sin långa tid med Pirahã-folket i Amazonas är sanslöst tankeväckande. För er som dessutom jobbar som lärare och har elever som kan engelska hyfsat borde föreläsningen innehålla diskussionsunderlag för massorav läroplanstimmar. Ämnet spelar ingen roll. Låt ungdomarna lyssna och släpp loss deras tankar i en kreativ konversation. Vad sägs om en kultur utan vare sig matematik, höger/vänster eller tro om framtiden? Låter kanske sjukt, rentav omstörtande (rent vetenskapligt). Dessutom får alla vi tonårsföräldrar en möjlig förklaring till varför tonåringar (mest grabbar tror jag) bara mumlar. Åtminstone är det vad jag tänkte när jag hörde smakprovet nedan:
Ramlar via GoodOld in på Esloved.se, en sajt där ungdomar kan diskutera och föreslå idéer som gör Eslöv till en ännu bättre kommun och stad att bo i. Observera att hela klabbet ligger utanför Eslöv kommuns webbplats. En snabbtitt på kommunsidan ger ett kanske funktionellt men tråkigt och fyrkantigt intryck. Förmodligen byggt med en plattform som är rätt begränsad (läs webb 1.0).
Jag har inte kollat med GoodOld, men tror inte det är frågan om det värsta dyra projektet. Snarare tvärtom. Webbplatsen är byggd Drupal, ett publiceringssystem som bygger på öppen källkod och finns översatt till svenska. Joomla är ett liknande alternativ och jag tror att det hela skulle kunna gå att bygga även i det enklare systemet WordPress. I alla dom plattformarna får man den sociala mediefunktionaliteten på köpet (även om verktygen liksom är gratis). Sen krävs det naturligtvis duktiga formgivare och utvecklare som förstår sig på ungdomars intressen, språk och kultur.
Esloved.se lanserades bara för ett par dagar sedan, så det är för tidigt att avgöra om det hela är en succé. Men jag tror det. Inte minst för att en massa kommungubbar och gummor lär får upp ögonen för hur man kan tänka på nya sätt. Och naturligtvis hoppas jag att många skolor kommer knycka idén. Ut med förslagslådan och elevrådsmöten. In med ett typ skolLOVEd.nu. Om inte annat läcker det in skolgrejor via Esloved. Kolla bara, på andraplats bland dom populäraste tipsen ligger just nu Läxhjälp!
För några veckor sedan publicerade jag i weconverse inlägget Twitter is IM for grownups [updated]. Min poäng var, och är, att en god sak med att pedagoger, skolledare och andra vuxna genom mikrobloggande lär sig förstå vad barn och ungdomar gör när dom chattar, messar och står på. Dessutom kan man vinna respekt hos ungdomarna som brukar säga “du fattar ju ingenting av vad vi gör”. Den som twittrat ett tag fattar i alla fal lite.
Många lärare verkar ganska snabbt få idén att dela med sig insikterna om hur läckert Twitter är genom att få kidsen att börja twittra. Inget fel i det, men en liten varning är på plats. Det kan vara lite naivt att frälsa barnen med mikrobloggande. Med all respekt, stanna upp ett tag och fundera. Tror du att Twitter tillför nåt som som dom inte redan vet eller kan? Om du på 50 sekunder raskt kan förklara fördelarna med Twitter jämfört med MSN och Meebo, då är du troligen på den säkra sidan. Jag säger “troligen”, för jag vet ju inte vilka IM just de barn och ungdomar du har att göra med använder.
“Som ett experiment använde vi hashtaggen #rdb09 på Twitter och andra webbtjänster. Europeiskas representanter på plats gick runt och informerade om Twitter-hashtaggen, Youtube-, Bloggy- och Flickr-taggar för evenemanget. Det visar sig snabbt att väldigt få använder Flickr. Och nästan ingen kände överhuvudtaget till Twitter (eller Bloggy)”.
