Med mobilpropparna i örat, sittandes på en bänk på perrongen vid Hornstulls T-banestation, hörde jag nyss en späd röst säga “va fort du skriver”. Jag vände mig till vänster och såg en glad liten flicka med nyfiken min.

Mmmm, muttrade jag halvleende, eftersom jag intensivt försökte få färdigt en liten text om bilden av Joakim Jardenberg.

– Bloggar du?, fortsatte tjejen. – Japp, svarade jag och bestämde mig för att byta fokus en stund. Hon hade två andra tweenisar i sällskap och jag blev nyfiken. Så min följdfråga blev om hon själv bloggade? – Ja, svarade den sötnosen. Men lade efter några sekunder med en ursäktande min till – nä.

Det visade sig att alla tre går i Högalidsskolan och att dom vare sig bloggar i skolan eller hade hört talas om Webbstjärnan. Så marknadsföraren i mig vaknade och sålde på lite om tävlingen. Dom hajjade till när jag nämnde prissumman. Sagt och gjort, jag skrev webbstjärnan.se på baksidan av mitt visitkort och uppmuntrade dom att prata med sina kompisar och lärare. Hoppas dom gör det, och att dom reggar massa lag. V får väl se 😀

Tänker en stund på min gamla marknadsföringslärare, senare vän och mentor, Stickan. Han brukade berätta om en cigarettnasare i Iran, Irak eller var det nu var. Eftersom reklam för cigaretter var förbjudet i landet. så tillbringade han dagarna med att gå runt och placera ut cigarettpaket på olika samlingsplatser i städerna. Ingen bra produkt, men en intressant strategi. Ursäkta jämförelsen. Men, som jag brukar säga, man kan lära sig av marknadsförarnas knep om man har något bra att sälja.

Min mamma jobbade hela sitt yrkesliv som telegrafist på Televerket (senare Telia). Som liten blev jag impad av att hon skrev blixtsnabbt på skrivmaskin – utan att titta på tangenterna! Hur gick det till? Det var ju helt fantastiskt.

Så när jag i 9-an (1973) fick möjlighet att välja “Skrivmaskinskurs” som Fritt Valt Arbete, tog jag tillfället i akt. Helt sjukt, och det vara bara jag och en massa tjejer. Ett val jag aldrig ångrat och haft oändlig nytta av. Senare har jag kunnat hjälpa mina barn på traven lite genom att prata fingersättning.

Att skriva för webben kan tolkas brett. Undrar om barn i dag får chansen att lära sig skriva på tangenbord?

3 Svar på “Mamma fick mig att skriva fort”
  1. Anders Erenius skriver:

    Det här har jag funderat mycket på. Aldrig tidigare har så mycket skrivits på tangentbord men i den svenska skolan tragglar lärarna med att ungarna skall skriva med papper och penna?! Om de bara la en tiondel av tiden på att lära eleverna att skriva på tangentbord så hade de vunnit massor.
    Har gått i klinch med flera specialpedagoger som tjatar om öga handträning och annat dravvel. Det lär sig ungarna roligare på wii. ”De måste ju kunna skriva” brukar de säga. Ja svarar jag men när kommer dagens unga att skriva med blyertspenna på papper efter att de lämnat skolan. ”men de måste ju kunna skriva en lapp till föräldrarna när de går till en kompis i alla fall” säger specialpedagogen på reträtten. Jag sätter in nådastöten SMS.

  2. rgatarski skriver:

    Anders, du är grym! (i dubbel bemärkelse 😉

  3. Anders Erenius skriver:

    Ja ibland får man till det 😉
    Allt för ofta kommer man ju på de där lysande argumenten när det är för sent.

  4.  
Lämna ett svar