Arkiv för mars 2008

På annat ställe har skrivit ett inlägg om Grammar Girl, "quick and dirty tips for better working". Jag lärde mig mer om den podcasten genom Susans och Dans samtal med Mignon Fogarty i Learning Times Green room #40 (för övrigt en suverän podd för skolfolk).

I weconverse utvecklar jag under rubriken "Lär av Grammar Girl" lite mer om hur den oerhört populära kanalen funnit sin publik – och det är inte genom annonsering! Miriam Fogerty som producerar dessa 4-5 minutersavsnitt har miljontals lyssnare, men dom flesta finns i USA och majoriteten är mellan 25 och 50 år gamla.

Det låga antalet yngre lyssnare kanske beror på att Grammar Girl finansieras av sponsorer. Ett eventuellt hinder för engelsklärare som ser den fantastiska möjligeten att låta eleverna lyssna på Grammar Girl. PIS-Projektet (Podd i Skolan) har visat att bara den detaljen att formen (mp3-spelare, där specifikt iPods) säljer innehållet (matematik). Grammar girl kan bli en annan variant på samma tema.

Och du lärare som inte gillar annonserna – gör din egna podd för dina elever. Enkelt och kul. Eller låt dom göra en podd för dig. Ännu enklare och ännu roligare!

Comments Inga kommentarer »

En av mina, knappast unika, tankar är att skolan måste integrera mer av barnens uppkopplade verklighet utanför skolan. I stället för att bara tvinga på dom verk som skolpersonalens växte upp med, typ Astrid Lindgrens böcker och Legos bitar av plast. Inte för att det är fel på någon av dom exemplen. Men dom är liksom griffeltavlan, kottar och tändstickor inte speciellt samtida. Det här är en otroligt viktig fråga som bland andra Carina Fast för fram i sin avhandling. Notera att det handlar om barn från 3-4-5-årsåldern och uppåt.

Länge har jag letat exempel där utvecklare av dataspel/sajter från icke-läromedelsförlag etc specialanpassar sina produkter för (framsynta) skolors behov. Hittills har jag inte hittat speciellt mycket, DEN (Discovery Educator Network) är ett av dom få undantagen. BBC Learning verkar också ha en del spännande på gång, men då är det med ngn slags icke kommersiell ideologi bakom, jämför UR i Sverige och SR:s Barnwebben. I det senare fallet är det för mig oklart hur dom faktiskt packar, och säljer, grejorna till skolan.

Bland dom människor som inspirerar mig mest finns den USA-baserade läraren/IT-pedagogen Bob Sprankle. För ett par veckor samtalade han och några kollegor kring hur dom använder och reflekterar över kommersiella onlinetjänster. Lyssna på den otroligt lärorika timmen i Bit by Bit #63 som innehåller massor av succeartade erfarenheter och en intressanta reflektioner kring annonser och den eventuella risken med att skapa behov av produkterna i fråga.

Dom tar upp tjänster som WebKinz (Ganz), Club Penguin (Disney), Whyville (*kommersiella sponsorer), Panwapa (*Sesame workshop), Beanie Babies (Ty), Build a bear (privat?), Woogi World (*stiftelse), Imbee (*Industrious Kid) och några fler. De markerade med * ger mer eller mindre tydligt information ”for teachers”. Alla har en sektion ”for parents”. Dom flesta erbjuder internationella versioner, men inte på svenska.

I ett svenskt sammanhang är Stardoll (privat) anmärkningsvärt. Vardagsmat för framförallt svenska flickor (och deras mammor) från typ 5 år och uppåt. Företagets bakgrund är Skandinavisk och VD:n är svenskt. Nyligen passerade dom 15 miljoner användare i sjutton olika länder. [Uppdatering 2008-04-08: Spineworld, med svensk bas men på engelska, är under lansering, målgrupp 10-14 år.]

Är det någon lärare som i Svergie använt sig av Stardoll, eller liknande onlinespel, i skolan?

(nåt är fel i kommentarssystemet, så om det kraschar går det bra att mejla richard.gatarski@skolmarknad.info)

Comments Inga kommentarer »

Jag fick precis en fråga från Joakim Vollert om jag kände till några gratis kommunikationsplattformar för lärande. Han bollade in Edmondo.com och undrade om jag har pejl på några fler. I ärlighetens namn måste jag tyvärr säga att jag inte har haft tid att analysera området, även om jag borde. (Kommunikationsplattformar renodlat för lärare, som Lektion.se, är en helt annan sak).

Traditionellt har ju "lärplattformar", på engelska Learning Managment Systems (LMS) eller Course Management Systems (CMS), funnits ett bra tag. I svenska Wikipedia beskrivs dom som "virtuella klassrum". Edu Tools listar och jämför ett 20-tal sådana verktyg. Intressant nog spänner utbudet från system utvecklade för skolmiljöer, tex Blackboard och PingPong (svenskt, inte på listan) och Content Management Systems (CMS, ja det är akronymförvirrande) som används i skolsammanhang, tex JoomlaLMS och PBwiki. Några är baserade på open source, andra är sådana man betalar för genom installations- och licensavgifter. Jag är inte ensam om känslan av att open source-lösningarna leder utvecklingen i termer av funktionalitet och estetik, men kanske inte när det gäller säkerhet och kontinuitet. Men bakom Jonas fråga tycker jag mig se två andra viktiga aspekter. Dels det där med gratis, dels vad "kommunikationsplattform" innebär.