Ronge Kommunikations marknadsföringsinsats gällde ett event åt Resdagboken för tusentals ungdomar i Thailand (merparten svenskar). Värdefulla insikter för den skola som tänkt marknadsföra sig i sociala medier.
Förr i världen tyckte vuxna att det var viktigt att lära unga människor saker som dom inte kände till. Jag tycker det är viktigt att vuxna lär sig det som ungdomar redan vet. Först då vet vi vad dom inte vet och kanske kan ha nytta av att lära sig. Sen är det en annan femma att ungdomarna kan göra livet lättare för vuxna genom att twittra till dom.
Tror ni att ungdomar kan lära sig nåt skolrelevant via den namnkunniga Blondinbella? Massor kan jag lova! Här är en grej. Idag klockan 17:24 publicerar Blondinbella ett inlägg med rubriken "En sann humanist kan inte räkna". En halvtimme senare har hon fått 11 kommentarer. Jag tar mig friheten att återge såväl Isabellas inlägg som kommentarerna plus lite annat spännande. Ifall ni fått för er att hennes blogg är helt värdelös.
Isabella:
Det har varit en strålande skoldag faktiskt. Skrev ett bra tyskprov, åt en trevlig lunch med vännerna i klassen och gruppredovisningen om historiesyn gick fantastiskt bra! Jag har alltid haft väldigt lätt att prata inför människor – främst för att jag tycker att det är roligt. Men ändå händer alltid samma sak varje gång jag står där och ska prata; jag använder mig av försvåra ord så att det blir helt fel! Man står där framför klassen och svagt minns man ett ord ur boken fast inte ur vilket sammanhang det var taget, ändå flyger det ut i munnen och resten av talet står man bara och funderar på om man skämde ut sig eller ej.. Typiskt. Idag hördes "Storväldigad", "okonsekvent" "mitten av 1850" "Patriolism istället för patriotism" osv. Någon som känner igen sig? Nu ska jag slänga i mig lite mat och sedan är det dags för att sätta mig och skriva ett historiearbete, här kommer därför enkla tips inför att plugga:
Mina pluggtips
- Först och främst så fokuserar man lättare om man sitter i en välstädad miljö. Vädra ut, plocka undan allt på skrivbordet som du inte behöver. - Ät middag innan och byt om. Sitter du hungrig eller har jeansen inskärandes i magen kan du definitivt inte skriva ett bra arbete. Även om du kan det är det helt onödigt. - Ha en stort glas vatten, te och något att tugga på. Några skivor frukt? - Sätt en tid som du ska hålla fokus när du plugggar, för mig är en timma lagom sedan behöver jag en kort paus att göra något annat på. - För att göra plugget enklare. Läs betygskriterierna noga! Då vet du lättare vad som behövs skrivas på arbetet för att få det betyg du vill ha. Annars blir det lätt så att man glömmer eller skriver onödigt mycket. - Inställningen. Tänk positivt! Under denna timma som du pluggar gör du något bra och vad stolt du kommer att känna dig efteråt. Den tid som du faktiskt pluggar är mindre än den tid som du känner ångest över att du inte pluggar när du borde.
