Arkiv för mars 2007

Skoldöden är en rubrik som tidningen Skolvärden satt när dom noterar bland annat att ”fler och fler kommuner tvingas lägga ned grundskolor, på grund av vikande elevunderlag”. Främst pga minskande barnkullar, men också av konkurrensen från friskolor. I bästa fall betyder det senare att dåliga skolor läggs ner till förmån för bättre. Inget ovanligt i en marknadsekonomi, vare sig Trabant eller Volvo Amazon finns kvar…

Det torde inte komma som en överraskning för många inom skolområdet att barnkullarna minskar nu och några år framöver. Åtminstone inte för mig som snappade upp det för över fem år sen. När jag säger ”många” så menar jag dom som fått för sig att det är dom som behöver veta det för att kunna planera utbildningsutbudet framöver. Vad dom samtidigt verkar missa är att det finns andra som behöver veta – och förstå.

En given kategori är skolans personal. Förhoppningsvis är skolledningen hyfsat insatt i den demografiska utvecklingen. Däremot är det risk för att deras medarbetare får en obehövlig överraskning nu, flera år efter att vi andra visste vad som skulle hända.

Är det någon som är gammal nog att komma ihåg omläggningen till högertrafik? Annars kan jag berätta att innan vi gick över från att köra på vänster till höger sida av vägen så blev vi informerade. Då var det uppenbart viktigt att medborgarna var förberedda på vad som skulle hända – annars, hmm. Och staten som informerade förstog också att medborgarna måste förstå varför vi ändrade en så för massan till synes oväsentlig sak.

Nu är det i och för sig annorlunde. Barnkullarna minskar utan att vi kan göra någonting åt det (fast dom ökar snart igen visar det sig). Och dom som var med och införde friskolereformen måste ha haft hål i huvudet om dom inte förstog att en av konsekvenserna blir nedlagda skolor.

Varför har ingen ansvarig på myndighetsnivå informerat om detta? Och finns det skolledare som tillsammans med sin personal, elever och föräldrar förberett sig för utvecklingen? Är det någon som har svar?

I det lilla perspektivet slår det hårt. Mina barns skola skall idiotspara 2,5 miljoner nästa läsår, delvis pga minskade barnkullar. (Men också pga politisk närsynthet).

En, även om inte alldeles vanlig, kommunikationsuppgift som marknadsförare har är att förbereda marknaden för förändringar. Marknadsföring handlar som sagt om mer än att rekrytera elever till en skolenhet.

Comments Inga kommentarer »

Den 8-9 maj arrangerar Skolporten årets konferens Aktuell Forskning för skolan. Även om den genomförs på Lärarhögskolan i Stockholm verkar andra delar av landet hyfsat representerat både när det gäller forskare, talare och paneldiskutanter.

Däremot verkar det vara ont om lateralt tänkande eftersom marknadsföring fortfarande verkar saknas på forskningsagendan. Oroväckande med tanke på dom häftiga diskussionerna om skolor och reklam. En hastig blick i konferensprogrammet ger vid handen att fokus är på pedagogik/didaktik. Kompletterat med ett litet inslag om ledarskap. Irriterande med tanke på att jag tycker att marknadsförare ofta är bättre pedagoger än lärare…

Men, för att verkligen veta kanske jag måste pallra mig till konferensen.

Comments 2 Kommentarer »

Min vän Stefan Osla som arbetar med skolutveckling i Göteborgs kommun meddelar stolt att deras nya utbildning Framtidspedag.nu går himla bra. Ett stort intresse från lärare och på bloggen kan man läsa att den poddsändning som hör till utbildningen toppar iTunes Education-lista.

Comments Inga kommentarer »

I fredags disputerade Carina Fast på sin avhandling Sju barn lär sig läsa och skriva. Enligt ett pressmeddelande från Uppsala universitet är det Pokémonkort, leksakskataloger och dataspel som gör att barn har omfattande kunskaper i läsning och skrivning redan då de går i förskolan, men varken förskola eller skola förstår att värdesätta och utnyttja dessa kunskaper.

En av dom frågor som jag ofta återkommer till när det gäller mötet mellan skolan och marknaden är om, och i så fall hur, den senare tagit över den förras roll. Skolor konkurrerar inte bara om elever, utan också med resten av elevernas liv. Med hänvisning till några inflytelserika marknadsförinigsforskare, som i mitten/slutet av 1990-talet tyckte sig se att skolans fundamentala roller (som socialisare och värderingsformare) adapterats av marknadssystemet, brukar jag lyfta fram det perspektivet på mina föreläsningar. Nu verkar det som att Carina Fast lägger fram synnerligen intressant kunskap åt det hållet.

Tidigare har jag och mina kollegor inom BAT inspirerats av Steven Johnsons bok Everything bad is good for you – why pop culture makes us smarter. Lyssna gärna på oss när vi konverserar om den boken i QritiQ. Nu ser vi fram emot att få lite svenskt perspektiv på det hela.

Jag kom till en fullsatt (säkert 300+ personer) Lärosal X på Uppsala universitet ett par minuter innan disputationen började. Typiskt nog hade hennes avhandling tagit slut, så jag har inte läst den ännu. Disputationen var otroligt intressant och väckte många tankar. Jag bara antar att betygskommitén var positivt och att avhandlingen godkändes, enligt opponenten var det i alla fall ett mycket bra arbete.

