Arkiv för februari 2007

Marianne Reuterskiold, VD för Sveriges Marknadsförbund, publicerade i går ett inlägg i debatten om skolors reklam och eventuellt nya regelverk. Hon levererar en mycket bra poäng – det finns ingen anledning att skapa nya regler innan dom existerande prövats. Jag vill här förmedla Mariannes tips om att juridiskt pröva det som görs. Som hon skriver ”Det är enkelt för KO att dra en skola inför Marknadsdomstolen. KO kan göra det på eget bevåg eller agera på t ex föräldrars anmälningar till KO. Enskilda personer kan inte stämma någon inför Marknadsdomstolen, utan får vända sig till KO. Detta kostar inte den enskilde någonting. KO väljer sedan att ta upp fall som anses principiellt intressanta eller av annan anledning viktiga.”

Comments Inga kommentarer »

Lärare vill göra miljonklipp använde Dagens Medias skickliga sättare som rubrik på en artikel förra veckan. Den handlar om hur tre före detta lärare numera blivit entreprenörer. Lektion.se startade från början med en idé om att lärare kunde och borde dela undervisningsmaterial med varandra.

Det är några år sedan jag träffade grundarna den första gången. Jag har glatts med dem och den otroliga tillväxten i antalet användare/medlemmar. Deras community slår alla statliga/regionala alternativ med råge. För mig är en av anledningarna att verksamheten baseras på användarnas behov – inte på några högre makters idéer om hur det borde vara.

Men den stora populäriteten innebar också högre kostnader för initiativtagarna. Dom valde annonsering och sponsorsamarbeten. Dagens Media anger att grundarna siktar på 5 miiljoner i kronor i omsättning i år. Det är bra jobbat. Om inte annat kan vi konstatera att skolan är en värdefull marknad – det är ju därför annonsörerna och sponsorerna lägger sina pengar där.

Comments Inga kommentarer »

Jag arbetar ju delvis som konsult inom nya elektroniska medier (Sociala medier och Webb 2.0). Det området (se tex weconverse.com) är naturligtvis oerhört intressant också för skolan. Den här bloggen och podcasten Skolsmart är bara ett par exempel på hur jag utnyttjar, berättar om och reflekterar över dom sociala medierna i skolsammanhang. En relevant utveckling inom det området är det som i USA kallas One-to-One, dvs en dator till varje elev. En del huvudmän (skolägare), speciellt på kommunal nivå, verkar ha helt andra tankar. I stället vill dom centralisera och spara genom att erbjuda nedskalade och tråkiga datorer som delas av flera elever (se tex Fredrik Jeppesens inlägg i debatten).

Med mina insikter i möjligheterna är det ibland oerhört frustrerande att möta verkligheten i skolan. T ex på det personliga planet, då personalen i mina barns skola knappt vet hur man mejlar. Men mitt inlägg idag föddes i början av december (hittade det opublicerat först nu) på Stockholms universitet.

Jag har ett mindre uppdrag med att undervisa i bloggande och hjälpa GI-IHR (Institutionen för tillämpad kommunikationsvetenskap på Stockholms universitet) med sin bloggstrategi. I måndags hade jag ett kursmöte med några av studenterna i deras fikarum. På borden runt ikring låg högar med enkäter som en annan grupp studenter förberedde för utskick. Det visade sig att dom höll på med en undersökning åt bokförlaget Natur & Kultur. Närmare bestämt gällde den behovet av pedagogiskt material hos förskolor.

Studenterna berättade att naturligtvis hade dom övervägt att göra en webbenkät, dvs att sköta utfrågningen via Internet. Ett snabbt, billigt och bekvämt sätt att göra undersökningar – som faktiskt fler och fler skolor använder i sitt utvecklingsarbete. (Vi använde webbenkäter i ett par Bromma-skolor.) Men i det här fallet funkade det inte. Förskolepersonalen var helt enkelt inte tillräckligt uppkopplad. Studenterna valde då, mycket klokt, att göra enkäten via fysiska brev för att inte missa data från den personal som inte hade tillgång till Internet.

Så är alltför ofta skolans värld, fast i gammal teknik och arbetsmetod. Idag kan vi dygnet runt få nyheter från hela världen, sköta bankärenden, kolla börskursen, leta priser, kolla kompisarnas reseblogg, kontakta kundtjänsten hos ett företag, få SMS från en bekant och kolla föräldrapenningen hos Försäkringskassan.

När det gäller vad som händer i (för)skolan skall man vara glad om man får ett vecko/månadsbrev då och då. Fast vissa skolor SMS:ar föräldrar (om skolk, men det finns väl trevligare meddelanden som föräldrar vill få). Några skolor använder moderna informationshanteringssystem för elev- och föräldrakontakt (men ofta om rationella saker som betyg, läxor och närvarorapporter). Viss vore det kul, och värdefullt, att få mer – och direkt – information om alla spännande och roliga verksamheter som genomförs varje dag.