Kommentarer:
#11 ullagittan. precis vad jag behövde nu kände jag! vet dock inte om det motiverar mig till att plugga men varför inte prova liksom =) 2008-apr-08 @ 18:03
#10 Hannah Bra råd Dock var det inte specielt svåra ord men jag förstår vad du menar Sen heter det ETT (stort) glas vatten (inte EN). 2008-apr-08 @ 18:00 URL: http://hsdiary.blogg.se
#9 evelina Vad bra att du skrev några tips! Skulle precis börja plugga no Ha det bra. 2008-apr-08 @ 17:53
#8 emelie Min lärare visade när du var med i Debatt för att snacka om modebloggar idag. Vi snackar debatter just nu på samhällen och då visade han tre exempel och du var den ena! 2008-apr-08 @ 17:49 URL: http://hotpott.blogg.se
#7 anton hehe som rebecca sa. ska oxå plugga lite nu. dina tips kanske piggar upp. 2008-apr-08 @ 17:45 URL: http://antonbrolin.blogg.se
#6 Sussi eh, kallar du det svåra ord? 2008-apr-08 @ 17:44
#5 Rebecca tack för tipsen! hade tänkt att plugga so nu,så nu har jag ju några tips! 2008-apr-08 @ 17:41 URL: http://www.rrrebecca.blogg.se
#3 baby loonia annat bra pluggtips är att börja i god tid ! 2008-apr-08 @ 17:37 URL: http://babyloonia.blogg.se
#2 Annizh Fan vad bra tips, ärligt (: Speciellt det sista för det känner men igen sig för mycket på /: Men jättebra ! 2008-apr-08 @ 17:34 URL: http://annizh.blogg.se
#1 Emil.S Om man sitter i en ljudlig miljö så är musik även ett bra tips. Hörlurar stänger ut allt ljud så man kan vara ifred med sitt arbete. 2008-apr-08 @ 17:33 URL: http://enmilsten.blogspot.com
Ja, så där håller det på. Dom 10 minuter det tog mig att göra det här inlägget fick Blondinbella 11 kommentarer till på sitt inlägg. #22 är extra spännande: "du, kan du inte göra en kategori för pluggtips? du har väl ett inlägg om uppsatstips också? skulle va skitbra o få läsa sånt när man har prov snart".
Många (pedagoger och föräldrar) är ju oroliga för att barnen spelar en massa (online)dataspel på sin fritid. En sysselsättning som kostar både tid och pengar. Men nu börjar jag undra om inte spelutvecklarna skall oroa sig för att de kan konkurreras ut av spel som skolorna anammar.
Jag fikade precis med Thomas Huttenlocher som arbetar med att ljuddesigna Spineworld. Det är ytterligare en spännande onlinevärld (med ofvantligt skönt ljud som skolor mycket väl skulle kunna använda som pedagogiskt material. Jämför mitt tidigare inlägg och gärna Fredrik Svenssons tankar om Spel i skolan. Synd att endast de negativa sidorna med spel togs upp på IT-inblicken förra veckan, i stället för en mer positivt syn på saken.
Det kan verka självklart att utvecklarna bakom de kommersiella världarna mer fokuserar på sin affärsmodell (månadsavgifter samt handel med prylar) och barnens spontana intressen, än att fundera på skolornas behov och oro. Ta bara en sån sak som att Spineworld direkt uppmanar till shoppande och på sin ingångssida i och för sig erbjuder en ”Parent´s place” (men ingen ”Teacher’s”) precis bredvid Baren. Min gissning är att en värld som lockar barnen med ”Baren” kan förkastas av deras föräldrar. Synd, men jag hoppas att fler utvecklare funderar på hur deras spel kan användas av lärare i skolarbetet.
Det finns naturligtvis andra spännande onlinevärldar för barn/skolor, där huvudidén inte är att skapa inkomster direkt från spelarna (vilket jag inte tycker är fel). Bloggen Future-Making Serious Games fokuserar en sån typ av spel. Nu senast skriver Eliane Alhadeff om det kommande SOS21. Ett spel som ”allows us to have a better idea concerning our rights and obligations towards the sustainable development challenge”.
Sen har vi spännande hybrider mellan off- och online. Helsingborgs dagblad skriver om hur Låtsasstäder på allvar engagerar skolbarn. Barnen, som arbetar i grupp, börjar med 500 miljoner kronor som ska räcka till att köpa och bygga allt från vägar, hus och reningsverk till polisstationer, skolor och banker.Själva städerna bygger barnen med med träskivor, klossar, målarfärg och andra pysselsaker. Mäeen, i projektet som heter Stadsmani:
”Eleverna skapar och döper sin stad via en hemsida på internet, en hemsida som de hela tiden återkommer till i arbetet. Det är nämligen här som de kan läsa hur många invånare deras städer fått, hur hög trivselfaktor staden har och vad som behöver göras härnäst.”