Nu fann Fast att det var illa ställt i skolan när det gäller hennes empiri. Under frågestunden undrade jag om hon kände till några exempel på svenska skolor där man på ett bra sätt integrerade populärkulturen i undervisningen. Hon svarade nej (plus en passus om att det kunde hon inte uttala sig om i samband med disputationen). Naturligtvis är det ett stort värde att hon vetenskapligt belagt hur det är, och antyder hur pedagogiken bör ta tag i detta. Men jag tycker det vore värdefullt att vi snabbt identifierar och marknadsför några bra exempel också.

Nån som känner till några?

Comments Inga kommentarer »

Det som inte hörs finns inte. Jämför med den gamla filosofiska frågan om fallande träd i skogen. Under skolvalssäsongen känns det som att ingen har kunnat undgå att gymnasieskolor gör reklam. Mest framträdande i form av annonser i tidningar, TV, radio, utomhus och på webben. I snitt har det ringt en journalist i veckan för att intervjua mig om skolornas reklam (och dom har alla hittat mig via Skolmarknad.info).

Ett resultaten är att skolan uppmärksammas av fler än dom direkt berörda eleverna och deras föräldrar. Med andra ord har gymnasieskolan och dess verksamhet kommit fram ur det fördolda. Jämför med hur det var för 10 år sen. Så här års pratade ingen om gymnasiet. Ingen tänkte på skolan. Skolan fanns inte. Utom för den minoritet som dagligen gick i där. Vi har alltså ett positivt biresultat av att gymnasieskolor gör reklam för att medvetandegöra, presentera och positionera sig. Folk ser skolor, funderar på om dom gör bra grejor, ser bra exempel och bryr sig därmed än mer om en av samhällets viktigaste verksamheter.

I och för sig har det uppstått en debatt om det vettiga i att skolor gör reklam. Debatten i sig hjälper till att göra skolan mer synlig. Ett par frågor dominerar. Den första handlar om att skolor kanske lockar elever med prylar, löften, och events som inte har med skolans verksamhet att göra. Den andra rör tankar om huruvida skattepengar skall gå till skolors reklam. Båda frågorna är viktiga. Dessutom är dom enkla att besvara.

Att göra reklam kostar pengar. Det skall ses som en investering. Precis som alla andra investeringar bör dom göras av folk som förstår investeringens art, bakomliggande behov och alternativa åtgärder. Liksom att dom som diskuterar skolreklamen bör ha viss insikt i vad dom pratar om. Om behoven finns, åtgärderna är dom rätta och rimmar med skolans verksamhet samt resultaten blir dom önskade – då blir det bra. Oavsett om pengarna kommer från skatter eller privata investerare.

Världen är inte perfekt. Men vi kan göra den bättre. Ett bra sätt att göra det på är genom att hitta dom goda exemplen (på tex skolreklam), lära oss av dom och göra ännu bättre nästa gång.

Mitt tips till alla debattörer är att prata mer om det som är bra och mindre om det som kanske är dåligt. En journalist frågade mig nyligen om vilken som är Sveriges bästa skolreklam. Och jag blev svaret skyldig. Är det någon som vet?

Comments Inga kommentarer »

Jag håller (äntligen) på att läsa den mycket, mycket, intressanta boken Citizen Marketers: when people are the message. Bland annat för att vi inom några veckor skall konversera kring den i podcasten QritiQ. I flera år har jag följt författarnas, Ben McConnell och Jackie Hubas, blogg och podcast, så för mig är det mesta bekant. Men oj vilken bra genomgång av kraften och resultaten när medborgarna gör marknadsföringen. I kapitel sju ”How to Democratize your Business” tar Ben och Jackie upp Discovery Education som ett exempel. Det återväckte en massa tankar.

För det första apropå Fredrik Jeppesens tips om Multimediabyrån för ett par veckor sedan. Jodå, jag håller med om att det finns bra grejor där, men den byrån håller inte hela vägen. Jag har via en väl insatt källa fått höra att Multimediabyrån är på inga sätt lika effektiv som Lektion.se. Det vill säga, Multimediabyrån har kostat en massa pengar (Skolverkets/Myndigheten för Skolutveckling) och har inte på länga vägar attraherat lika många som Lektion.se (jämför min notering). Låt vara att Lektion.se är bredare än Multimediabyrån, men ändå. Dessutom släpar den senare hela tiden efter.

För det andra är Multimediabyrån byggd på traditionellt sätt, dvs en grupp experter (på tekniken) informerar dom som skall lära sig. Vidare antar jag att marknadsföringen, dvs informerandet om Multimediabyråns existens, skett på traditionellt sett med broschyrer, annonser, mässmontrar, etc. Dvs byrån talar om vad dom är.

För det tredje, i fallet Discovery Education som primärt levererar läromedel i form av digitala videor, hade dom bra tjänster men behövde bli mer kända och använda. En av dom ansvariga, Coni Rechner, hade noterat att en del lärare på eget initiativ ordnade seminarier och konferenser kring Discovery Educations produkter. Alltså startade hon Discovery Educators Network (DEN) som ett program för dessa frivilliga missionärer. För att göra en snabb succé kort, inom ett år hade användningen ökat med 114 procent, lärare som var medlemmar i DEN utnyttjade produkterna 2,5 gånger så mycket som icke-medlemmar, lärare hade laddat upp mer än 2000 stycken eget material. Slutligen, skolornas förnyade abonnemang gick upp från 82 till 99 procent. Märk väl, eftersom Multimediabyrån är gratis så drivs dom inte av användningen – och kanske därför inget driv alls…

Det här vara bara en liten reflektion kring ett nytt synsätt som tar till vara kraften, uppfinningsrikedomen och engagemanget hos bland annat lärare som är kunniga, uppkopplade och konversanta. Du kan tjyvkika på dom aktuella sidorna (155-158) via Amazons Online Reader.

Comments Inga kommentarer »