Gratisheten är tämligen komplicerad, i slutänden måste det finnas någon som betalar. En syn på saken levereras av Chris Andersom (mest känd för "The Long Tail") som är hyperaktuell med sin kommande bok Free, se även hans välviralade artikel i Wired den 25 februari. Även om Edmono avser att leverera "free online tools for the education community", så anar jag att annonsfinansiering lurar i vassen.

När det gäller den andra aspekten så kanske jag drar funderingen längre än vad Joakim avsåg. Men mitt intryck är att många ledande lärare hellre ser plattform som ett sätt att hålla ihop en mängd mer eller mindre öppna/gratis (kommunikations)verktyg som blogghotell, wikisystem, fotogallerier, videodelning, med mera. Det finns ju aktörer som Edublogs, vilka tagit open source-bloggverktyget WordPress och stylat om det för utbildare. På köpet kommer "the largest education community on the internet". Och jag undrar om det inte är här som Edmondo vill in och leka, fast kanske med en bredare uppsättning verktyg. För grundaren skrev i sin blogg "I just felt WordPress didn’t give us enough in terms of flexibility. Drupal is the grand daddy of flexibility". Drupal är ytterligare ett open source content management system som kan långt mycket mer än bloggskapande.

[Uppdatering 18:00] På hemvägen började jag lyssna på Bit by Bit: 63 som illustrerar det sagda, och där det dessutom förs en mycket intressant diskussion om just dom kommersiella inslagen. Mycket handlar om WebKinz, som jag inte tror är så stort hos svenska barn. Men ni kan ju jämföra med Stardoll som förmodligen majoriteten av ungar här runt 10-årsåldern har totalpejl på.

Så vad jag ser, även om det inte utvecklas så mycket i Sverige, är en tendens hos pedagoger att vilja använda det allra modernaste och roligaste som finns att tillgå i webb 2.0. De själva och andra mer eller mindre entreprenöriella/ideella aktörer utvecklar tillsammans det dom själva vill använda. Plattformar byggda av traditionella systemutvecklingsföretag verkar inte så poppis bland användarna. Samtidigt går det att komma igång helt gratis mot att det redan nu eller senare dyker upp lite annonser. Eller så kan man betala en liten avgift för att slippa dom kommersiella budskapen. Alltså ytterligare en vinkling på mötet mellan marknaden och skolan, där det förra handlar om värdeskapande med kommersiella inslag.

Är det fler som ser det så, eller tvärtom?

Comments Inga kommentarer »

stickanorille_blalagunen2003 Mina vänner. Vissa händelser är otroligt spännande. Som den dagen i slutet på 1980-talet när Stig G Johansson föreslog att jag skulle ta över föreläsningarna på hans kurs i Marknadskommunikation, 5p (Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet). Han tyckte att jag varit så frågvis när jag själv läste kursen – "så jag borde ta över". För egen del var jag osäker på såväl min kunskap som pedagogiska läggning. Stickan sa bara "det blir bra". Samma sak fick jag höra när Stickan opponerade på mitt avhandlingsförslag. "Det där ser bra ut". En lätt variation, "det var bra", hördes från hans djupa stämma när jag disputerade 2001.

Andra händelser är sanslöst omstörtande. Som telefonsamtalet från Anders Lundkvist den 21 februari. Knappt två veckor har gått. Han sa, "jag fattar inte det här". Och så fortsatte han med att läsa högt ur ett mejl från Växjö universitet. "Jag måste tyvärr informera er om att vår käre medarbetare Stig Johansson avled igår". Å där sitter man och fattar naturligtvis ingenting. Stickan hade loggat ut för gott. Bara så där. Tack och lov utan krämpor. Hemma i famnen på sin kära hustru.

Fortfarande förstår jag egenligen inte. Det tar tid. Allt sedan beskedet hör jag ständigt Stickans "Ha, ha" glatt mullrande i min själ. Ni som träffat Stickan vet vad jag menar. Han var så jämra positiv och stödjande. Åh vad jag önskar att han hade haft mer tid att lära mig mer av just dom egenskaperna. Stickan hade så otroligt mycket att lära andra, inklusive hur man lär sig själv. Läs – genom att undervisa andra. Alltså var han smart också.

Jag skulle kunna hålla på hela dagen och skriva om alla Stickans fina egenskaper. Det är ju brukligt att påpeka hur fin och god en nyligen avliden medmänniska var. Själv är jag ofta rätt anti, så jag borde kanske skriva lite om hans dåliga sidor. Det är lätt. Han var en usel administratör. Det gick inte att läsa dom böcker han läst. Han "läste" nämligen genom att färglägga varenda mening med olika märkpennor. Det var det negativa det. För en annan positiv sak var att han verkade komma ihåg allt som han läst och hört. Och var han tagit del av det. Där ligger jag sannerligen i lä…

Sitter nu när jag skriver detta på tåget på väg till Åkers kyrka där Stickan begravs i morgon. Googlar på "Stig G Johansson". Första träffen är Studieguide till Marketing Management av Philip Kotler. En gärning av den pedagogiska marknadsföraren Stickan. ("Stickan" är inte lika kul att googla på).

Min vän, du hann bli 67 år. Kilade vidare alldeles för tidigt. Men du levde hela resan. Väntade inte på något "sen skall jag". Tänk att jag fick vara med en bit. Både metafysiskt och fysiskt. Va kul vi har haft. Vilka härliga minnen du trots allt lämnar kvar. Jag kommer sakna allt. Tack för alla vänner jag fått genom dig. Välfärd(at).

Lycka till i ditt nya paradigm. Nu får vi klara oss utan dig. Tufft. Men det blir bra.

[Uppdatering 2008-03-04] Lyssna gärna på vårt Taq Stickan i podcasten QritiQ.

Comments Inga kommentarer »