Tänk om Stadsmani, och andra icke kommersiella spel som skolor anammar, är mycket roligare. Då kommer barnen vilja spela mer med skolornas spel, och mindre med dom kommersiella. Det tål att tänka på.
Jag har tillbringat dagen på En ledare i tiden – en skola för framtiden, en konferens på initiativ av Medierådet tillsammans med Chefsprogrammet på Utbildningsförvaltningen i Stockholm med flera. Målet var att skolledare skulle få ”en inblick i ungdomars digitala värld”. Jag anmälde mig för att få en uppfattning om hur just den inblicken gavs. Programmet finns som pdf-fil.
Tveklöst är målet uppfyllt, sen är det en annan fråga om det som bjöds var bra eller dåligt. Egentligen skall jag inte avgöra det, utan det gör dom andra deltagarna. Knappt hälften av dom runt 100 närvarande räckte upp handen som svar på frågan om vi var rektorer. Lika många händer vid slutfrågan ”har ni lärt er mer om ungdomarnas liv på Internet idag”?
Det som jag gillade skarpt var insatserna från Sorosh Tavakoli från VideoPlaza (som livedemade kul grejor med sig i Facebook) och Johnny Lindqvist från Dist (se vidare hans blogginlägg). Annat positivt är att jag ser att det finns så mycket mer att visa och göra – roligare
[Uppdatering 17:00] Träffade efteråt två killar från Arvika som var helnöjda med dagen. Även dom tyckte Johnny var bäst. (Noterade senare att Arvika kommun ser över sina skolors hemsidor). Sen fick vi en ”verktygslåda” om det unga Internet. Säkert tryggt för många att läsa om fenomenet – i stället för att (upp)leva det.
Via Dagens Media snappar jag upp att Mindshare raggar elever åt gymnasieskola. Mindshare är en global mediebyrå och en av de största i Sverige, med uppdragsgivare som Motorola, IBM, Volvo, Åhléns, Diesel, 3, Kista Galleria och H&M Rowells. Nu senast fick dom in Hasbro, ett ledande globalt leksaks- och spelföretag. Skolan i fråga är Nackagymnasiet YBC och dess rektor Hans Renman motiverar steget bland annat med orden:
"Jag anlitar extern expertis när det gäller snöskottning och hälsovård. Varför skulle jag inte kunna göra det när det gäller reklam?"
Det här är ett superintressant fall på flera plan. Till att börja med är det en kommunal skola (kolla webbplatsen, som är riktigt läcker, med bla en bloggande rektor) och en del av ett intressant projekt där såväl kommunala som fristående skolor samlas i samma byggnadsområde som kallas Kunskapsgallerian (hittar ingen vettig länk dit).
Mest fascineras jag dock av att en sån liten organisation (YBC) tar hjälp av en så stor aktör som Mindshare. Det kan bero på personkontakter, och att Mindshare tar det hela lite med vänsterhand så att säga. Men det kan också vara så att de båda ser det hela som ett kanske litet, men strategiskt mycket intressant, samarbetsprojekt. Det vore kul att veta mer än att YBC kontaktade Mindshare direkt utan upphandling.
Sen hyser jag vissa, om än små, farhågor att dom taktiska åtgärderna fastnar i traditionella annons- och PR-åtgärder. Hörde precis att Johnny Lindqvist på Dist (se gärna hans inlägg) precis som jag lägger vikt till vad som händer i dom sociala medierna när det gäller exempelvis skolvalsdiskussioner. Men inte minst för att jag förra året föreläste för Mindshare och deras kunder och vet att webb 2.0-kompetensen åtminstone finns.
Det här är, liksom podcasten Skolsmart, en oberoende utsiktspunkt för alla som är intresserade av skolrelaterad marknadsföring (SRM). Skolmarknad.info är ett initiativ från Richard Gatarski.
Blogginlägg
Inlägg (RSS)