En del dagisar lär ha webbkameror så att föräldrarna kan se sina barn. En annan förskola experimenterar med podcasting.

Hjälp mig hitta fler positiva exempel så att jag kan berätta om dom.

Comments 2 Kommentarer »

I fredags var jag på Episerverdagen för att suga in kunskaper och kontakter. Ett fantastiskt och innehålsrikt arrangemang. Bland alla spännande personer jag träffade fanns Robert Sahlin. Vi kom in på gymnasieval och han nämnde sitt blogginlägg Svenska Gymnasieskolor dåliga på webben. Tack och lov pekade han också på ett bra exempel – Sågbäcksgymnasiet i Huddinge. Jag har bara hastigt kikat in där, men isses vad snyggt det verkar tycker jag. Hittills har en av mina favoriter varit från USA, dvs Mabry middle school. Dom använder dessutom både bloggar, poddar och RSS (det senare saknar Sågbäcksgymnasiet). Men, som jag noterade på mitt seminarium för kommuners informationsdirektörer – Huddinge använder RSS i andra skolsammanhang.

Fast, som vanligt är det användarna som bestämmer (åtminstone i Web Service Award). Jag har i många år försökt inspirera grundarna av Web Service Award att dra igång en tävling för enbart skolwebbplatser, men inte lyckats hittills. Men jag nöter på.

Av någon för mig obegriplig anledning var Stockholm stads webbplats nominerad till Episerver Award 2006 i kategorin Bästa webbplats offentlig sektor. Apropå att Robert i sitt inlägg skriver ”Fullständigt obegripligt att inte Stockholms stad köper in en plattform som stadens alla gymnasieskolor kan använda för sina respektive webbplatser”. Jag vet egentligen inte hur det ligger till, men jag har fått för mig att Staden (mer eller mindre) tvingar alla skolor att få in sina webbplatser i det egna usla systemet. Fult, gammaldags och ofunktionellt. Typiskt von oben-tänk.

Comments 2 Kommentarer »

En anledning till att den svenska skolan av många upplevs som dålig är fackförbundens eviga debattartiklar om hur illa det är ställt i alla möjliga skolsammanhang. Med andra ord, varumärkena Skolan och Lärare påverkas synnerligen negativt av fackens publika agerande. Varenda företagsledare vet att man skall berätta vitt och brett om verksamhetens bra sidor. Precis samma sak gör skolledare och personal jag träffat i bra skolor (populära, kunskapande och måluppfyllande). Det som är dåligt hanterar man internt, dvs rättar till bristerna utan att skrika ut dom för hela världen. Sant, någon enstaka gång kan det vara motiverat att gå ut brett, men inte alltid.

Fackledarna gör sig själva en stor fet björntjänst genom att hela tiden lyfta fram fel och brister. Kolla upp ordet björntjänst för ett slående [!] förtydligande av vad jag menar. Den här gången låter jag Metta Fjelkner klä skott för klanteriet. På DN debatt publiceras idag hennes Det behövs en total översyn av svensk lärarutbildning. Jag kan inte tolka det som annat än att hon sågar landets lärarhögskolor med en enda ful kam. Ursäkta kära ”Lärarbas [DN:s positionering]”, men hur i hela friden kan du tro att någon vettig ung/gammal lärarkandidat vill hamna i en sådan verksamhet? Så lockar man sannerligen inte folk till läraryrket.

För det är väl fackets ideala uppdrag att ta tillvara (potentiella) medlemmars intressen? Med andra ord är frågan med vilket mandat facken smutskastar sina medlemmars arbetsplatser och utbildning. Är det så att dom i olika stämmor bestämt att representanterna skall verka genom varumärkesförstöring?

Tack och lov stöter jag på bra skolor som jag kan berätta om här och annorstädes. Och igår på Rektorsakademiens nätverksträff träffade jag en lärarhögskolestudent som var nöjd med sin utbildning. Dessutom ställde han kvällens bästa fråga (ung. Vad händer med ledarskapet om skolan organiseras mer och mer á la outsourcing?). Det skall bli ett nöje att senare rapportera om honom och den miljö han forkovrar sig i. Jag är övertygad om att det finns många utbildningar och proffsiga nyutexaminerade lärare från fler lärarhögskolor, liksom de fristående alternativ som växt fram. Men vart, varför och hur det går till där vet jag inte. Synd för varumärket Lärare som skulle stärkas av flera hjältar i lärarutvecklingsbranschen. Och dessa hjältar och deras dåd skulle i sin tur stärka varumärket Skolan.

Dessutom saknar är exempel på bra fackliga åtgärder som stärker Läraren och Skolan. Tips tas tacksamt emot.

Comments Inga kommentarer »